Allt om ADD!

ojsan, va säker på att det stod adhd när ja skrev, haha. Dock lutar mitt mer ått ADD ändå, svårt att avgöra.
haha precis, när man sitter ensam och väl kan tänka klart så inser man knappt problemet, men när problemet kommer olika situationer så blir man helt okapabel till att tänka, och ännu mindre till att ringa ett simpelt samtal!

Jaha, fick diagnosen ADD igår, min psykolog skulle remittera mig till adhd centrum på st:görans. Men det kunde ta upp till 8 månader.

Känner mig mest förvirrad och vad nu då? Hur kände ni er efter er diagnos och vad hände efteråt?

Hej!

Lite utvärdering hur jag känner mig efter jag fick diagnosen ADD.

Jag har haft en lång historia av alla symtom som har med add att göra. Vilket har gjort att min uppväxt och arbetsliv har haft en hel del problem, allt i från att sitta och drömma på skoltid till att inte klara av min vardag, städning mat mm.

Jag har sedan jag var 16 år gått på olika antidepressiva preparat då jag alltid trott och känt att jag har varit deprimerad och har haft olika former av panikångest. Och det har hållit mig flytande till en viss del så att jag har klarat vardagen.

Men Jag har under alla dessa år gått från jobbet och varit så slut att när jag kom hem så somnade jag ofta i soffan med kläderna på, det gick så långt att jag fick ryggproblem av att alltid ligga på samma sida av kroppen böjd som en banan.

Till slut så ringde jag vuxenpsykiatrin då mitt liv var så värdelöst att jag bara levde utan att orka leva eller göra något med mitt liv.

Fick diagnosen ADD efter ett halvår.
Först kändes det bra. Äntligen fans det ett svar på alla mina problem, och det finns medicin mot skiten.

Så här har medicinen funkat för mig.

Concerta 18mg

Första dagarna var det det bästa som har hänt mig plötsligt la sig all den där kliande oron i kroppen och min ork hamnade på topp. Alla känslor av att självmedicinera mig med alkohol var som bortblåsta, vilket har varit lite av ett problem tidigare. Plötsligt behövdes inte dom tre ölen för att oron i kroppen skulle vika hädan.

Funkade bra i cirka 2 månader, sen började effekten minska.

Gick upp i dos till 36mg.

Funka de okej men nu började sidoeffekterna visa sig.
När medicinen gick ut ur kroppen så fick jag ökad ångest vilket i och för sig inte är en ovanlig bieffekt. Men jag blev och så mer och mer paranoid, sprang och kollade nyckelhål och dörrar i tid och otid utan orsak.

Så nu har jag lagt ner centralstimulerade preparat för tillfället. Även om jag känner en sorts hatkärlek till det, så funkar det inte för mig tyvärr...

Så nu är jag tillbaka i soffan som en banan, fortfarande trött som fan med ett glas vin i min hand. Men jag har har under detta halvår fattat hur ADD fungerar.

Även om inte medicinerna funkar för mig så är det lite lättare att gå ur sängen när jag vet vad det är för något problem som ligger och gnager i bakgrunden.

Jag känner igen det där. Fick diagnosen i september och hamnade i en svacka, ett slags vacuum. Jag pratade med min ba (behandlingsansvariga) om det och fick snabbt (efter en månad) gå på en s.k. psykoedukativ utbildning, en slags kurs i adhd/add tillsammans med en grupp andra diagnosticerade. Det var väldigt terapeutiskt att få träffa andra i samma sits. Nu finns kanske inte det på din mottagning, men du kan ju be att få några stödsamtal för att veta vad du kan göra. Du kan också be att få träffa en arbetsterapeut för att få mer praktiska råd om vardagen. En del reagerar med lättnad på diagnosen, andra hamnar i kris. Det kan ta tid att smälta diagnosen. Lycka till!

Kände mig glad över att ha cplicensen på papper. Sen fortsatte jag (medicinerad) med mitt relativt misslyckade liv utan utbildning, jobb eller normala relationer.

Finns det fler likheter än olikheter med adhd?

Jag är ganska säker på att jag har ADD nu, vet dock inte riktigt vad jag ska göra nu. Har länge haft problem med skolan och enbart visat intresse för datorspel, sova, äta gott och lyssna på musik. Hela min skolgång har blivit knullad på grund av att jag inte lämnat in uppgifter då jag bara påbörjat dem sen tänkt "Äh har ändå lång tid på mig" sen 1 månad senare när den väl ska lämnas in har jag inte gjort något. Har inget fullständigt slutbetyg från gymnasiet och går kumvux just nu men går verkligen inte bättre för det. Ligger en månad efter i alla ämnen jag går och så fort jag tänker att jag ska börja plugga öppnar jag uppgiften och tappar intresse direkt och helt enkelt skiter i att göra den.

