Skvaller om Berny Pålsson?

Fint

Varför skulle man inte göra det? Om det är något Berny behöver så är det folk som inte daltar med henne en enda minut till. Hon har blivit daltad med sedan tonåren. Av psykvården, av vänner, av pojkvänner, flickvänner. Candy och Jennyfer är ju de som varit med i bilden allra längst. Jag tror de ställt upp något enormt för henne genom åren och de verkar också vara de enda i hennes vänskapskrets som inte ägnar sig åt antingen missbruk/prostitution eller någon form av självskadebeteende, även om de kanske gjort något av de som yngre.
Jag tycker de gör rätt. Psyksjuk eller inte. Narkoman eller inte. Någonstans får man dra gränsen. Jag tycker de gjort helt rätt.

Ja; alltså det jag tycker är att hon måste som sagt bort från alla "de där människorna" (folk som skär sig/har skurit sig; knarkar; dricker för mycket; klär sig för udda etc. eller sådana som har potential att dras med; Inte för att det är fel på personerna per se, det ger dock dåligt inflytande medvetet eller omedvetet i just denna situation); jag har dock full förståelse att människor inte orkar hjälpa hur länge som helst; men så vet jag att ställer man ultimatum till någon som missbrukar så vinner man inte; det handlar istället om hur starkt psyke man har. Är det så att man "hjälper" så mycket att man själv dras in i skiten, har jag svårt att se att personen i fråga har ett starkt psyke; det måste vara så att då en faller medan man drar upp; så ska man själv inte riskera att falla, då är det hjälp från "fel" sorts person med "fel" sorts psyke! Det jag vill få fram är att hjälp från en som ens är det lilla minsta i riskzonen att falla ned i skiten är egentligen fel person (här kan även personens bakgrund läggas in; man behöver själv inte ha utstått samma saker för att kunna hjälpa; då finns ju istället risken att man själv faller tillbaks) att hjälpa, hur vänligt sinnat det än är.

Jag står fast vid att Berny måste bort från exakt hela sitt umgänge (varenda vän, varenda ängel, varenda pojkvän etc. etc); en i släkten hade missbruksproblem (och var rejält insyltad i skiten), vi stöttade honom och enda sättet att få ut han ur all skit var helt enkelt att säga upp all vänskap med umgänget (inte med släkten då) för att börja om med nya personer som tillhör "andra kretsar" och hade ett bättre inflytande och inte driver in personen i döden; mycket handlar om att visa att det finns annat än den bubbla som de lever i (folk som kanske har en helt annan bakgrund än vad personen är van vid); och framförallt inte dalta eller särbehandla (!), men inte heller förvänta sig underverk eller ha felaktiga förväntningar och på så sätt sätta press på den som missbrukar.

Jag vill inte på något sätt kategorisera folk allt för mycket eller marginalisera betydelsen av insatserna, men uppenbarligen så håller inte hennes nuvarande (och/eller dåvarande?) umgängeskrets måttet för att hjälpa henne; sedan allt detta med psykvårdens behandling och liknande är ju också tragiskt i sig.

Det tycker jag ett konstigt uttalande. Hon är vuxen. Hon vill uppenbarligen inte sluta knarka. Hon har själv gjort ett uttalande i sin blogg för inte så länge sedan att hon inte ha någon intention att sluta och att livet med droger är det enda hon känner till.

Det enda sättet man kan "rädda" henne på då är ju genom att låsa i henne och låta henne svettas ut skiten. Sen kvittar det ju hur god vän man än är. Vill hon inte så vill hon inte. Jag förstår verkligen att hon väljer drogerna. Kanske hade jag också gjort det om jag genomlidit allt hon gjort, och som toppen på isberget leva i någon slags exil från sin storebror som våldtagit en som barn. Hade hon bara velat sluta på allvar tror jag dock det funnits goda förutsättningar för henne (dels genom sitt namn, de vänner hon haft som var villiga att stötta henne, o.s.v.) men hon vill inte och då får man väl acceptera det. Tyvärr.

