Allt om ADD!

Inga problem att hantera ekonomin. Är inte impulsiv, snarare det motsatta. Sparar pengar och slösar sällan. Men har ren ADD, kan tänka mig att de med ADHD kan gå mer på impulser.

Ja, en normal person städar skitmycket bättre än mig. Men har även träffat de med ADD/ADHD som hamnat i andra änden, som inte tål minsta oordning och deras hem ser ut som ingen bor där, dvs de städar och organiserar bättre än en normal.

Det den normala inte klarar, är att tänka i nya banor. Deras tankar är som men mental autobahn, de ska tänka från A till B och snabbt går det. De förstärker detta genom att upprepa samma tänkande och samma beteenden. Det kan man ser rent fysiskt på hjärnor. Människor med ADD kommer kanske inte alltid fram till "rätt" mål när de tänker, men de kan hitta lösningar ingen har tänkt på. Eller rättare sagt, de kan hitta 100 lösningar eftersom allt bara grenar ut sig. Sedan utser de bästa lösningen. Går kanske inte så fort. Men de är mer kreativa.

Det finns inga normala människor som är kreativa. De har ingen anledning att vara det, och de har inte förmågan. De är supernöjda med livet som det är. De gör saker som alla andra gör.

Självklart spelar det roll var man bor och hur gammal man är. Med ADD brukar man bli visare med tiden. Därför kan det vara enklare när man är lite äldre. Samtidigt så kan vissa med ADD som äldre känna sig misslyckade för att de inte uppnått svenssonkraven. Men på sätt och vis kan det väl även vara enklare att vara riktigt ung, för som ung kommer man undan med ung och dum om man strular till det eller är för annorlunda.

En anledning till att man hjälper till så mycket vad gäller ADD och ADHD är att då blir dessa människor mer svenssons, de slutar tänka själva. Och det är positivt för samhället. Det är nog därför starka droger som amfetamin är tillåtet som behandling.

Jävligt spot on svar!

Upplevde själv inte att min Add började bli ett riktigt hinder förrän på gymnasiet då man förväntades att börja följa lämmeltåget, välja utbildning, ta tag i livet och bli som alla andra. Hade själv ingen aning om att jag hade diagnosen då och började må skit och bli deprimerad just för att jag inte klarade av att göra det som förväntades. Sedan har detta mönster följt ända fram till att jag blev 35 år och fick hjälp.

Skulle man kunna säga att de mest framgångsrikaste komiker har bla add eller adhd och de mest framgångsrikaste forskare har asperger?

Tror du att Mikael Persbrandt har sdhd6?

Tror att det finns en grädda inom dessa diagnoser som det går väldigt bra för och som faktiskt är behövda av världen. Hade det inte funnits personer med aspergerdrag som fixat med krigstidens kodmaskiner och sedan utvecklat dem till datorer så hade vi inte suttit här idag med internet och allt. Men tyvärr är fållan smal vad gäller vad man kan göra med sitt liv och då får de flesta med AS/ADHD/ADD försöka leva ett vanligt liv och det är då det går åt helvete för dem. Man kan säga att just nu är samhället handikappanpassat för stresståliga extroverta människor som kan anpassa sig. De får hjälp på traven i sina svaga ämnen, det är inbyggt i samhället. Jag menar, jag satt av hela första klass innan läsning och matte ens började likna en utmaning. Bara för att de sk normala inte har styrkor på dessa områden.

Det är ju t o m så att skulle man kunna skicka de som är bäst anpassade idag tillbaka 50 år, skulle de anses ha dålig arbetsmoral, vara pratkvarnar, slarviga osv.

Persbrandt trodde jag var bipolär.