Det sjuka är att jag VET att jag måste göra det egentligen, men det är som att jag inte bryr mig, vet om hur viktigt det är ändå bara skiter jag i det och gör något jag tycker om istället.

Det jag undrar är var jag kan vända mig om hjälp eller råd? Vad kan jag göra för att helt enkelt få slut på dessa besvär om det ens går att få slut på dem?

Bor för övrigt i stockholm i söderort om det spelar någon större roll.

Någon annan än jag som har ADD diagnos och upplever ganska uppseendeväckande kommunikationsproblem? att snacket inte flyter, svårt att hitta sitt egentliga ordförråd, stressar ut kompensations fraser så att det blir styltigt och kan framstå motsägelsefullt, svårt att prata om era tankar och funderingar? etc

Är en person med ADD automatiskt introvert?

Fick diagnosen för ca 2 månader sedan, har endast varit diagnostiserad som deprimerad i några år men först nu kom min nya psykolog på att det kunde vara ADD...
Har symptom som irritation, ilska, våldsamhet, svårt att kontrollera impulser, koncentrationssvårigheter, glömska osv. Ni vet ju hur det är!

Lärare och föräldrar har aldrig förstått varför jag inte bara kan vara tyst och koncentrera mig på lektionerna och så, men nu har dom ju fått svar..

Kändes jätteskönt att äntligen veta varför i början. Fick Concerta utskrivet, tog 16mg i en vecka, sen 32mg i två veckor, och nu går jag på 54mg.
Ska jag vara helt ärlig så har den inte gjort ett skit bättre. Jag kan inte sova på nätterna, har helt tappat aptiten så är jämt trött. Ångestattacker pga paranoia, som jag aldrig har haft innan, har jag fått flera stycken under denna tiden.
Min pojkvän har tröttnat på mitt ständiga dåliga humör och överdrivna avundsjuka så jag antar att vi är över nu...

Jag är fett besviken, hoppades verkligen att detta skulle hjälpa.

En bra grej som jag själv inte har märkt men andra påstår, är att jag har mer lust att göra saker nu för tiden. Svårt att se det positiva i det när allt annat är skit bara

Tjena!

Jag vill inte starta en ny tråd så jag hoppas att det går bra om jag ställer min fråga här inne istället.

Jag har alltid haft svårt att koncentrera mig på saker. Om läraren har genomgång på tavlan och kanske ska skriva något på tavlan så kollar jag på hans skrivstil istället för att läsa vad det står, sedan är jag helt borta och kommer inte ihåg någonting sedan jag bestämde mig för att försöka hänga med i genomgången. Det blir nästan som en minneslucka där jag inte riktigt vet vad som har hänt "i den riktiga världen". Jag ska förklara lite mer om hur jag menar nedan:

Ibland när pratar med någon, eller snarare när någon pratar med mig om något ointressant så brukar jag börja dagdrömma istället för att lyssna. Jag kommer inte ihåg någonting av vad den andra personen har sagt och jag vaknar inte upp försen personen ropar till eller jag vaknar av mig själv och ser att personen har "nu är det din tur att svara"-blicken. Detta händer oftast när jag är med folk jag inte känner, då lyckas jag alltid drömma mig bort och om någon säger något till mig så kollar jag på dem och ska lyssna, men när de öppnar munnen så drömmer jag om något annat igen.

Det är inte så att detta händer hela tiden, men det hände några få gånger varje dag i alla fall. Vissa dagar händer det oftare än andra, ibland så händer det flera gånger på raken.

Om någon ringer mig på telefonen så brukar de oftast undra varför jag är så sur då jag inte svarar och bara "mmh"-ar. Det är inte det att jag inte försöker lyssna, saken är bara den att jag börjar tänka på annat och kan verkligen inte höra vad dem säger under den tiden. Om jag spelar och snackar över Skype samtidigt så brukar jag springa in och dö då jag börjar berätta om något samtidigt som jag spelar, när jag väl är död så har jag ingen aning om hur jag lyckades springa till dit jag befann mig i spelet.

Jag har läst att folk med ADD tycker att småsaker är jobbiga, jag tycker att i stort sätt allt är ett hinder. Varje morgon så måste jag gå upp och ta på mig, vilket inte är så jobbigt. Sedan måste jag hälla ut mitt glas med vatten vilket inte heller är så jobbigt. Men., sedan så måste jag ju borsta tänderna och gå på toa, och det händer väldigt ofta att jag dröjer kvar i sängen då jag inte vill utföra dessa jobbiga uppgifter!

Prov och läxor brukar jag inte börja med försen jag inte kan vänta längre, men när jag väl kommer igång så går det som på räls. Dock så kan jag inte komma igång om jag inte vet att jag inte har någon mer tid på mig. Om någon sitter bredvid mig i rummet när jag ska göra läxor så kan jag inte jobba, det står helt still och jag börjar tänka på annat och småpratar med den andra personen istället.

