Det är alltid lika fascinerande med människor som tror att 'experter' är sådana som man ska tro på, även om det är så inkonsekventa att de inte kan ha rätt i någon möjlig värld. Men just i universitetsvärlden har man i regel inte denna auktoritetstro, utan kräver argumentation och konsekvens... utom hos strängteoretiker.
Ska man nu absolut vara auktoritetstroende så väger väl en hovrättspresident och två hovrättsråd tyngre?
Eller som vi födda på 70-talet skulle säga:
Tre hovrättsdomare är fler än en juris doktor.
Håller med om allt detta. MEN. Han skriver att man bara i undantagsfall får fortsätta en rättegång om en nämndeman måste hoppa av.
Kan du hitta något som stöder detta påstående?
Han vill också att Svea Hovrätts beslut ska överprövas.
Finns det någon sådan juridisk möjlighet?
Inte direkt. Men det ligger något av det i uttrycket "förfall". Kommentaren till RB redovisar följande:
...riksdagens justitieutskott vilja understryka (se JuU 1982/83:32 s 21) att en sammansättning med enbart två nämndemän i rätten inte sällan måste anses vara alltför svag, särskilt i mål med betydande inslag av bevis- och påföljdsfrågor. Utskottet ville därför förorda att möjligheten att fullfölja huvudförhandlingen i den mindre sammansättningen utnyttjades restriktivt. Många gånger torde det – enligt vad utskottet uttalade – vara lämpligt att i stället uppskjuta huvudförhandlingen och fortsätta den vid ett senare tillfälle i den ordinarie sammansättningen (46 kap 11 §).
Frågan om överprövning har jag inte ägnat någon tid på att försöka besvara. Jag törs mig alltså inte på något spontant svar.
Och bara för att helt klargöra min egen inställning. Jag ser helst att hovrätten helt låter den här frågan bero, dvs. inte inlåter sig på hårklyverier utan i stället prövar åtalet mot CS på en gång.
Det är alltid lika fascinerande med människor som tror att 'experter' är sådana som man ska tro på, även om det är så inkonsekventa att de inte kan ha rätt i någon möjlig värld. Men just i universitetsvärlden har man i regel inte denna auktoritetstro, utan kräver argumentation och konsekvens... utom hos strängteoretiker.
Jag tycker du drar för stora växlar av E.B:s debattartikel. Det är ju alldeles självklart att han inte sökt att skriva artikeln med samma skärpa som krävs t.ex. i en akademisk avhandling (eller i denna tråd )
Och bara för att helt klargöra min egen inställning. Jag ser helst att hovrätten helt låter den här frågan bero, dvs. inte inlåter sig på hårklyverier utan i stället prövar åtalet mot CS på en gång.
Menar du att man ska strunta i tingsrättens dom?
Det hade väl i och för sig varit en sund processekonomisk idé, men jag gissar att du menar att hovrätten ska vänta tills dess det är dags att pröva tingsrättens dom.
Menar du att man ska strunta i tingsrättens dom?
Det hade väl i och för sig varit en sund processekonomisk idé, men jag gissar att du menar att hovrätten ska vänta tills dess det är dags att pröva tingsrättens dom.
Jag menar givetvis det senare. Den minnesgode vet att jag hör i lägret som tror på fällande dom också i hovrätten.
Inte direkt. Men det ligger något av det i uttrycket "förfall". Kommentaren till RB redovisar följande:
...riksdagens justitieutskott vilja understryka (se JuU 1982/83:32 s 21) att en sammansättning med enbart två nämndemän i rätten inte sällan måste anses vara alltför svag, särskilt i mål med betydande inslag av bevis- och påföljdsfrågor. Utskottet ville därför förorda att möjligheten att fullfölja huvudförhandlingen i den mindre sammansättningen utnyttjades restriktivt. Många gånger torde det – enligt vad utskottet uttalade – vara lämpligt att i stället uppskjuta huvudförhandlingen och fortsätta den vid ett senare tillfälle i den ordinarie sammansättningen (46 kap 11 §).
Frågan om överprövning har jag inte ägnat någon tid på att försöka besvara. Jag törs mig alltså inte på något spontant svar.
Och bara för att helt klargöra min egen inställning. Jag ser helst att hovrätten helt låter den här frågan bero, dvs. inte inlåter sig på hårklyverier utan i stället prövar åtalet mot CS på en gång.
Som jag konstaterat innan. Du kan detta betydligt bättre än jag. Jag skriver mest för att få lära mig.
I RB står det:
3 b § Tingsrätten skall vid huvudförhandling i brottmål bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Om en av nämndemännen får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän.
Det tycker jag går stick i stäv med JuU:s uttalande. Beror det på att det inte gjordes någon lagändring eller kan deras uttalande gå före RB. Eller har jag missat något?
Som jag konstaterat innan. Du kan detta betydligt bättre än jag. Jag skriver mest för att få lära mig.
