Längesen man var här nu.
Ville bara säga att jag blev lite deppig förra veckan. Var tvungen att byta till vuxenpsyk, har fått dröja kvar på BUP tills nu dels för att de gillar mig (

) och dels för att jag inte vetat vart jag kommer att bo. Sen kom det oundvikliga och jag fick åka till vuxenpsyk. Herre gud vilken skillnad det var. På BUP var de otroligt trevliga och tillmötesgående, vi satt ofta och diskuterade medicineringen tillsammans, hur mycket jag skulle ta och när, vilken av sorterna (metylfenidat) osv. När vi inte gjorde det pratade vi om min vardag i allmänhet, hur jag skulle få den att fungera bättre. Hade helt enkelt världens trevligaste läkare och sköterska som bemötte mig med otrolig respekt.
Sen kom jag till vuxenpsyk! Fick svara på frågor om jag knarkar (svar nej), om jag dricker mycket kaffe (svar nej), om jag dricker mycket alkohol (svar nej), ta blodtryck och så var det med det. Jag försökte ge kommentarer på svaren för att få igång en dialog kring min vardag osv (hade ändå lite jag ville ta upp t.ex. angående ekonomi), men det blev bara "jaha" som svar. Till slut frågade jag "hur kommer min behandling se ut?" och fick som svar "vadå, är du inte nöjd med medicineringen?". Tydligen är medicinering den enda behandling det landstinget ger. Så tråkigt! Medicin är sån liten del av behandlingen, och de flesta åtgärder är ju faktiskt gratis.
Landstingsfullmäktige kommer att få med mig att göra