Citat:
Gjorde du den via landstinget? Fick du vänta länge isåfall? Eller privat?
Ingen annan diagnos. Har koncentrationsstörningar, är rastlös, passiv, låg motivation, misslyckades med studierna i gymnasiet och väldigt spridd i tankarna. T.ex. när jag övningskör så kan jag tänka på annat så att jag glömmer att jag håller på köra. Ögonen och öronen uppfattar intrycken som ljus och ljud men de registreras liksom inte i hjärnan.
Gjorde väldigt bra ifrån mig på verbala testet, OK på arbetsminne på WAIS. När man skulle sätta ihop figurer med klossar blev det rätt jobbigt, men jag pallra igenom det. Själva "IQ" testet med geometriska figurer kändes mer som ett test för mental retardation än ADHD. Uppfattade det som väldigt lätt. Då jag lider av svår ångest så försökte jag mitt bästa för att prestera och jag tycker inte att en isolerad incident som ett par frågor med en psykolog är representativt för hur jag hanterar vardagssysslor eller hur jag höll på i skolan. Då jag är väldigt deprimerad (diagnos svår depression utan psykotiska symptom) vill de ej sätta diagnos då de tror att mina problem är p.g.a depressionen. Jag arbetar eller studerar inte heller, så de kan ej se hur jag beter mig annars. Tror inte riktigt det är så men jag blev mest passiv och ledsen att jag ej käftade emot under mötet. Kommer inte riktigt ihåg vad de sa. Får ett skriftligt utlåtande senare, antar jag.
Jag har tampats med dessa problem sedan lågstadiet, långt innan jag blev deprimerad. Kunde inte lära mig alfabetet utan till, multiplikationstabellerna kunde jag ej heller. Instruktioner var svåra att förstå men jag gjorde mitt bästa. Sy- och träslöjd var såna ämnen jag knappt klara av. Alla ämnen jag tyckte var kul gick det bra i, språk, samhällsorienterande etc. Dock så fick jag anstränga mig mycket mer för att kunna klara av målen jämfört med mina kamrater, det var inte direkt en dans på rosor. Om något vägde 10 kg så vägde det 30 kg för mig, så att säga. I början av gymnasiet tappa jag all driv, lämnade ej in uppsatser, betalade andra för att hjälpa mig, fuskade etc. Gjorde bara det minsta möjliga för godkänt, och jag fick F i 3 kurser, dvs ingen examen. Allt kändes hopplöst. Skolkade en massa och när jag väl var på lektion blev det mest att jag snacka eller dagdrömde bort tiden. Ber om ursäkt för det långa svaret, behövde skriva av mig lite.
Gjorde väldigt bra ifrån mig på verbala testet, OK på arbetsminne på WAIS. När man skulle sätta ihop figurer med klossar blev det rätt jobbigt, men jag pallra igenom det. Själva "IQ" testet med geometriska figurer kändes mer som ett test för mental retardation än ADHD. Uppfattade det som väldigt lätt. Då jag lider av svår ångest så försökte jag mitt bästa för att prestera och jag tycker inte att en isolerad incident som ett par frågor med en psykolog är representativt för hur jag hanterar vardagssysslor eller hur jag höll på i skolan. Då jag är väldigt deprimerad (diagnos svår depression utan psykotiska symptom) vill de ej sätta diagnos då de tror att mina problem är p.g.a depressionen. Jag arbetar eller studerar inte heller, så de kan ej se hur jag beter mig annars. Tror inte riktigt det är så men jag blev mest passiv och ledsen att jag ej käftade emot under mötet. Kommer inte riktigt ihåg vad de sa. Får ett skriftligt utlåtande senare, antar jag.
Jag har tampats med dessa problem sedan lågstadiet, långt innan jag blev deprimerad. Kunde inte lära mig alfabetet utan till, multiplikationstabellerna kunde jag ej heller. Instruktioner var svåra att förstå men jag gjorde mitt bästa. Sy- och träslöjd var såna ämnen jag knappt klara av. Alla ämnen jag tyckte var kul gick det bra i, språk, samhällsorienterande etc. Dock så fick jag anstränga mig mycket mer för att kunna klara av målen jämfört med mina kamrater, det var inte direkt en dans på rosor. Om något vägde 10 kg så vägde det 30 kg för mig, så att säga. I början av gymnasiet tappa jag all driv, lämnade ej in uppsatser, betalade andra för att hjälpa mig, fuskade etc. Gjorde bara det minsta möjliga för godkänt, och jag fick F i 3 kurser, dvs ingen examen. Allt kändes hopplöst. Skolkade en massa och när jag väl var på lektion blev det mest att jag snacka eller dagdrömde bort tiden. Ber om ursäkt för det långa svaret, behövde skriva av mig lite.