Skvaller om Berny Pålsson?

Jag måste få flika in... Nej, det finns oftast ingen "fungerande sjukvård och psykiatri" om man mår dåligt. Nej, ingen borde behöva insjukna i droger, men nu finns inte tillräckliga resurser, varken innan de trillar dit på droger eller när de redan har trillat dit. Jag ska inte lägga ord i Bernys mun, men jag tycker hon säger det på ett bra sätt:
Så kan det faktiskt vara. Om inte alltid så ibland...

Jag går inte in på Lucas av det enkla skälet att han var en mycket god vän till mig i många år innanoch dessutom skulle jag inte kunna förklara vad som hände så att ni förstår utan att skriva minst fem, sex inlägg. Jag tänker alltså inte gå in på Lucas.
Vi bodde i en våning som jag hyrde med fyra/fem rum och kök för tolvtusen i månaden i en funkisvilla i Örgryte. Jag hade råd med det just då.

Vad gäller Amelia, så nej det trodde jag inte innerst inne. Mitt förhållande med Amelia var något helt annat. Ställ följdfrågor om du vill.

Vad gäller katterna så sålde jag mina katter när jag flyttade tillbaka till Sthlm. Jag ska gå in på detta mycket mer ärligt och noga senare och berätta om djuren men nu svarar jag bara på din korta fråga. Efter det som hände i Göteborg så insåg jag att jag aldrig mer skulle ha fler djur än ett och jag sålde mina katter. A hade majoriteten av katterna men hon ville ju också ha kattuppfödning. Jag hade med mig två katter till Stockholm, den ena hade rymt på landet. Det var dom som var mina egna katter, resten var Amelias.

Bra skrivet. Jag håller absolut med.

En av orsakerna till att jag fått så mycket bens genom åren är min PTSD. Jag har därmed alltid haft enkelt att få medicin av olika sorter, utan att behöva manipulera. Min PTSD yttrar sig på väldigt krafiga sätt och läkare har känt sig maktlösa inför detta. När jag ligger på marken och skakar i kramper eller skriker och inte klarar av att ta mig ut ur bilen, får våldsamma flashbacks att jag blöder ur underliv osv (för att ta några emotionella exempel). Jag har faktiskt tom blivit tvångsmediciner i perioder med bens. Men jag förstår också din fråga och jag ska svara ärligt och så utförligt och sakligt jag kan på den.

Här finns flera aspekter- mitt verkliga behov av mediciner. Som läkare har bedömt olika från gång till gång. Jag har sedan ung ålder ätit olika mediciner och sedan femton års ålder vistats på utredningshem, behandlingshem och slutenpsyk. Jag har aldrig fått stanna kvar tillräckligt länge på ett enda ställe för att göra en utredning osv. Jag slussades fram och tillbaka och slutenpsyk blev min station. Där mötte jag läkare efter läkare som träffade mig mycket kort och satte olika diagnoser på mig allt efter behag. Bipolär var jag en dag och sattes in på stark litium. (Jag är absolut inte bipolär) Nästa läkare ansåg att jag behövde mer Haldol och nästa läkare ansåg att jag led av svåra ospec ätsörningar osv osv. Men detta återkommer jag till, i en senare fråga som undrar varför jag fått så många olika diagnoer genom åren.

Sedan är jag missbrukare och har naturligtvis kunnat utnyttja att alla läkare insett att jag behöver en viss form av bens och insomning, och inte heller utan grund. Men jag har faktikst inte påverkat så mycket som du tycks tro. Jag har inte behövt det.

Jag har också alltid haft tillgång till droger och läkemedel på mycket mer lätttillgängliga sätt. Att bearbeta läkare har jag sällan haft lust då detta tar tid osv. Men naturligtvis är jag både verbal och har kunskap om psykofarmaka och dessutom kan jag sända signaler.

Under flera år hade jag en kvinnlig läkare. Hon skrev ut extrema mängder av alla tabletter till mig. Här talar vi om tabletter som hundra somadril, ketogan plus allt det vanliga åt mig under cirka ja i alla fall tre år. Hon var från början min beroendeläkare. Men blev senare min privatläkare och skrev ut vad jag än bad om- det här var alltså tal om nya förpackningar Ketogan och Xanor och Somadril, Lyrica, Xanor, Citodon osv varje dag. Nu i efterhand har jag funderat på om hon var olyckligt kär i mig för mycket tyder på det. Men jag bara bad om det jag ville ha och det var inget manipulativt. Hon var helt enkelt min benslangare. Och hon var sjuk.
Många inom vården har genom åren dragits starkt till mig, känslomässigt och sexuellt, och jag har sällan utnyttjat det- är det inte dom har utnyttjat mig om vi nu ska tala om att utnyttja?

Nu menar jag inte att frånsäga mig mitt eget ansvar.

Jag har självklart gått till läkare som man betalar en mindre summa till och får några recept på vad man vill. Men detta är inte läkare. Detta är ju langare- det är inte det du frågar efter.

