Skvaller om Berny Pålsson?

Kommer vi nångång få veta vad det är du går igenom nu? Utefter vad du skrivit så gissar jag att det är något mer än behandling och något större än någon av oss anar.

Jag har i hela mitt liv låtit bli att berätta om detta av olika starka skäl. Jag har alltid varit rädd för att människor ska upptäcka det här och aldrig vågat tala om det- Men nu har jag ingen anledning att dölja det längre, det går inte för jag har med mina val gjort det synligt och jag har kommit till en punkt i mitt liv där detta inte längre går att tysta ner, jag känner heller inget behov av att dölja detta och det kommer inte att vara hemligt länge till av vissa omständigheter så jag kan lika gärna berätta detta nu- detta är ändå en skvallertråd och därför tänker jag bara nöja mig med att berätta helt sakligt att jag har vuxit upp i katolsk familj och inom Opus dei. Jag föddes in i den organisationen och jag har gått i en slags undervisning hos dom och alltid varit i ständig kontakt med dom på olika sätt, Verket var en stor del av min vardag under hela min uppväxt.
Tills jag hamnade på psyket.

Jag kan inte och tänker inte berätta allting om min uppväxt inom Opus dei på ett forum av väldigt många mycket starka skäl som ni säkert fattar men jag kan bekräfta att jag har vuxit upp inom den rörelsen.

Detta är en del av min historia, den som ni inte vet något om.

Vissa saker går ju inte att skriva rakt ut. Eftersom det finns flera dimensioner i det som händer. I ett papper som är sekretessbelagt får du inte skriva ut all information, förstår du? Men du kanske ändå vill förmedla något oerhört viktigt till dina läsare- det som händer, inträffar, din sanning och din förmåga att hantera detta som du hoppas iaf kan vara till nytta för någon som läser detta men du kanske måste skriva väldigt försiktigt. Och du hoppas att du hanterar det som händer så bra som möjlig och har en stark känsla av att du faktiskt gör det, i alla fall för tillfället. Därför vill du nå ut med vissa saker- men du kan inte skriva allt. Ändå har du något viktigt att förmedla.
Något som du anser är det viktigaste någonsin och du önskar att du bara kunde få dina läsare att ana omfattningen av det hela, om någon bara anar- ja då är du tillfreds för detta är så viktigt och allvarligt och tungt att du helt enkelt måste försöka förmedla något av allt detta när du vet att du har folk som lyssnar på dig.

Det som händer det är så stort, grovt och allvarlig att du kan heller inte skriva för mycket för människor skulle inte ta dig på allvar. Du väljer att försöka förmedla så mycket som möjligt utan att skriva så mycket om själva händelserna och du kan inte skriva om dom just nu för det skulle inte fungera eftersom R fungerar på ett visst sätt.

Jag hoppas att du blir lite klokare av min förklaring.

Vad R är kommer jag inte kommentera ännu.


Det som händer. Jag gör det svåraste som jag har gjort i hela mitt liv och det för med sig en rad svåra konsekvenser i mitt liv, som är riktigt hotfulla och tunga. Och det som jag gör som är det svåraste är så svårt i sig- men samtidigt det som jag verkligen vill och kommer göra. Så, jag hoppas du blir lite klokare av det här svaret?

Ni kommer inte få veta allt. Ni kommer aldrig få veta hela min historia. Men ni kommer att få veta vad som pågår nu.

Hej Berny!

Den nya informationen om Opus Dei var sannerligen intressant och oväntad, även om det framkommit tidigare att du växt upp i en religiös familj. Uppenbarligen har detta påverkat dig oerhört och jag tolkar det som att det du går igenom nu (R) är en konsekvens av den speciella uppväxt du haft, någon slags upprättelse.

Jag respekterar att du inte tänker prata om din barndom men jag undrar om du nånstans tror att det hårda livet du levt är ett direkt resultat av vad som hänt inom Opus Dei?

Redan i vingklippt fanns det väl vissa antydningar. Jag kommer ihåg att jag reagerade på att du trodde att du var satan när du var mycket liten.. Det kändes liksom inte helt som om det bara var ett olyckligt barns rädsla utan påverkat utifrån. Dessutom gick du väl i en katolsk flickskola? Det tyckte jag verkade överdrivet, även för en troende familj. Kommer du berätta mer om det här i En psykopats dotter? Det känns som det här är viktigt, inte för att folk måste veta just din historia, utan för att detta är en organisation med stort inflytande, vad jag förstått.

