Vad är nihilism?

Fast nu ändrar jag mig. Att värdesätta behöver ju inte innebära att det faktiskt finns värden. Och spelteori kan ju tilllämpas även på fiktiva värden.

Utdrag ur mitt filosofilexikon:

”Nihilism (av lat. ’nihil’, intet), förnekandet av att det existerar en objektiv grundval för kunskap och/eller moral. Uttrycket används oftast i samband med moraliska frågor, där det kan beteckna en av eller båda följande två uppfattningar:
1. Värden och moraliska normer har inte någon objektiv grundval. Det existerar inte något faktum av t.ex. religiös eller metafysisk art som kan rättfärdiggöra moraliska värderingar. Denna uppfattning betecknas också ofta som ’nonkognitivism’ [jag definierar detta ord längre ner]. En variant av denna form av nihilism försvaras av existentialismen (Sartre).
2. Man bör endast handla efter vad man har lust till. Detta kan uttryckas polemiskt med slagordet ”Allt är tillåtet”.
Nihilismen används vidare
3. som beteckning på en konformistisk och känslokall livshållning, som påstås känneteckna den moderna, ”västerländska” människan.
Uttrycket blev spritt med ryssen Turgenjevs (1818-1883) roman ’Fäder och söner’ (1862), där den uppträdande nihilisten förutom att försvara 1. och 2. ansluter sig till en radikal politisk hållning. Dostojevskij (1821-1881) ger i sina romaner en ingående litterär behandling av nihilism. I romanen ’Onda andar’ (1871) låter han en av huvudpersonerna säga att om Gud inte existerar så är allt tillåtet. Nihilism i betydelsen 1. skulle således medföra nihilism i betydelsen 2. Det är möjligtvis ett psykologiskt faktum, att en svag gudstro kan leda till moralisk upplösning; men det är inte logiskt fel att hävda, att moralen inte har någon objektiv grundval, och samtidigt ha starka moraliska övertygelser. Nietzsche [se nedan]betraktas ofta som ’nihilistisk filosof’, men det är viktigt att komma ihåg att han häftigt kritiserade samtidens nihilism.”

Utdrag från artikel om Nietzsche:
”Medan han som metafysiker bekänner sig till värdenihilismen (nonkognitivismen), avvisar han således på det normativa planet den form av nihilism som efter att ha insett att ”Gud är död” drar konsekvensen att allt då är tillåtet. Enligt Nietzsche är denna form av nihilism blott den yttersta konsekvensen av slavupproret i moralen. Det är uttryck för en svag tolkningsförmåga att stödja sig på en Gud som kan garantera giltigheten av ens perspektiv. Men det är i lika hög grad ett svaghetstecken, om man efter att ha insett att Gud är död saknar vilja att ge en ny mening (nya värden) åt världen. Den kristna-platonska läran om Gud och de eviga värdena är sprungna ur samma avsaknad av tolkningsvilja som kännetecknar de europeiska nihilisterna, vilka efter att ha genomskådat det kristna-platonska illusionsmakeriet upphör med att låta sig bindas av något som helst. I stället proklamerar Nietzsche uppkomsten av en ’övermänniska’, som inte förtvivlar över sin saknade tro på gud, utan i stället helt och hållet sätter sin vilja i stånd att själv fylla världen med mening. I sin fysik och sitt beteende kan han utmärkt likna nutidens människor – han är lika långt från en engelsk ”superman” som en nazistisk, blond arier. Det avgörande är däremot övermänniskans ’självförståelse’ och ’förhållande’ till sina egna handlingar.”

Nonkognitivism (av latin. ’non’, inte, och ’cognoscere’, veta), uppfattningen att etiska, juridiska, estetiska eller andra former av ’värderingar’ inte har någon ’kognitiv mening’, dvs., att de inte har något sanningsvärde.

Det där är ett ganska vanligt felslut. Rätt uttryckt skall det vara:
Det finns inga 'bör', det finns ingen 'tillåtenhet'.
Om man 'bör' handla för att tillfredställa sin lust, då har man ju bara givit en ny värdegrund..

Intressant tråd!

Bra med ny givande information och roligt att någon förklarar begreppen..
Tack!

Tänkte att jag skulle förklara ungefär hur jag ser det, vet inte om det hjälper nån, eller om nån är intresserad, men ändå :
Själv har jag sen jag var typ 10 år baserat hela mitt filosofiska synsätt på saker som jag vet eller finner rimliga (dvs inget snack om gud eller så). Det gör väl då att jag nog trots allt inte bör ha betraktas som nihilist. Men å andra sidan har ju nihilsm samma speciella drag som anarkism; att betydelsen av ideologin är högst beroende på vem som utövar den.