Ska på utredning för primärt ADD (sekundärt högfungerande autism) nästa månad, och är aningen orolig, Har aldrig träffat psykologen som ska genomföra utredningen, vilket i sig är ett orosmoment då jag ej svarar väl på nya ansikten. Vågar man utgå från att han inte är så stressad att hn faktiskt läst mina journaler sedan jag hamnade i psykvården, eller måste jag dra hela historian på nytt? Vilka tester görs, IQ, EQ, Arbetsminne. Koncentration? Barndomsanamnes (kul att få med föräldtat som hatar psykiatri på det!). Ska jag ta med frugan till vårt första möte, hon minns så mycket jag inte minns (typ var när och hur, mitt minne är mer upptaget av enorma mängder ointressanta fakta och låttexter och annat viktigt).

Och så kärnfrågan lite längre ner. Måste jag droppa benzo, min psykiater sade att hon skulle se så att en dosneddragning var nog, framförallt på grund av att jag närmar mig 40 och gått på apoteksdroger i 20 år, och självmedicinerat sedan 13-års åldern. Visst vill jag bli ren, men det måste nog tyvärr bli ett långtidsprojekt, annars slår ångesten på, och så går utredningen, som jag vet att folk flyttat fram mig i kön till, åt helvete som alla annat.

Oh, ja, just det höll nästan på att glömma, de testar bara för det de säger att de testat för väl. Inga personlighetsstörningstest insmugna?

Jag har provat även Duloxetin (cymbalta) i kombination med låg dos stimulanter (tror även i kombo med guanfacin, om jag inte minns fel) - och nej, tyvärr, ingen större effekt där heller. Den hjälper dock mot depressiva symptom och ångest, precis som den är tänkt.

(dom flesta av oss ADD-are har ju även dessa problem, så det kan la' inte skada att prova, därför)

Du får komma ihåg att även fast Duloxetin (cymbalta) påverkar Norepinefrin/noradrenalin, så är effekten på serotonin fortfarande mycket högre.

Sen har vi även det lilla problemet att drogen faktiskt är lite selektiv - m ao, bara för att den ökar norepinefrinerg aktivitet, så betyder det inte att den ökar den på RÄTT ställe - NE gör olika saker på olika ställen i hjärnan, precis som alla andra signalsubstanser.

Sen är det även så att återupptagshämmare kan råka aktivera NE aktivitet på ett sätt som gör att Auto-receptorer triggas - många signalsubstanser har olika varianter av samma receptor, som reagerar på dom - en del av dom är Auto-receptorer - naturliga "bromsar", som, när dom triggas, sätter igång en process som MINSKAR hur mycket dom andra receptorerna, i samma klass, kan påverkas av deras gemensamma signalsubstans.

M ao, vissa mediciner kan faktiskt, till viss del, kämpa EMOT sig själva.

Instämmer, även i större dosfråga. När det gäller SNRI's kommer bindningen alltid att vara högre till SERT (serotonergt transportprotein).

Möjligen är Strattera eller Reboxetin intressant. Strattera, kanske inte, p.g.a. hög hämning av SERT.

Ni med erfarenheter av att ha diagnosen ADD. Har diagnosen gjort att det ställts högre eller lägre krav på er från Arbetsförmedlingen / socialtjänst? Att ni tvingats ta jobb ni inte fått tacka nej till eller liknande? Eller att ni tvingats arbetsträna?

Jag fick diagnosen i februari och är nu livrädd för att den ska ställa till det och försätta mig i hemska situationer med arbetsträning och annat som kan göra att jag faller ner i utmattningsdepression igen.

Det ställs aldrig högre krav pga en diagnos, eventuellt samma krav som på alla andra.

Vid återbesök för medicinuppföljning, vad kollar man i regel då? EKG, vikt osv så klart. Drog screening? Alkoholmarkörer? Vad kan man vänta sig?

På vilket sätt kan man ha både ADD och Autism? På vilket sätt visar det sig?

Det som har fungerar för mig för att få mer energi och glädje i vardagen är yoga och att man sätter saker i rutin.

Tex varje helg vaknar man 08.30 och lägger sig 23.30