Inte nog med det så har jag stora problem med att äta och så. Jag är i stort sätt aldrig hungrig men känslan för att vara trött är ofta precis likadan som att vara hungrig för mig. Så mitt på dagen om jag börjar känna mig trött så måste jag äta, eller om jag blir hungrig på kvällen så vet jag att jag är trött och borde kunna sova. Middagen ser jag snarare som ett hinder än en chans att få äta, jag kan känna mig väldigt hungrig men bara få i mig en gaffel eller två innan jag är propp-mätt.

Sömnen har jag alltid haft problem med, det går inte att sova helt enkelt! När jag lägger mig så far tankarna iväg om allting och jag börjar drömma mig bort likadant som jag brukar göra när någon pratar med mig. Jag kan ligga i flera timmar trotts att jag är super-trött och tänka på allt mellan himmel och jord innan jag somnar. Oftast känner jag mig trött vid tio men somnar inte försen runt tre-fyra då jag inte kan sluta tänka.

Det är lustigt att jag inte kan lyssna på genomgångar osv. när jag samtidigt kan sitta och programmera i över fem timmar sträck utan att kolla på klockan ens en gång! Under tiden jag programmerar är så inne i det att jag inte ens märker ifall jag lyssnar på musik under tiden eller inte, det brukar jag komma på någon timme efter att albumet har spelats ut. Musik glömmer jag nästan alltid bort att jag lyssnar på när jag tänker för mycket, allt ljud bara försvinner!

Jag hatar att vänta på att någon ska prata färdigt när jag har kommit på vad jag vill säga själv, oftast så börjar jag nicka som i att jag förstår vad de menar och sedan avbryter jag dem och säger det jag själv vill få sagt istället.

Jag brukar inte tappa bort saker, jag brukar däremot glömma saker som folk säger till mig på under sekunden. Det går in i ena örat och ut genom det andra!

När jag väl börjar att göra en uppgift från skolan t.ex. så försöker jag nästan alltid att skriva den så bra som möjligt; struktur, stavelser, indelning och lagom många skämt ska alltid vara med! Men uppgifter som jag finner noll intresse i blir oftast bara framstressade för att jag ska ha något att lämna in. Detta gäller dock bara uppgifter jag verkligen har NOLL intresse för.

Ett exempel på när jag verkligen ger mig in i något är väll just nu. Inatt så gick jag till sängs vid elva men somnade inte försen nio på morgonen då jag tänkte ut exakt vad jag ville skriva samtidigt som jag sökte fakta om ADD.

Jag är oftast trött och blir sliten endast av att gå ut till affären ibland, när jag kommer hem igen så känner jag en väldigt stor lättnad att det är lugnt igen och jag inte behöver koncentrera/anstränga mig något mer.

Mina vänner säger alltid att jag är för snäll, och det kan jag hålla med om! Jag är aldrig arg på någon. Ibland kan jag säga åt min mor att lämna mitt rum (då jag fortfarande bor hemma), men det är så arg jag kan bli på en person. Som tur är så har jag vänner som inte låter någon bråka med mig, men jag känner ofta att jag blir utnyttjad då jag är så snäll och aldrig säger ifrån. Jag har uttryckt min ilska mot en person sedan säkert tre år tillbaka nu! Och det var pga. ett stort missförstånd.

Jag hatar att visa när jag är glad/arg. Oftast så blir jag inte arg försen jag redan har kommit hem och ska sova, och då ligger jag vaken hela natten för att jag är så arg. Dagen därpå har jag dock redan förlåtit personen jag var arg på, så ingen märker någonsin när jag är arg.

Jag är ledsen att det blev lite slarvigt på slutet, men jag hoppas att ni förstår lite hur jag lever. Tror ni att jag kanske lider utav ADD? Är det värt att prata med skolsystern eller skulle jag bara göra bort mig isf?

Jag svarar gärna på frågor om jag har missat något!

Här följer en liten lista jag gjorde när jag inte kunde sova i alla fall (reserverat för stavfel):

Exakt som min vardag! Undrar samma sak också, lite skillnader däremot:
- När jag börjar med läxorna gör jag kanske 1 tredjedel sen tröttnar jag och får det aldrig gjort, försöker gång på gång att få skiten gjord men lyckas lika lite varje gång.
- Har svårt att visa att jag blir arg på någon och säga ifrån, kan inte slå till någon även om den slår mig. Varit mobbad i grundskolan för jag var för snäll t.ex.
- Alltid haft problem med att jag pratar på lektionerna, funkar att lyssna på musik men kommer av mig då jag lyssnar på texterna istället för att jobba. Har däremot från alla lärare att jag är väldigt trevlig och är en snäll kille/tjej.


Är diagnotiserad med Depression om det gör någon skillnad.