Jag förnekar inte möjligheten till en inbyggd vilja att samarbeta, men inte heller varje persons indvidualism. Snarare så hänger de ihop väldigt tätt tillsammans med darwinism och determinism.
Jag håller inte med om att det inte finns någon värdegrund, jag tror att varje tänkande individ har någon form av värdesystem som uppstår genetiskt och ur miljön, men alla har olika. Därför är det inte meningsfullt att prata om "rätt" och "fel".

Det finns en (sann?) historia om en nihilist som arbetade som yrkesmördare. Han kunde t.ex. gå in i ett rum, döda alla människor därinne, gå in i ett kök bredvid och käka lite om det fanns nån mat, sätta sig och ta en cigg bland liken för att sedan gå. Inte för att han hade nån böjelse, utan för att han inte brydde sig.
Då menar jag att han helt enkelt hade en annan värdegrund än de flesta människor. Den är inte lämplig i ett samhälle som vi har idag, men den är inte "fel" för det, eftersom det inte finns något fel.

Jag håller alltså inte med om förnekandet av vetenskap, osv., utan av idéer om etik och moral. Det innebär ju naturligtvis inte att jag kommer inte tycka att det är rätt att våldta barn, men jag är samtidigt medveten om att det bara är i min föreställningsvärld (och förmodligen andras) som det är fel.

personligen gillar jag inte att sätta stämplar på mig själv, men som starkt övertygad av induvidualism så har både intresset och medhållandet av anarkismen och nihilsmen växt stadigt.

Är du möjligen inspirerad av Max Stirner?

har aldrig hört talas om mannen men upplys mig gärna det kan visa sig vara av intresse.

Max Stirner är pseudonym för Caspar Schmidt (1806-1856). Han var tysk teolog och filosof och betraktas som föregångsman till den ’individualistiska anarkismen’.

”Stirner är påverkad av vänsterhegelianismen, speciellt Feuerbach och Bruno Bauer, som han dock kritiserar för att inte ha dragit tillräckligt radikala konsekvenser av brottet med den hegelianska, spekulativa idealismen. I huvudverket ”Der Einzige und sein Eigenthum” (1845) (på svenska ”Den enskilde och hans egendom” översatt 1910-11, jag har inte lyckats hitta boken), ser Stirner filosofin i ljuset av en (fantastisk) historie-konstruktion, som å ena sidan är beroende av Hegels historiefilosofi, men som å andra sidan når motsatt resultat än Hegel gjorde. För de antika tänkarna var världen lik den förnimbara, naturliga tingvärlden, och anden var endast ett medel för att behärska tingen. Med kristendomens uppkomst uppkommer en skarp distinktion mellan världen och anden, enligt vilken världen är ett intet och anden den enda sanningen. Denna tudelning av verkligheten (dualismen) återfinns också i nyare tid. När Luther försöker att göra världen helig genom tron på den andlige guden, och när man försöker grunda förståelsen och tolkningen av världen i tänkandets allmänna förnuftssanningar (Descartes) eller genom det världshistoriska, spekulativa ’förnuftet’ (Hegel), så har Luther, Descartes och Hegel alla skillnader till trots dock det gemensamt att de bortser från den individuella, nakna, naturliga och förnimmande människan. Ja, inte ens Feuerbach är radikal nog i sin kritik av hegelianismen och den ortodoxa kristendomen. När han i ”Das Wesen des Christenthums” (1841) hävdar att den hinsides (transcendente) guden endast är en mytisk föreställning om människosläktets eget väsen, så gör han människans väsen till gud och delar upp människan i ett väsensbestämt och ett ej väsensbestämt jag. I motsats till detta hävdar Stirner att det enda som existerar är ’det individuella jaget’, som försöker göra allt till sin ’egendom’. Etiskt betyder det att man gör allt för sin egen skull. Egoismen, allas kamp mot alla, blir konsekvensen. Ingen lag, ingen stat, ingen kärlek till andra kan binda en. Kunskapsteoretiskt betyder det att alla allmänbegrepp (universalier) blir blotta samlingsbeteckningar, liksom man är fullständigt obunden av varje sanning (inbegripet sanningen om Stirners egen filosofi). Varken anden eller människan, men däremot ens individuella jag är det grundläggande i verkligheten.

Lite citat av Stirner:
”Vi är varandras fiender, staten och jag.”

”Varje stat är tyranni, vare sig det är en enda eller fleras tyranni.”

”Staten har alltid bara ett mål: att begränsa, binda, underkuva individen, få den att foga sig under det allmänna (…). Staten söker genom censur, genom övervakning och genom sin polis sätta hinder för varje fri verksamhet och uppfattar detta undertryckande som sin plikt. Den handlar ju av självbevarelsedrift.”

”Staten tillåter mig att meddela mina tankar till andra, bara om dessa överensstämmer med den statliga uppfattningen (…). I annat fall täpper den till munnen på mig.”