(Nej, har aldrig läst da vinci-koden ;-))

Ja det har påverkat mig. På sätt som jag inte ens tänker försöker gå in på att försöka beskriva med korta ord här. Med det har påverkat mig på i mitt innersta. R är en upprättelse, och ett val jag gjort för att forma en mening av den smärta jag har upplevt. Samt ta mitt ansvar och bryta en våldskedja. Detta är min övertygelse. Ett offer har alltid ett ansvar. Att inte fortsätta vara ett offer utan skapa en mening av sin situation. Det kan låta hårt men för mig är det verklighet och stärker mig. Jag ser det också som en viktig uppgift jag har nu.

Det liv jag senare har levt, mina egna val- heroin, hemlöshet, kriminalitet osv- det är mina val. Jag måste stå för dom helt själv. Sedan finns det naturligtvis förklaringar och sammanhang och sorgliga omständigheter men förklaringar är inte så intressanta utan egentligen är det bara ansvaret och att bryta ett beteende som är intressant. Min psykiska sjukdom är en annan sak. Min traumatisering är en direkt orsak av den miljö jag växt upp i som inkluderar Opus dei och min traumatisering ligger till grund för mina psykotiska symptom och en hel del annat. Sedan har jag ju autismspektrumstörning och ADHD och man kan alltid spekulera i hur känslig jag är för psykossjukdomar då jag har det i släkten men jag hävdar att min psykiska sjukdom är en direkt orsak av mina trauman men också att detta är mycket komplext. Min psykiatriska bild är komplex och min sociala bild är svår. Naturligtvis har jag blivit starkt påverkad av min uppväxt men det betyder inte att jag för all framtid får låta det påverka mig på ett negativt sätt. Jag har val och ansvar som alla andra. Och möjligheter och förmågor.

Du har läst Vingklippt uppmärksamt. Faktiskt är den skriven kodad på vissa ställen. Ja jag gick i en katolsk privatskola. Flera av mina lärare var Opus dei präster. Resten av mina lärare var nunnor.

Ja jag kommer berätta mer om det här i En psykopats dotter. Men det blir inte en vanlig självbiografi. Den blir dokumentär, reporatage och mycket forskning. Det är ett jätteprojekt och mitt hjärteprojekt eftersom jag vet hur viktig min berättelse är. För oss alla.

berny:
Tackar för beviset, så man vet att det verkligen är du.

Jag har ofta känt en stark frustation mot författaren Berny Pålsson, den kända delen av dig, sedan jag läste Vingklippt Ängel. Eller snarare när jag började se konsekvenserna av den. Boken anser jag är välskriven och ingen kan ta ifrån dig att du kan uttala dig i skrift.

Men de som följde i vågorna av Vingklippt Ängel, och gör så än, va en tsunami av småflickor som såg upp till dig, majoriteten mådde väl mer eller mindre dåligt och en del letade väl efter sin identitet och hela emo-kulturen formades där du var Drottningen och psykiskt instabila tjejers talersperson.

Jag är alltså övertygad om att många unga tjejer som läst din bok fått fruktansvärda konsekvenser av det. Jag har själv sett det, på vänners småsystrar och andra håll. Därav min frustation att just du blev den här "talespersonen" som du faktiskt blev.

Jag är inte ensam om den frustationen, och jag undrar kort och gott om du har någon förståelse för den?

Jag är medveten om det låter som en form av kristdemokratisk dubbelmoral då jag själv är moderator för ett stort forum som förespråkar yttrandefrihet till maxgränsen, men de ger mig också rätten att uttrycka varför jag känner den frustationen, och när de varit som värst också nästan hat, mot författaren och debattören Berny Pålsson.

En fråga till:
Jag har flera gånger i den här tråden hävdat att du inte kan bli frisk och leva ett normalt liv för efter du hade släppt Vingklippt Ängel (då du fortfarande var ganska ung om jag minns rätt?) så hade du din identitet klar. Du var tjejen med grova psykiska besvär. Det var du, din identitet. Att du skulle gå från det till en tjej som jobbade i kassan på Konsum kändes omöjligt.
Du blev dina diagnoser, av det jag såg.
Nu säger "alla" att du på något sätt mognat och du är väl upp mot 30 år idag så de är väl kanske logiskt och bra. Men så såg jag videon på Youtube där du och Jhna går runt ute i ett vintrigt Skåne och ni visar stolt upp era halsband och vibbarna fanns kvar.

Vem är du utan dina diagnoser?
Ingen fråga du kan svara på, men jag hoppas du förstår vad jag menar?

...och vad sjutton hade du tagit när du dansar i videon "Berny is not a rule model"? Där Jhna sitter och hejar på som ett litet fan och allt känns bara så tragiskt..?

