Skvaller om Berny Pålsson?

Hur fick du nu det till detta????!!!

Låt oss staka upp visa saker:
1. på vilket sätt anser du att jag nu väljer att leva ett luv sin bara innebär lidelse för mig själv?
2.Vad vet du om mina rannsakningar och ifall jag bryr mig eller inte om dessa? Utveckla.

Nej jag är inte troende. Jag är katolik men har försökt gå ur kyrkan gång på gång sedan jag var mycket liten. Dom sätter in mig i registret igen. Varför frågor du om jag är troende?Utveckla...

Simpelt,jag undrar helt enkelt om du rannsakar dig själv på en troendegrund.Du säger du är katolik så då har du säkert hört talas om dom sju dödssynderna, en del av dom passar nog in på dig. Hur sammanväver du din tro med ditt liv, hur ska du stå inför gud och bli rannsakad om du inte verkligen menade det på allvar?Låter mer för mig som att du "gått vidare" istället för att rannsakat dig.

Är ditt liv inte en lidelse?

Tack för svar!

Känner igen det manipulativa beteendet hos hemlösa missbrukare så du är ju inte speciellt unik på den punkten. Man stjäl och lever för dagen, precis som du säger och då finns det egentligen inga lagar att ta i akt, istället kommer det dåliga samvetet först efteråt. Känner själv folk som sovit i trappuppgångar, källare och liknande. En fick t.ex. sina knäskålar söndersparkade av ett ungdomsgäng när dom hittade honom bakom en container (för att ta ett exempel). Förstår absolut att man söker sig till ett hotell med sånna händelser i vetskap.

Med det sagt har jag inte mer att tillägga kring det.

Hur kommer det sig att du valde att registrera dig på Flashback? Du måste ju ha sett tråden ganska många gånger och reflekterat vad som skrivits här, men hur tog du beslutat att just nu ta upp diskussionen?

Jag rannsakar inte mig själv på en troendegrund om du menar i egentlig religion och syftar på tro som sådan.
Rannsaka betyder undersöka. När jag har gjort min rannsakan så har jag suttit dagligen och skrivit, funderat, talat med människor och blickat inåt. Det har varit smärtsamt. Det är för mig en mental undersökning, en mentall process för att med ärlighet se mina egna krälande djur och mina egna misstag, fel, brister och mörkret som finns i mig. Jag har inte rannsakat mig själv på en troendegrund men på min övertygelsegrund. Jag skulle aldrig kunna gå igenom den utvecklig jag har gjort och gå igenom R om jag inte hade haft en slags troendegrund som då alltså inte är en vanlig tro utan min tro, min övertygalse, mitt sätt att se på livet och på vad som är viktigt.

Allting handlar för mig om att bryta våldskedjan. Sedan tänker jag inte snöa in på det just nu.

Gått vidare har jag inte gjort. Det är vad jag har gjort i hela mitt liv. Jag har varit expert på att resa mig upp och gå utan att se tillbaka. Nu möter jag det hela.

Min rannsakelse behöver inte du tro på, men jag hävdar att den har varit genomgående och ärlig. Smärtsam och gett resultat och jag kommer fortsätta rannsakningen förmodligen resten av livet.

Helt ärligt därför att det har skrivits om Opus dei i tråden nyligen. Jag har följt tråden noga senaste tiden. Och fick ett infall. Jag tänkte att jag kan lika gärna bli medlem själv, kan vara intressant att bemöta er kritik också. Jag hoppas på vettiga, intressanta diskussioner.

Men skvallret får ni stå för....

I see. Så vad önskar du göra nu och i framtiden?

Kan du berätta något om Opus dei? Förstår verkligen om det inte går, men nu när du tar upp det så tänkte jag ändå fråga...

"Att gå vidare" handlar just vad det låter som, att lämna saker bakom sig och faktiskt kunna ignorera saker. Varför inte vara såpass ärlig att du kallar saker för dess rätta namn, dvs du har flytt?
Att gå vidare gör man först när man vågat möta det (eller barasläppa det) som har hänt för att sedan inte bry sig det kan du omöjligen gjort då du hänfallit åt såväl droger som drickande.
Eller menar du att du INTE gått vidare?

Är man en överlevare bara för att man just gör det, överlever och inte tar den, I mina ögon, lata vägen och dör (fysiskt eller själsligt är av mindre betydelse)?

Är du verkligen en överlevare berny eller vill du bara vara det för utifrån verkar du inte leva på riktigt utan faktiskt bara existera.
Förlåt att det kanske låter hårt men det är en genuin undran.

Jag går igenom en process nu som tar mycket tid och energi, behandlingen och snart kommer jag prova mina vingar och se om jag klarar att bo utanför behandlinsghem. Jag kommer fortsätta gå i öppenvårdsbehandling varje dag och hoppas skriva, forska och börja bygga upp ett socialt liv mer stabilt igen. Jag har påbörjat ett samarbete med IFS och jag ska eventuellt börja samarbeta med Hjärnkoll på något sätt.
Det som jag går igenom just nu det tar min tid och energi nästan fullständigt men samtidigt släpper jag inte resten. Fast det är svårt.

Men närmaste året kommer R och behandling och flytt ta mest av min tid. Gissar jag. När jag tänker på mitt nu så är det att gå igenom R, ta behandlingen på större och större allvar för varje dag och klara av flytten på ett moget och självständigt sätt för en gångs skull. Framtiden hoppas jag att jag kan nörda omkring med Theus och mina fackböcker och skriva mina böcker.

Självklart har jag flytt i mitt liv, det kan jag absolut erkänna. Vad jag gjorde i inlägget du svarade på som jag skrev mycket diffust och märkligt var att jag skrev på ett märkligt sätt och jag tror att jag menade gått vidare- bokstavligt, i negativ bemärkelse. Som i gått vidare (fly) och att jag nu alltså hellre möter. Hänger ni med?

Jag var trött när jag skrev inlägget och ibland kan jag faktiskt skriva på underliga sätt. Språk kan jag tolka bokstavligt osv på olika sätt och lite egna sätt. Speciellt när jag är trött och jag har haft en riktig lång och jävlig dag. Men hur som helst.

Om jag är en överlevare? Då vill jag fråga dig en sak: hur skulle du definiera en överlevare, vad är en överlevare för dig?

Jag anser mig vara en överlevare. Eftersom jag är den enda som vet vad jag har gått igenom, vilka vägar jag sedan gått och varför och hur jag lyckats gå rätt och ofta hamnat fel igen och nu är här där jag befinner mig nu. Så. Jo. Jag har en visshet om att jag har en styrka i min överlevnadskapacitet och jag är medveten om min skörhet.

Kan du beskriva närmare, detta med att jag verkar bara existera och inte leva på riktigt?

Vad är det här "R" som du nämner så ofta? Du skriver det både i din blogg och här i forumet. Är det en rättegång av något slag? Tänkte bara fråga dig eftersom du faktiskt nämner det så många gånger och det vore intressant att veta vad det betyder och liksom vad det är som "händer" så att säga. Men självklart behöver du inte svara om du inte vill. Men man tycker ju att om man säger A väldigt många gånger så kanske man kan säga B någon gång, eller?