Vad kristendomen kokat ihop mot den fysiska kärleken, det tar lekmannamoralens apostlar helt enkelt över för egen räkning. De vägrar att lyssna till köttets kallelse. De bekämpar det nitiskt och slår ned på varje utslag av osedlighet. Den moraliska fördom som kristendomen inpräntat grasserar värst bland folkets massa: ”Rasande bussar folket polisen på allt som förefaller osedligt eller bara opassande, och detta folkliga ursinne till moralens försvar skyddar polisinstitutionen mer än regeringen någonsin kunde göra.”

”Gud, samvetet, plikterna, lagarna är lögner som man stoppat våra hjärnor och hjärtan fulla med.” Ungdomens verkliga förförare och förgörare är prästerna och föräldrarna som ”förvirrar de unga hjärtana och förfäar de unga huvudena.”

”Vi eftersträvar inte ett liv i gemenskap utan ett liv i avskildhet.”

”Dött är folket! Var hälsad Jag!”

”Folkets lycka är min olycka.”

”Om det är rätt för mig är det rätt. Möjligt är (…) att det inte är rätt för andra. Det är deras sak och inte min: må de försvara sig.”

”Det finns ingen annan domare än jag själv, som kan bestämma om jag har rätt eller fel.”

”De enda saker jag inte har rätt att göra är de som jag inte gör i en anda av frihet.”

”Om bakom dig finns några miljoner andra för att skydda dig bildar ni tillsammans en betydande styrka och ni vinner lätt seger.” Men på ett villkor: dessa förbindelser med andra bör vara frivilliga och fria, och de bör när som helst kunna upphävas.
Stirner skiljer på det färdigetablerade samhället, som är tvång, och sammanslutning, som är en fri handling: ”Samhället begagnar sig av dig och det är du som begagnar dig av sammanslutningen.” Visserligen innebär sammanslutning en uppoffring, en begränsning av friheten. Men denna uppoffring görs inte i det allmännas namn: ”Det är mitt personliga intresse uteslutande som fört mig dit.”

Jag avslutar med två citat av grundaren av den anarkistiska riktningen ’mutualism’, Pierre Joseph Proudhon (1809-1865):
”Vemhelst som lägger hand på mig för att styra mig är en inkräktare och en tyrann. Jag förklarar honom vara min fiende.”

”Att bli regerad, det är att bli bevakad, inspekterad, utspionerad, dirigerad, reglementerad, placerad i en fålla, indoktrinerad, uppläxad, kontrollerad, värdesatt, censurerad, kommenderad, och det av personer som varken har befogenhet, kunskap eller förmåga (…). Att regeras är att vid varje åtgärd, varje transaktion, varje rörelse bli noterad, inregistrerad, bedömd, prissatt, stämplad, granskad, numrerad, taxerad, avgiftsbelagd eller befriad från avgift, beviljad tillstånd, försedd med randanmärkningar, tillrättavisad, reformerad, tuktad, korrigerad. Det är att med hänvisning till det allmänna bästa och statens intresse bli beskattad, exercerad, ransonerad, exploaterad, monopoliserad, utsatt för utpressning och påtryckningar, förd bakom ljuset, bestulen och sedan vid minsta motstånd, vid första ord av klagan, tillrättavisad, bötfälld, förtalad, trakasserad, förföljd, utskälld, pinad, avväpnad, garotterad, fängslad, såld, förrådd och till på köpet narrad, begabbad, skymfad, vanärad. Sådan är regeringen, sådan dess rättvisa, sådan dess moral! (…). O mänskliga natur! Är det möjligt att du i sextio århundraden funnit dig i denna förnedring?”

Fasen, Eremiten hann först med utdrag. Men jag måste klämma in denna korta& goda också, från ne.se:

nihilism, ståndpunkt som förnekar existensen av något, vanligen värden.


gahahaha

Den ska jag använda nästa gång nån pilsk& förhoppningsfull närmar sig.
'Hörrudu, jag förhåller mig lite nihilistiskt till din presumtiva attraktionskraft.'

angående Max Stirner: Låter som en vettig man, får väl ta o läsa nått av honom, han verkar intressant. i slutänden handlar det ändå bara om kampen mellan den starka o svaga individen oavsett med vad man lurar dem med o förtrycker dem med lögner o inhyrda gorillor. tyckte han lyckades uttryckte det ganska bra. det är intressant att han uttrycker sig som en konstnär o inte bara maler på samma urtråkiga fackspråk som många andra politiska filosofer.

Ni som "är" nihilister, kan ni definiera mig? Jag "kallar" mig nihilist, har gjort så sedan några år tillbaka, men jag har inte läst någon nihilistisk litteratur eller på något annat sätt fått nihilismen förklarad för mig. Anser ni att en sån person är nihilist. Inte för att jag bryr mig över vad ni känner