För att svara på din fråga- när jag vill ha en viss form av medicin så har jag hänvisat till ett verkligt problem och ibland förstärkt det eller förminskat ett annat problem, förvrängt det hela och ibland sänt ut signaler. Men jag har alltså inte bidragit på ett manipulativt sätt så som du verkar tro för det har inte behövts. Men visst har det förekommit, och det liksom allt missbruksbeteende äcklar mig idag.

Psykiatri är en vetenskap som endast är möjlig om patient och läkare har en tydlig och ärlig kommunikation eftersom psyket är en tolkning som annars blir för diffus och kan bli direkt felaktig. Jag har väldigt lite mediciner idag och jag skulle aldrig manipulera en läkare men är heller inte intresserad av meds. Jag är rak och direkt vad gäller mediciner men jag säger exakt vilka mediciner jag vill ha och varför. Rak kommunikation.

Att ha stor kunnighet om psykofarmaka är inte negativt- det är ju ditt psyke och det är till din fördel att du vet vad som fungerar för dig. Jag har levt med psykofarmaka och kan naturligtvis mycket om detta och vet vad som funkar men jag lyssnar också på läkare.

Jag föddes beroende av bens. Så nu vet ni det.

* Jag kommer bemöta på din fråga om jag "horade på gatan" i ett eget inlägg"
* Min "favorit"drog som jag hatar mest av alla droger är heroin. Förstår du?

* Här har du fel. ADHD behöver inte yttra sig olika på tjejer och killar. ADHD kan yttra sig olika från person till person och det är inte könsbetingat, det är en vanlig missuppfattning eftersom ADHD förekommer oftare förekommer hos pojkar och forskningen stödjer fullt ut det jag säger.
Jag har ADHD Uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet, i kombination F900.
Symtom som stämmer in:
ouppmärksamhet (här ingår så många delsymptom.)
impulsivitet
motorisk rastlöshet
glömska
impulsivitet
hyperaktivitet (ingår många symptom i symptomet)
sen talutveckling
motorisk klumpighet
problem med synintryck
ja det är några av symptomen....
svårt att hantera stress och för mycket intryck på en gång. Ska jag förklara hur just min ADHD ser ut blir det ett helt eget inlägg.

. Jag var inte attraherad av Jonas. Jag blev knullad av min mentalskötare på en psykosavdelning och jag hade inget försvar just där och då. Han läste mina journaler och använde sig av en hel del info för att manipulera. Att jag hyllade honom visar bara på hur körd och fast jag var i ett förhållande som var så rakt igenom sjukt. Han skulle få mig att skriva ett juridiskt dokument på hur jag skulle vara klädd (jag fick aldrig mer bära rosa och han skulle bestämma kjollängden osv och på att mina egna pengar var hans och jag skulle bara få förfoga över fickpengar). Men nog om det. Jag var aldrig ett dugg attraherad av honom. Vårt förhållande handlade om helt andra saker än attraktion.


*Jag tog kontakt med både Jennyfer och Candy när jag varit ren en längre period. Jennyfer och jag mailade och hade en viss kontakt, vilket kändes bra och Candy är en av mina absolut närmaste vänner idag. Hon är en stor del av mitt liv och en av dom som jag älskar och verkligen litar på och Jennyfer får välja själv hur mycket kontakt hon vill och orkar ha.
* Det kommer jag inte diskutera på detta forum. Låt dessa tjejer vila i frid.

Jonas såg sin chans att få en ursäkt till sitt eget beteende. Om han kunde hävda att han tog hand om mig så kunde han hävda att det var skälet till att han levde på mig, blev så "arg och provocerad" av mig osv. När jag var ren ett år så klarade han inte av att hantera detta.

Ja hon snackar en massa skit. Eftersom hon skriver om mig så ska jag bemöta det hela. Jag har inte gått ut och bemött det tidigare men visst, jag ska göra det. När jag kom tillbaka till Göteborg så var jag den som ställde upp för A. Hon var med barn och jag var den enda som över huvud taget brydde mig hur fan hon skulle klara det. Jag pratade med henne i flera timmar- drog med henne till soc så hon skulle få behandling. Jag har ställt upp för henne på många sätt och förlåtit henne mycket riktigt sjuka saker.

Hennes laptop blev stulen, det stämmer. Men inte av mig. Jag lånade en del mat av henne. Och jag kom dagen efter tillbaka med alla varor som jag snott ihop på affären och dessutom lite exta. Jag bara garvar när jag läser det hela. Att jag snodde mat för en månad? Jag fick ta lite mat och det kom jag tillbaka med. Plus extra fina produkter. Och extra mycket. Jag var den som fanns för henne. Hennes jävla laptop snodde jag inte.

Ja jag erkänner mig skyldig till att ha lånat mat av en människa som inte behövde maten den kvällen när jag var utmattad, hemlös och jag hade ställt upp som fan för henne den senaste tiden. Jag kom tillbaka med varorna innan hon ens upptäckte att dom saknades men jag lämnade en lapp att jag hade lånat- det var så hon upptäckte det hela.

