Citat:
Ursprungligen postat av T.R.I.C.
har aldrig hört talas om mannen men upplys mig gärna det kan visa sig vara av intresse.
Max Stirner är pseudonym för Caspar Schmidt (1806-1856). Han var tysk teolog och filosof och betraktas som föregångsman till den ’individualistiska anarkismen’.
”Stirner är påverkad av vänsterhegelianismen, speciellt Feuerbach och Bruno Bauer, som han dock kritiserar för att inte ha dragit tillräckligt radikala konsekvenser av brottet med den hegelianska, spekulativa idealismen. I huvudverket ”Der Einzige und sein Eigenthum” (1845) (på svenska ”Den enskilde och hans egendom” översatt 1910-11, jag har inte lyckats hitta boken), ser Stirner filosofin i ljuset av en (fantastisk) historie-konstruktion, som å ena sidan är beroende av Hegels historiefilosofi, men som å andra sidan når motsatt resultat än Hegel gjorde. För de antika tänkarna var världen lik den förnimbara, naturliga tingvärlden, och anden var endast ett medel för att behärska tingen. Med kristendomens uppkomst uppkommer en skarp distinktion mellan världen och anden, enligt vilken världen är ett intet och anden den enda sanningen. Denna tudelning av verkligheten (dualismen) återfinns också i nyare tid. När Luther försöker att göra världen helig genom tron på den andlige guden, och när man försöker grunda förståelsen och tolkningen av världen i tänkandets allmänna förnuftssanningar (Descartes) eller genom det världshistoriska, spekulativa ’förnuftet’ (Hegel), så har Luther, Descartes och Hegel alla skillnader till trots dock det gemensamt att de bortser från den individuella, nakna, naturliga och förnimmande människan. Ja, inte ens Feuerbach är radikal nog i sin kritik av hegelianismen och den ortodoxa kristendomen. När han i ”Das Wesen des Christenthums” (1841) hävdar att den hinsides (transcendente) guden endast är en mytisk föreställning om människosläktets eget väsen, så gör han människans väsen till gud och delar upp människan i ett väsensbestämt och ett ej väsensbestämt jag. I motsats till detta hävdar Stirner att det enda som existerar är ’det individuella jaget’, som försöker göra allt till sin ’egendom’. Etiskt betyder det att man gör allt för sin egen skull. Egoismen, allas kamp mot alla, blir konsekvensen. Ingen lag, ingen stat, ingen kärlek till andra kan binda en. Kunskapsteoretiskt betyder det att alla allmänbegrepp (universalier) blir blotta samlingsbeteckningar, liksom man är fullständigt obunden av varje sanning (inbegripet sanningen om Stirners egen filosofi). Varken anden eller människan, men däremot ens individuella jag är det grundläggande i verkligheten.
Lite citat av Stirner:
”Vi är varandras fiender, staten och jag.”
”Varje stat är tyranni, vare sig det är en enda eller fleras tyranni.”
”Staten har alltid bara ett mål: att begränsa, binda, underkuva individen, få den att foga sig under det allmänna (…). Staten söker genom censur, genom övervakning och genom sin polis sätta hinder för varje fri verksamhet och uppfattar detta undertryckande som sin plikt. Den handlar ju av självbevarelsedrift.”
”Staten tillåter mig att meddela mina tankar till andra, bara om dessa överensstämmer med den statliga uppfattningen (…). I annat fall täpper den till munnen på mig.”
Vad kristendomen kokat ihop mot den fysiska kärleken, det tar lekmannamoralens apostlar helt enkelt över för egen räkning. De vägrar att lyssna till köttets kallelse. De bekämpar det nitiskt och slår ned på varje utslag av osedlighet. Den moraliska fördom som kristendomen inpräntat grasserar värst bland folkets massa: ”Rasande bussar folket polisen på allt som förefaller osedligt eller bara opassande, och detta folkliga ursinne till moralens försvar skyddar polisinstitutionen mer än regeringen någonsin kunde göra.”
”Gud, samvetet, plikterna, lagarna är lögner som man stoppat våra hjärnor och hjärtan fulla med.” Ungdomens verkliga förförare och förgörare är prästerna och föräldrarna som ”förvirrar de unga hjärtana och förfäar de unga huvudena.”
”Vi eftersträvar inte ett liv i gemenskap utan ett liv i avskildhet.”
”Dött är folket! Var hälsad Jag!”
”Folkets lycka är min olycka.”
”Om det är rätt för mig är det rätt. Möjligt är (…) att det inte är rätt för andra. Det är deras sak och inte min: må de försvara sig.”
”Det finns ingen annan domare än jag själv, som kan bestämma om jag har rätt eller fel.”
”De enda saker jag inte har rätt att göra är de som jag inte gör i en anda av frihet.”
”Om bakom dig finns några miljoner andra för att skydda dig bildar ni tillsammans en betydande styrka och ni vinner lätt seger.” Men på ett villkor: dessa förbindelser med andra bör vara frivilliga och fria, och de bör när som helst kunna upphävas.
Stirner skiljer på det färdigetablerade samhället, som är tvång, och sammanslutning, som är en fri handling: ”Samhället begagnar sig av dig och det är du som begagnar dig av sammanslutningen.” Visserligen innebär sammanslutning en uppoffring, en begränsning av friheten. Men denna uppoffring görs inte i det allmännas namn: ”Det är mitt personliga intresse uteslutande som fört mig dit.”
Jag avslutar med två citat av grundaren av den anarkistiska riktningen ’mutualism’, Pierre Joseph Proudhon (1809-1865):
”Vemhelst som lägger hand på mig för att styra mig är en inkräktare och en tyrann. Jag förklarar honom vara min fiende.”
”Att bli regerad, det är att bli bevakad, inspekterad, utspionerad, dirigerad, reglementerad, placerad i en fålla, indoktrinerad, uppläxad, kontrollerad, värdesatt, censurerad, kommenderad, och det av personer som varken har befogenhet, kunskap eller förmåga (…). Att regeras är att vid varje åtgärd, varje transaktion, varje rörelse bli noterad, inregistrerad, bedömd, prissatt, stämplad, granskad, numrerad, taxerad, avgiftsbelagd eller befriad från avgift, beviljad tillstånd, försedd med randanmärkningar, tillrättavisad, reformerad, tuktad, korrigerad. Det är att med hänvisning till det allmänna bästa och statens intresse bli beskattad, exercerad, ransonerad, exploaterad, monopoliserad, utsatt för utpressning och påtryckningar, förd bakom ljuset, bestulen och sedan vid minsta motstånd, vid första ord av klagan, tillrättavisad, bötfälld, förtalad, trakasserad, förföljd, utskälld, pinad, avväpnad, garotterad, fängslad, såld, förrådd och till på köpet narrad, begabbad, skymfad, vanärad. Sådan är regeringen, sådan dess rättvisa, sådan dess moral! (…). O mänskliga natur! Är det möjligt att du i sextio århundraden funnit dig i denna förnedring?”