Skvaller om Berny Pålsson?

Jag ser så extremt många svagheter i dom båda. Och en del styrkor. Jag är inte helt missnöjd med någon av dom men heller absolut inte nöjd och jag vet att jag har utvecklats betydligt nu och jag hoppas att jag kommer att fortsätta att utvecklas med åren. Rent litterärt så kan jag berätta mina tankar och stilgrepp jag har använt i böckerna.

Vingklippt ängel är en bok som jag skrev när jag var sjutton och arton år gammal. Jag använde ett stilgrepp som jag kallar använda ord som vapen. Och dessutom skalade jag bort precis alla miljöbeskrivningar och nästan alla dialoger- detta för att jag helt enkelt tyckte det var ointressant för boken. Jag riktade in mig på en bok som skulle beskriva tillståndet och känslorna och självskadetbeteendet. Jag ville inte distrahera med den vanliga utfyllnaden. Jag skrev dramatiskt och slagkraftig och koncentrerade mig helt och hållet på just tillståndet och hur tillståndet kom till uttyck rent fysiskt. Eftersom det var detta som jag ville beskriva. Nästan allt annat strök jag.
Ingenting existerar i det tillståndet jag befann mig i förutom det tillståndet. Jag skrev alltså helt i enlighet med verkligheten.


Känn pulsen är en annan sorts bok. Här har jag använt mig av ett medvetet stilgrepp- upprepning, för att spegla mitt tillstånd. Läser ni boken så upprepas allting.
Både min vardag och mina tankar. Jag var låst i ett tillstånd av fullständig upprepning av flashbacks, drogmissbruk, psykisk sjukdom,sex, om och om igen. När jag började skriva boken så visste jag redan att detta stilgreppet skulle användas eftersom det var hela känslan av mitt liv. Upprepning och är inte det vad man kallar det yttersta vansinnet? Att göra om samma misstag om och om igen? Jag kunde inte skildra det på något annat sätt än att- just skildra det. Att skriva om detaljerade vansinne som dessutom upprepas- det yttersta vansinnet. ja, det var tanken med boken.

Jag ser hur mycket fel och misstag som helst med böckerna. Jag har skrivit naivt, ojämnt, dialogerna som ändå finns med är förskräckliga, jag är inte alls litterärt nöjd med någon av böckerna och jag kan mycket bättre än så.

Vingklippt ängel är ändå den som jag rent litterärt är mest stolt över.

Du verkar vara väldigt ambivalent Berny, stämmer det?

Vad är det med sex,droger och kärlek som lockar dig så mycket? Allt verkar vara så tillfälligt för dig om du förstår vad jag menar, du ger intryck att hela tiden letar tillfällig lycka och njutelse.

Också heroinister kan känna sann kärlek.....Om också en mycket dubbel sådan. Heroinet förslavar och återfall är ett beslut som sker på impuls oftast. Visst fick jag dela Nicklas med drogerna men jag berättar för dig att det jag upplevde med Nicklas också var äkta kärlek, du behöver inte förstå. Och jag vet att det är ovanligt. Min sorg är blandad med många olika slags känslor om du nödvändigtvis vill veta det.

Och utan droger hade dessa känslor varit desamma?Kände också känslor när jag var missbrukare,mycket starkare än dom jag känner nu och det berode helt enkelt på en förvrängd verklighetsbild som uppstår vid drogmissbruk.Droger förvränger verkligheten, det är fakta inte fantasi.Ovanligt? Det var väldigt vanligt när jag var i det umgänget, knarkare blev tsm med andra knarkare utav dom vilkoren. Det var inte först man kom ur missbruket man kunde förstå och vara självkritiskt och analysera sitt liv man fick ett begrepp om situationen.´

Vill du leva med Nicklas? Vill du leva ett normalt liv med han? Eller var känslorna kopplade till den här sorgeproccessen?

Både ja och nej. Jag kan vara ambivalent vad gäller en del saker, men sedan anser jag att jag inte tänker svara definitivt på saker för att jag anser att ni är mycket svartvita på flashback. Jag svarar sällan ja eller nej på era frågor därför att verkligheten är så jävla mycket mer dynamisk. Och ni vet så lit om mig och om hur jag fungerar. Ska ni förstå det så krävs det att jag ger er ordentliga svar och inte bara mesiga korta ja nej. VERKLIGHETEN ÄR INTE SVARTVIT och ni kommer inte kunna fånga mig på några rader i en tråd här. Men jag har en del av mig som är väldigt ambivalent vad gäller vissa saker. Är det något speciellt du tänker på då?

Du skriver allt verkar vara. Allt var så tillfälligt skulle jag vilja att du skrev i så fall. Jag ger dig rätt där, för jag har överlevt och hela mitt liv har bara gått ut på att överleva. Jag har sökt befrielse snarare än lycka och njutning.

Sex lockar mig därför att jag har blivit utsatt för grova övergrepp.
Droger för att jag har blivit utsatt för grova övergrepp.
Kärlek för att jag hoppats att det finns kärlek och inte bara grova övergrepp.

Numera handlar mitt liv om R och ingenting är längre tillfälligt.