I RB står det:
3 b § Tingsrätten skall vid huvudförhandling i brottmål bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Om en av nämndemännen får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän.
Det tycker jag går stick i stäv med JuU:s uttalande. Beror det på att det inte gjordes någon lagändring eller kan deras uttalande gå före RB. Eller har jag missat något?
Uttalandet gjordes i samband med att regeln fick sin nuvarande utformning beträffande förfall av en nämndeman. Man kan väl närmast se uttalandet som en slags "riksdagens precisering" av bestämmelsens tillämpbarhet (dvs. restriktivt).
Som du säkert känner till bjuder modern svensk rättstradition att stor vikt fästs vid uttalanden som görs i lagens förarbeten. Det är inte ovanligt att man vid lagtolkning i det praktiska livet hänvisar till vad utskottet uttalat.
__________________
Senast redigerad av Muffin Man 2008-09-17 kl. 20:48.
Anledning: Fix och trix
Uttalandet gjordes i samband med att regeln fick sin nuvarande utformning beträffande förfall av en nämndeman. Man kan väl närmast se uttalandet som en slags "riksdagens precisering" av bestämmelsens tillämpbarhet (dvs. restriktivt).
Som du säkert känner till bjuder modern svensk rättstradition att stor vikt fästs vid uttalanden som görs i lagens förarbeten. Det är inte ovanligt att man vid lagtolkning i det praktiska livet hänvisar till vad utskottet uttalat.
Jag trodde det var vid tolkningsfrågor. Behöver man göra en tolkning när det uttryckligen står att rätten är domför om en nämndeman avfaller?
jag trodde att om det var solklart behövde man inte gå till förarbetena?
Jag trodde det var vid tolkningsfrågor. Behöver man göra en tolkning när det uttryckligen står att rätten är domför om en nämndeman avfaller?
jag trodde att om det var solklart behövde man inte gå till förarbetena?
I den bästa av världar ska det vara så. Juridiken är dock sällan solklar.
Notera vidare att det står förhinder och sedan huvudförhandlingen påbörjats. Uttrycken kräver tolkning. (Njae, ok, det senare är väl närmast solklart)
__________________
Senast redigerad av Muffin Man 2008-09-17 kl. 21:08.
I den bästa av världar ska det vara så. Juridiken är dock sällan solklar.
Notera vidare att det står förhinder och sedan huvudförhandlingen påbörjats. Uttrycken kräver tolkning.
Det köper jag direkt. Men när det inte står något om att det ska vara undantagsfall i paragrafen förstår jag inte diskrepansen mellan förarbetet och lagtexten. Det har inte skett något maktskifte eller något annat så att utskottets yttrande försvann på vägen? Det händer ju också då och då.
Jag tycker du drar för stora växlar av E.B:s debattartikel. Det är ju alldeles självklart att han inte sökt att skriva artikeln med samma skärpa som krävs t.ex. i en akademisk avhandling (eller i denna tråd )
Visst. Nu tillhör ju du de som faktiskt noga argumenterar för sin sak, men jag ville ändå raljera lite om detta med att framhäva någons auktoritet. För vad kan vi annat göra än att argumentera efter bästa förmåga?
( vi kan visserligen använda vår sämsta förmåga, vilket det finns gott om exempel på )
Det köper jag direkt. Men när det inte står något om att det ska vara undantagsfall i paragrafen förstår jag inte diskrepansen mellan förarbetet och lagtexten. Det har inte skett något maktskifte eller något annat så att utskottets yttrande försvann på vägen? Det händer ju också då och då.
Det förstår inte jag heller egentligen.
Endast för den nördige.
Jag tycker att det alltid är vanskligt med utskottsuttalanden som tolkningsdata. På vissa rättsområden fästs stor vikt vid det (t.ex. migrationsrätt i allmänhet) och på andra områden fästs ingen vikt (straffrätt p.g.a. legalitetsprincipen). Olika jurister är nog också olika glada i att använda utskottets uttalanden som verktyg. Till det kommer att ytterligare ett gäng jurister -- majoriteten skulle jag drista mig till att påstå -- över huvud taget inte håller någon röd tröd i tolkingsarbetet, dvs. prioriterar ömsom ordalydelse med andra tolkningsskolor såsom t.ex. subjektiv och teleologisk metod o.s.v., allt efter vad som löser den aktuella juridiska uppgiften på bästa sätt.
Att som E.B. säga att det ska vara fråga om undantagsfall kan mycket väl vara att bära det för långt. (Om man inte med undantag avser att betona att huvudregeln är att tre nämndemän ingår i en fullsutten rätt).
Paragrafen har ändrats sedan 1982. Ändringarna har inte föranlett författaren till rättegångsbalkskommentaren att ta bort hänvisningen till utskottets mening. Som kuriosa kan jag nämna att kommentaren till RB uppdateras kontinuerligt, minst tre gånger per år.
)
)