De skrivs att de gullas med dig nu sedan du blev medlem på Flashback, de är möjligt (tycker själv tonen i frågorna är ganska bra) men jag vill påpeka att jag säkert skrivit hårda ord gällande dig, men alltid haft ett hopp om att de ska ordna sig för dig, du är en människa och som människa vill jag du ska ha de bra
//slut på lickass//

Jag skjuter på med lite rykten från tråden:
*Killen du beskrev som din pojkvän som suiciderade i Vingklippt Ängel, Adrian eller va de va. De har skrivits att han inte alls va din pojkvän utan en ytligt bekant och när du dök upp på begravningen blev många väldigt förvånade.
True or false?
*Du gillar att ta kort på dig själv, även typ utmanande bilder. Det diskuterades här på Flashback om du själv trodde de va heta bilder, berodde på din vilja att ha uppmärksamhet eller nått "fuck the world" tänk. När du nu själv är flashbackare kan du ju ge oss anledningen?
*Jonas utmålas som en ond person här. Läskiga långa naglar och de värsta ryktet här på Flashback måste va att han tvångspullade dig offentligt på Arvikafestivalen. Du vill kanske inte hänga ut personer på ett stort öppet forum men har du någon kommentar så shoot.
*Du har alltså haft sex med mer sjukvårdspersonal än Jonas....?

Går du på Subutexprogrammet idag eller är du helt fri från opiater?

En sista fråga på ett långt inlägg:
Hur stor var skillnaden i sålda böcker mellan Vingklippt Ängel och Känn Pulsen Slå?

Hej Berny!

Jag undrar om Opus Dei har någon koppling till frimurarna? Förstår självfallet om du inte kan svara. Intressant också det här med att vingklippt var aningen kodad. Reagerade själv på att (som någon skrev) du gick i en katolsk skola, men så parade man ju ihop det med att dina föräldrar var troende. NU förstår man hur stort det här är!

Min fråga om frimurarna beror på att det finns vissa så kallade "program" där man i princip totalomprogrammerar en människa från barndomen och upp, genom bl.a. traumakonflikt. Det är det jag försöker få fram..

Hej Arbetarbroder.

Varsågod.
Ska svara på dina frågor.
Vingklippt ängel skrev jag när jag var sjutton år gammal. Jag skrev den och ville skriva just om självskadebeteende. Ingen skrev om det och ämnet berörde mig som ingenting annat.

Ska jag vara direkt med dig- så hade jag lärt mig att Smärta är av godo. Och sedan fortsatt med självskadebeteendet. Jag har skrivit sedan jag var fyra år ungefär och alltid fått höra att jag en dag kommer att bli författare.
Min uppfattning om det hela var att jag ville beskriva tillståndet jag befann mig i på dels en konstnärlig nivå och dels en slags privatforskarnivå. Jag använde språket för att skildra hur jag själv gång på gång utan tvekan "högg" osv. Detta är ett ganska extremt tillstånd egentligen. Mitt språk färgade dock dom som läste boken mer än jag hade räknat med. (böcker har i alla tider påverkat människor men just att mitt språk visade hur jag faktiskt mådde men detta blev också förödade).
Vill påpeka en sak- boken är skriven med få överdrifter. Ta detta med att blodet glittrar. Det är bokstavligt menat. Om du ser på ditt eget blod när ljuset reflekterar så glittrar bloder, det var inte menat mer än så. Min bok är skriven för att skildra mitt jävligt sjuka tillstånd just då. Jag valde att inte ta med när jag drack gift och försökte hänga mig och satte eld på saker. Det är jag tacksam för nu.
Ängel är heller inte ett romantiskt ord för mig. Ängel är i grunden en budbärare. En Vingklippt ängel är i mytologin en ängel (budbärare) som är förpassad till en del av jorden för att i evighet förkunna ett viktigt budskap. Detta är dennes gåva och förbannelse. Änglafamiljen var för mig mina första vänner som jag träffade efter att jag kom ifrån Opus dei. Jag har fortfarande än idag kontakt med dom alla, dom är mina närmaste vänner. Vi har utvecklats olika men vi är nära.

Jag försvarar inte Vingklippt- jag ger dig bara lite information om boken.
Jag kan förstå mer än väl din frustration Arbetarbroder. Jag kan känna den själv.
Att just jag fick ge ut en bok av detta slag var mycket olyckligt. Just för att jag kan skriva och skildra på ett sätt som berör och för att jag är en människa som är mycket, ja helt ärligt så har jag alltid påverkat människor var jag än befunnit mig. Jag har varit den där konstiga tjejen som ändå varit en ledare och som många sett upp till och en del dyrkat. Jag påverkar. Nu åverkade jag mer människor än vad jag kunde ana. Hur det gick till är fortfarande svårt och skrämmande för mig att greppa. När små tjejer kom fram till mig under hemlösheten tom så kände jag det starkare än någonsin. Jag satt med en spruta i armen i rännstenen och fick höra hur stark jag var och vilken förebild jag var, som jag hatade mig själv, boken, fenomenet, Bonniers, då.

