Allt om ADHD!

Det går inte till så alltid i vilket fall, har en dotter som har ADHD och Asperger det enda hon behövde för att få körkortstillstånd var intyg i från BUP sen tog det bara tre veckor sen hade hon tillståndet

Svar på TS fråga är att det kan de visst göra men de måste lära sig vad som är rätt och fel och ta konsekvenser för sina handlingar. Jag är sten hård med mina ungar att deras diagnoser är en förklaring men ingen ursäkt till att man beter sig illa. De är inte dumma i huvudet bara väldigt impulsiva och måste lära sig hålla igen sina inpulser, det tar lite tid men med tiden och hårt jobb så lär de sig det

Eller extremt ärftligt och föräldrarna troligtvis har samma diagnoser de också.

Det där har du ju helt fel om.
Det beror på när du fick diagnosen, hur dina föräldrar (om du var lite) ställer sig till det och tycker det ska vara hemlighetsmakeri eller inte.

Folk måste förstå att alla är inte likadana, även om man har ADHD eller inte.
Folk med ADHD har personligheter precis som folk utan ADHD.

Japp, så var det för mig första gången med men sen sket jag i att ta körkort(efter 2 uppkörningar) och idag när jag ansökte, 7 månader sedan, så fick jag avslag efter 4 månader och de krävde ett intyg från en ny läkare. Nu har jag inte haft någon medicinering på över 7 år så intyget kvittar ju idag.. Iaf, jag bor inte längre i samma stad så alla journaler måste flyttas över och en ny bedömning måste göras då jag sällan träffar någon läkare längre och vi har fortfarande långt kvar innan jag är där. Ska på utvärdering i september om de fått in journalerna.....

Lättare när man var ung och gjorde kontinuerliga besök på BUP.

Som en skrev ovan, eftersom mycket tyder på att det är ärftligt så är det antagligen den största orsaken. Då deras föräldrar växte upp och valde sin väg i livet fanns inte samma hjälpmedel/förståelse och därav större chans att dom förblev lågutbildade.

Idag finns större förståelse, forskning och medicinering = större förutsättningar för de med diagnosen.

LooL? Jag har ADHD och jag har alltid fått sona för det jag gjort. finns inget som gör att man kan bete sig hursomhelst. Du kanske borde ta reda på lite fakta

nej du kan varken se det på en cat-scan, CT-scan eller MRI, inte heller EEG.
nej läkarna delar inte hgeller ut diagnoserna till höger och vänster, oftast är det en psykolog som gör en neuropsykiatrisk undersökning och sedan kommer diagnosen.

ADHD barnen får ta anvaret när de blir vuxna, likaväl som den utan diagnosen. Däremot kian det vara en förklaring till varför barnet beter sig som det gör.

Jag har ADHD och kan knappast påstå att jag har fått bete mig hur jag vill. Jag har då fått mina straff som barn. Slagen av kompisars föräldrar, slagen av lärare etc etc... Mina kära föräldrar fick även slita skiten ur sig för att jag skulle få någon som helst hjälp i skolan/vården.

Idag är jag dock äldre och hela min barn/ungdomstid är i stort sätt glömd. Jag kommer i alla fall inte ihåg speciellt mycket ifrån den. Allt var som en psykos som jag vaknade upp ifrån i 17-19års åldern - föreställ er det.

Många verkar antyda att ADHD inte är en riktigt diagnos och att det är uppfostrans fel. Jag personligen kan då inte klaga på min uppväxt eller hitta fel på den som skulle ha lett till ADHD-symptom. Mina föräldrar har alltid varit noga med att dra gränser, se till så att jag städar, göra mina läxor etc.

Men en sak är säker, det var inte lätt att beordra mig att göra något.

Fast forskningen är ju begränsad, utifrån de "bevis" som existerar i dagsläget är det väldigt svårt att uttala sig om huruvida sjukdomen existerar. För att kunna bevisa något inom akademiska världen är det rimligt att diskutera större studier med målpopulationer och precisa kriterier utifrån en positivisk ansats, de befintliga studierna är snarare att beteckna som kvalitativa, se exempelvis den forskning som Gillberg utfört vid Göteborgs universitet.

Ett stort problem med den kvalitativa tolkningen om vi bortser ifrån urvalsgrupperna är att det inte finns strikta definitioner för vad som egentligen känneteckar sjukdomen ifråga. Jag vill inte förneka att problem kan existera men Kärfve har en stark poäng i att diagnosen kan användas för att stämpla ut personer som inte passar in i en mall.

Som en konsekvens av detta är det svårt att bedöma huruvida en person kan ställas till ansvar för sina handlingar.

Självklart behövs det mycket mer forskning om hjärnan för att kunna skapa sig en bra bild.

När du säger att diagnosen kan användas för att stämpla personer som inte passar in i en mall så håller jag med, för det är precis det de är. Det är människor som inte fungerar normalt i samhället så som vi byggt upp det. Man kan diskutera hur mycket man vill i ämnet, men problematiken kvarstår:
Dessa människor upplever sina psykiska problem så starka att det blir ett funktionshinder. Att få en diagnos betyder att dessa personer kan få hjläp i form av beteendeterapi, psykofarmaka etc som är vitalt för att de ska få "samma förutsättningar" och kunna fungera normalt i vårat samhälle.

Visst, diagnoskriterier förändras och bearbetas, men jag tycker det är löjligt att förneka att det finns människor med dessa funktionshinder som faktiskt behöver hjälp. (syftar inte på dig utan rent allmänt i trådar om add/adhd)

Oavsett vad, så måste en person alltid stå till svars för sina handlingar.

För att ingen vill prata offentligt om hur omoralisk och genuint korkad ADHD-mongots mamma varit under graviditeten. Denna skam är så stor att man låter den hjärnskadade hållas.

Det jag syftar på är att denna form av diagnos också ställs under "tvång" och att vissa bedyrar att det är vetenskapligt bevisat. Problemet uppstår när företrädare för samhällsinstanser aktivt använder sig av benämningar som kan jämföras med homeopatmediciner i ett vetenskapligt perspektiv. Givetvis är det upp till var och en att välja sin vård, oavsett om det rör sig om homeopati eller ADHD.