Detta känner också jag till. Jag har varit tillsammans med väldigt många missbrukare, glöm inte det, en mängd heroinister osv. Glöm inte att jag och Nicklas var rena ett halvår tillsammans också, helt rena innan han tog överdosen och dog. Och vi var också rena andra, men kortare perioder i vårt förhållande.
Hur ska jag kunna förklara det jag upplevde med honom för dig? Jag upplevde något som var helt i motsats till allt annat jag upplevt med alla andra narkomaner jag varit tillsammans med och vi slutade hemlösa tillsammans själva med heroinet och skaffade bostad, var rena i ett halvår, sökte beroendevård och gick på den dagligen och jag har ju upplevt det som jag har upplevt med Nicklas.

Jag ville inget hellre än att leva ett normalt liv med honom. Han ville börja jobba igen och att jag skulle skriva. Återfallet var en impuls och tyvärr kostade det honom livet.

Sorgen är inget annat än sorg efter en man som jag älskade. Att leva med honom var det som jag verkligen verkligen ville. LEVA- utan drogerna och vi kämpade som djur på slutet.

Hej Berny.
Fint att du är här och svarar på frågor.

Mina frågor är av det lite mer litterära slaget:
- Skriver du på en bok nu? Dokumentär eller fiktion?
- Kan man få en kort beskrivning av handlingen?
- Vilka författare och böcker inspirerar dig? (Varför?)
- Finns det författare/böcker som har varit en inspiration i ditt tidigare liv som du idag inte anser ha samma betydelse. Kanske som du anser vara direkt dåliga? (Varför?)

Jag är inte svartvit så du är mycket välkommen svara på det via pm om du vill det istället för att skriva offentligt här i tråden, jag lovar att inte föra vidare det till annan part,du har mitt ord på det.
Jag är glad du frågar, jag försöker bara hitta likheter mellan dig och mig.Världen är en hemskt plats och vi försöker hitta vår plats i den här mörka dystra världen där ingen verkar förstår oss. Är det så du känner? Ibland gör det oss kluven, ambivalenta där vi inte vet hur vi verkligen känner eller tycker, vi har svårt uttrycka oss i värld som gör oss förvirrade. Vilsna, strandsatta på en öde ö och ständigt sökande efter att hitta en befrielse eller frid här i livet.

Var beredd på att du skulle svara så, är också själv osäker på om kärlek verkligen existerar.

Och jag är trött på efter att en riktigt hård vecka och idag har jag varit ute hela dagen. Så mina svar kanske inte blir helt genomtänkta. Ska ta en kaffe nu och återkommer.

Berny, du skriver om "oss", dvs vi på flashback, som om vi var någon du kände och tvärtom. Har du följt tråden länge? Ibland när du skriver känns det som att du skriver till någon slags vän, det känns som att du följt tråden väldigt länge.

Hej Berny,
kul att du hittade hit.

Jag har några frågor.

- Jag undrar över dina diagnoser, hur de kan ändras så radikalt genom åren? Och hur det kommer sig att du haft ett tiotal? Om du är autistisk, har du ju varit det ända sedan du var liten, varför hittade man inga tecken på det när du först kom i kontakt med psykiatrin? Då var det ju Borderline som gällde. Och för mig är Borderline och autism varandras raka motsatser.

- Har du alltid haft ett bekräftelsebehov? Tycker inte du att det behovet går till överdrift ibland?

- Hur kommer det sig att du i grund och botten alltid väljer samma människor som partners? Trasiga människor som missbrukar. Kan du se dig själv med en person som är helt "normal", en som inte är psyksjuk och missbrukar? Tror du att du kan leva ett liv utan drama och endast leva, inte överleva som du uttrycker det.

- Jag vill också veta om dina djur. Alla katterna/kattungarna som är med i dokumentären, vad hände med dem?

Det här med bekräftelsebehov. Har vi inte alla det? Vi vill bli sedda bekräftade och älskade. Har man inte blivit sedd och bekräftad som liten så, lärt sig att man är älskad för den man är och trygg i sig själv så utvecklar en del människor ett behov att att väcka uppmärksamhet och få kärlek från omgivningen.
Jag ser egentligen det som en relativt bra egenskap, för de barnen som inte får bekräftelse och inte söker det har oftast en mer negativ värld än de som söker bekräftelse från utvärlden.

Visst att det här sökandet av bekräftelse från omgivningen inte bygger upp en äkta självkänsla, men någon kärlek och uppmärksamhet får man iallafall uppleva.

Och varför i hela fridens namn uttrycker man det som att det är något fel på människan som har utvecklat det här beteendet när det är uppenbart att det är de vuxna i närheten som har brustit?

Kan du inte hantera uppmärksamhetssökande människor, ge dem inte den. har du en sådan person i din närhet du tycker om, ge den hela tiden kärlek och stöd förutom när du upplever att den söker bekräftelsen med ett överdrivet beteende

Berny, jag är glad att det går bra i ditt liv. Jag tycker det är intressant att läsa dina svar men jag är inte helt säker på att det är bra för dig.
Du har ingen skyldighet att stå till svar för någon eller att ta ansvar för nägon annan än dig själv