Sen vill jag väl även poängtera att även om jag inte tror att hon ljuger eller överdriver historien om mordhotet så kan jag någonstans känna att när hon är som hon är nu, d.v.s. inte vid sina sinnes fulla bruk, sjuk (både i kropp och själ) och dessutom injicerar droger, så måste jag ta allt hon skriver med en nya salt.
Sist hon hade en sån här "period" satt hon i ett hus utanför Göteborg och injicerade droger, prostituerade sig, drog på sig hepatit och framför allt; anklagar mannen som tagit hand om henne de senaste 5 åren, för misshandel och en hel bunt med andra rätt grova saker. Trovärdigheten efter det är något skadad.

Visst hon är vuxen åldersmässigt; men verkar ju inte vara allt för vuxen i sinnet... Det är skillnad på att vara vuxen och att vara vuxen (kan förmodligen kopplas till uppväxten/uppfostran/barndomen). Dessutom är hon väl psyksjuk? Vilket lär påverka hennes omdöme, till en grad som vi inte är medvetna om. Att livet med droger är det enda hon känner till visar ju bara på hur mycket hon är i behov av en extrem miljöförändring (att hon inte vill sluta med drogerna beror ju just på att hon inte känner till något annat). Hur mycket krävs för att en människa ska omyndigförklaras? (ställer det som en allmän fråga).

Att sluta "genom sitt namn" är verkligen inte en bra förutsättning (kritik mot förlaget? Ja.); då publiken redan har satt förväntningar på hur hon ska vara genom sitt namn/image; vilket hon lever vidare på p.g.a. responsen (vilket kanske kan kopplas till bekräftelsebehov i samband med psyksjukdom/drogföreställningar?)

Men ja visst; situationen kan räddas genom ett ord: disciplin (och då från båda håll); dock tror jag fortfarande inte att man kan lägga över allt på Berny med hänvisning till hennes omdöme (och då syftar jag bl.a. på att hon är psyksjuk).


Intressant detta; kan det inte vara så att hon lider av narcissism eller histrionisk personlighetsstörning (kanske även paranoia?); vilket gör att hon upplever minsta motgång som något större än vad det egentligen är; händelserna är exakt så som hon beskriver det, men är endast så monumentala (vanställda) för henne. (Lägg sedan till drogerna som lär öka vanföreställningen). Då är det ju "förståeligt" att hon verkar anse att hon inte ljuger eller överdriver det minsta.

För det första får jag nippriga nojan på alla på alla dina semikolon.

För det andra tycker jag att man aldrig ska få omyndigförklara en vuxen människa. Regeringen ska inte gå in och peka finger i folks liv. Men det är en helt annan diskussion och väldigt OT.

Kontenta: Berny får ta ansvar för sina handlingar precis som alla andra. Om du vurmar så om hennes välmående (vilket du verkar göra) så sök upp henne och erbjud henne mat och husrum?

Om du med detta menar vad som krävs för att bli omyndigförklarad rent juridiskt, så är svaret att det blir man inte längre. I slutet på 80-talet (89?) så tog man bort möjligheten (eller risken!) att bli omyndigförklarad.
Däremot kan man få en "god man" utsedd som hjälper en att sköta ens ekonomi om man inte bedöms kunna klara av det själv.

Bristen på empati/sympati för psykskadade (och samtidigt missbrukare) från vissa är skrämmande i den här tråden.

din brist på empati för empatistörda är skrämmande i den här tråden

Jag lägger även till bristen på sympati;

så min brist på sympati för sympatistörda är väl antagligen också skrämmande för dig...

Nu får du väl skärpa till dig.
Det är inte synd om missbrukare på något sätt.
Ingen tvingas in i ett missbruk.

Det är hennes väl att begå sina handlingar, ingen annans. Den skulden ligger hos henne.

Jag har tagit mig ur "ett till synes hopplöst tillstånd" själv. Och inte fan var det synd om mig då (även om jag tyckte det) och det är inte synd om mig nu. Jag är helt ansvarig för mina egna handlingar, mitt eget missbruk och mina synder.

Punkt.