frubeate;
Jag förstår hur du tänker.
Jag hamnade, på en tillställning, bredvid en förhållandevis välkänd advokat som hade ekonomisk brottslighet på sin agenda.
Vi pratade just om det där med skuldfrågan och om att ta ställning osv.
Nu kan inte detta jämföras med mord, i synnerhet inte med barnamord, men den moraliska grundtanken är densamma inbillar jag mig.
Kan jag försvara någon som med största sannolikhet har begått ett brott som har fått oerhörda konsekvenser? Men framför allt, kan jag göra ett bra jobb där inte mina personliga känslor ligger i vägen?
Jag vet inte om det var alkoholen som lossade tungans band men enligt honom lägger man skuldfrågan helt bakom sig. Han lade inte heller någon som helst vikt vid den person han försvarade, det kunde vara Fan själv, det som triggar igång ett bra arbete är att vinna målet till varje pris.
Den dagen man inte klarar av att avstyra personliga känslor i ett mål är man körd som försvarsadvokat.
Är det uppenbart att klienten är skyldig ligger en stor del av utmaningen att mörka detta faktum eller åtminstone förmildra klientens inblandning.
Det är den egna, egoistiska, tillfredsställelsen över att ha vunnit "hjärnornas kamp" i en rättsal som driver en och varje framstående advokat vill upp i hirarkin. Väl där gör man allt för att behålla sin position.
Inblandade personer och all fakta i ett mål är endast redskap som ska leda en till målet, en friande dom.
Få försvarsadvokater har valt yrket för att förbättra världen och ännu färre drivs av ett inre rättspatos. (Fråga Silbersky
)
Han erkände själv att det lät hårt och kallt men att det var den bistra sanningen. Enligt honom.
Vårt samhälle är ju, helt riktigt, uppbyggt på att även den mest monstruösa varelsen har rätt till ett försvar. Jag skulle vilja påstå, helt krasst, att den advokat som försvarar ett monster försvarar egentligen sin egna position..
Vi hade en Stefan "någonting" här i tråden som säkerligen kan utveckla tankegångarna bättre samt dementera min bordskavaljers åsikter i frågan.
Jag förstår hur du tänker.
Jag hamnade, på en tillställning, bredvid en förhållandevis välkänd advokat som hade ekonomisk brottslighet på sin agenda.
Vi pratade just om det där med skuldfrågan och om att ta ställning osv.
Nu kan inte detta jämföras med mord, i synnerhet inte med barnamord, men den moraliska grundtanken är densamma inbillar jag mig.
Kan jag försvara någon som med största sannolikhet har begått ett brott som har fått oerhörda konsekvenser? Men framför allt, kan jag göra ett bra jobb där inte mina personliga känslor ligger i vägen?
Jag vet inte om det var alkoholen som lossade tungans band men enligt honom lägger man skuldfrågan helt bakom sig. Han lade inte heller någon som helst vikt vid den person han försvarade, det kunde vara Fan själv, det som triggar igång ett bra arbete är att vinna målet till varje pris.
Den dagen man inte klarar av att avstyra personliga känslor i ett mål är man körd som försvarsadvokat.
Är det uppenbart att klienten är skyldig ligger en stor del av utmaningen att mörka detta faktum eller åtminstone förmildra klientens inblandning.
Det är den egna, egoistiska, tillfredsställelsen över att ha vunnit "hjärnornas kamp" i en rättsal som driver en och varje framstående advokat vill upp i hirarkin. Väl där gör man allt för att behålla sin position.
Inblandade personer och all fakta i ett mål är endast redskap som ska leda en till målet, en friande dom.
Få försvarsadvokater har valt yrket för att förbättra världen och ännu färre drivs av ett inre rättspatos. (Fråga Silbersky
)Han erkände själv att det lät hårt och kallt men att det var den bistra sanningen. Enligt honom.
Vårt samhälle är ju, helt riktigt, uppbyggt på att även den mest monstruösa varelsen har rätt till ett försvar. Jag skulle vilja påstå, helt krasst, att den advokat som försvarar ett monster försvarar egentligen sin egna position..
Vi hade en Stefan "någonting" här i tråden som säkerligen kan utveckla tankegångarna bättre samt dementera min bordskavaljers åsikter i frågan.