Att leva med att vara den här personen som har påverkat alla dessa människor, det är en svår känsla. Samtidigt är det inte mig det är synd om. Det är inte så jag menar.
Jag påverkar alla, hela tiden. Än idag. På olika sätt. Jag har en personlighet och en förmåga att påverka. Vad jag än gör i mitt liv så skapar detta en kedjereaktion i min omgvning. Detta skrämmer mig. Hur tycker du att jag skall hantera detta och har du några råd eller förslag till mig? Du skriver att du hatar mig (gränsar till). Nu har du din chans att göra, säga vad du vill. Fråga vad du vill. Men också ge mig direkta råd och förslag.
Om du tycker så starkt.Tyck till. Vad kan jag göra när risken är att jag påverkar fel eftersom jag påverkar så lätt utan att vara medveten om det alltid? Förstår du hur jag menar? Vingklippt ängel är tio år sedan, jag påverkar fortfarande. Både min närmaste omgivning och mina läsare.

Vad tycker ni andra?

Det där med att jag är min sjukdom får stå helt för dig Arbetarbroder. Jag har aldrig haft min identitet klar och det hoppas jag verkligen inte att du haft heller för då är det illa. Ingen människa har sin identitet klar någonsin. Kanske speciellt inte jag med alla mina problem.
När jag var yngre hade jag svårare att se igenom mina psyiska sjukdomar, jag kunde säga att men barn, ni är inte era skärsår men det var forcerat även fast jag till viss del hade insikt. Jag var ändå begränsad i min insikt. Det var en intelltuell insikt.
Idag anser jag inte att är forcerad. Verkligheten är ju så att jag kommer alltid ha en psykiatrisk komplex bild at jobba med. Jag kan inte bara lägga mina sjukdomar på hatthyllan och sätta mig vid kassan, självklart inte. Jag kommer aldrig vara helt "frisk" , jag ser tex att behandling ingår dagligen i mitt liv under hela mitt liv. Jag kommer aldrig sluta med behandling, det är på livstid. Det är ett beslit som jag redan har tagit oavsett hur frisk och välfungerande jag lyckas bli i mitt liv.
Jag kommer alltid sträva efter att bli helt frisk.

Vad gäller det här med videos och vibbar så kan jag bara säga att jag kommer aldrig vara klar. Just då gick jag igenom en fas då jag plötsligt kände ett starkt behov av att fåna mig väldigt mycket igen. Jag behövde slå mig lite fri från allvaret och R och behandlingen och blev tillsammans med Jhna och det betyder inte att jag är en sämre människa helt plötsligt igen, bara att ni ser vissa drag som ni kan tolka som sämre. Ni ser mig som antingen eller. Sluta med det. Jag kommer göra fler saker som ni ser som sämre val och beteenden, det betyder inte att min utveckling helt har stannat. Den dagen jag går tillbaka helt till drogerna då har jag gått tillbaka helt i min utveckling igen men jag är inte en statisk människa.

Jag är tex besviken för att jag tog en överdos, det känns som ett stort fett misslyckande. Men jag har inte hört er kommentera det så mycket. Jag kan också berätta för er att jag har en man i mitt liv just nu, vilket känns riktigt jobbigt för jag ville inte ha ett förhållande nu och det har jag visserligen verkligen inte heller. Och jag är rädd för att det ska gå åt helvete när jag får en lägenhet även fast jag inte tror det egentligen.
Jag kommer nog ta steg tillbaka i min mognad vissa perioder och jag har bara sagt att jag utvecklats. Jag har aldrig kallat mig sjäv särskilt mogen.
Utan mina diagnoser?. Ni har fått helt bild av mig som person nu om ni tror att jag är mina diagnoser. Jag är medveten om dom men jag har min helt egna identitet och personlighet och den är oberoende av diagnoserna. Jag tänker aldrig på mina diagnoser på det sätter- jag är kunnig om dom och medveten om dom men jag ser dom inte som en förlängning av mig själv. Jag ser dom som viktiga endast för att kunna hantera dom och bli en bättre fungerande människa. Att jag bär ett ADHD halsband är av den enkla anledningen att jag väljer att se ADHD som inte enbart en diagnos utan som en förmåga också. ADHD kan man lära sig att träna upp och använda också som en styrka och det är en indivduell funktionsnedsättning och inte en psykisk sjukdom. Men det är en stor slags sorg att få veta att man har ADHD och autism eftersom det är något som man får tampas med livet ut- ändå är det pusselbitar som saknas och ja, halsbandet har sin helt personliga historia för mig. Det kan ses som en fel vinkel i videon men jag ville bara spexa omkring för en gångs skull. Inget mer med det.