Dom brott hon begått mot mig är både stöld och värre än så. Hon är en människa som ljuger konstant och som har väldigt kraftig borderline eller liknande. Hon har bland annat utpressat mig och hotat att gå till media med mina hemligheter som hon råkar känna till en del av, det är ett sådant typiskt svek som hon gör utan minsta samvetsbetänkelse. Att jag sedan faktiskt har blivit utsatt och hon använder detta på ett jävligt fult sätt för att få pengar- sådant skiter hon i.

Hon är sjuk och det är tragiskt men jag tyckte synd om henne så länge och nu har jag slutat. Men när jag försökte hjälpa henne och stötta henne när hon var med barn, trots att hon gång på gång spridit ut sådana jävla elaka saker om mig och dessutom ljuger och beter sig som ett svin mot precis alla. Sedan då det här med laptopen. Jag stal den inte. Jag lånade lite mat av henne- som jag lämnade tillbaka med råge.

Efter att hon hade skrivit detta på sin blogg om datorn mötte jag henne på stan och försökte prata med henne, hon vågade inte eftersom hon visste att jag hade rätt utan flydde upp på en spårvagn.
Det är märkligt att hon reagerar så kraftigt varje gång någon gör minsta lilla sak mot henne- jag råkar veta vad hon gör med och mot människor.

Hon är full av skit. Det räcker så. Men man ska minnas att hon har en tragisk bakgrund och jag vill henne inget ont.

Fast vet ni? Jag har också en tragisk bakgrund och visst har jag betett mig som skit- men jag har fan aldrig utpressat någon på det sättet jag berättad för er ovan. Och det var bara ett exempel. Jag har utpressat svin och torskar men aldrig någon utsatt.

Och A har jag inget till övers för längre. Mitt tålamod med henne är för länge sedan slut. Jag vill henne inget ont, det stämmer, men jag har ju försökt vara hennes vän år efter år just för att jag såg hur jävla trasig hon var. Det var därför jag var tillsammans med henne över huvud taget. Hon behövde mig. Jag var starkare, självständigare och hade egna ben att stå på och jag kunde erbjuda henne ett liv som hon inte kunde få på annat sätt. Jag var inte kär i henne på det sättet men jag minns fortfarande när jag tog med henne till Cafe Opera och Grand Hotell i Stockholm och femrätters och bröllopsmässa osv. Hon fick uppleva en viss trygghet med mig för jag kunde vara stark och försvara henne och jag tyckte om att ge henne upplevelser av ekonomisk trygghet och lyx. Jag kunde aldrig hata henne vad hon än gjorde och det gör jag inte nu heller. Jag känner A bättre än någon annan och jag vet varför hon är som hon är men jag har insett att jag inte kan vara vän med henne. Och inte vill vara vän med en sådan människa.

Hennes bakgrund är inte värre än min. Ska vi jämföra så är min värre, mycket värre. Bara på helt andra sätt. Och jag skulle fan aldrig gå i attack mot mina medsystrar på det sättet som hon gör.

Men du får ställa fler frågor om Göteborg.
Amelia var en del av min tid i Gbg. Jag har upplevt mycket i Göteborg, både under tiden efter Jonas med Amelia men Amelia var ju bara en liten del av allt som hände där.
Sedan återkom jag ju till den staden under hemlösheten.

Sedan vill jag påminna om att jag är inte här för att skvallra om andra människor i första hand.

Jag kan inte spekulera i det. Eller rättare sagt- jag kan inte spekulera i om han hade lyckats. Jag har en kraft inom mig som jag tror att jag hade använt mig av oavsett. Jag var inställd från dagen vi fick lägenhet att klara det och jag sökte vård och jag är en väldigt envis människa. Jag hade betsämt mig redan då men sedan upplever jag det som att hans död påverkade mig på alla plan.

Detta är mycket svårt att förklara för er. Jag tror att jag låter bli. Min sorg, min insikt, min katharsis,min kris och min möjlighet är min och jag påverkas än idag starkt av hans död. Det räcker så.

Jag har kikat in i den då och då och väldigt oregelbundet. Vissa korta perioder har jag följt den lite mer regelbundet, som nu på senaste tiden. Jag följde den också en kort period när Nicklas levde eftersom han gjorde det. Det är ofta mina partners som har följt tråden då det skrivits om dom. Men jag har haft lite koll på tråden genom åren så jag har en ungefärlig uppfattning om vad som skrivits genom åren. Jag började med detta då ni började spekulera i övergreppen.



Tänkte sätta mig och kolla idag längre tillbaka. Se om jag vill kommentera några av era äldre inlägg tillbaka.

I långa perioder har jag inte läst alls här, sedan har jag kikat in, så är det. Eftersom jag har varit mycket noga med att dölja stora delar av min barndom och historia för offentligheten så har jag velat ha koll på om ni har snokat reda på något om Opus dei eller andra saker som jag velat dölja.

Tack för svar!
Lite av anledningen till frågan var också delvis för att jag har bekanta till en tjej som verkar
känna Amelia nu, hon skriver mycket till henne, "stöttar" osv, man undrar ju hur länge hon orkar med. Men som sagt, tack för långt och utförligt svar!