Citat:
Ursprungligen postat av Hamilkar
Citat:
Ursprungligen postat av letsdoit
De tre nämndemännen har brutit mot domareden.
Kan du prestera en sammanhängade tolkning av domaredens lydelse som skulle motivera detta höggradigt häpnadsväckande påstående du klämmer ur dig nu?
Jag ska försöka:
RB 4:11:
Citat:
/…/ Jag skall varken förr, än domen avsäges, eller sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom stängda dörrar håller. Detta allt vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla.
Här stipuleras alltså vilka sekretessbestämmelser som råder för domstolsverksamheten.
Det har inte inkommit något slutligt ställningstagande i skuldfrågan; inget domslut.
EH är så exalterad att hon t o m säger [om jag inte hör fel]:
Citat:
- Ja, vi har funnit att bevisningen räcker till för att [domaren…?] är skyldig - um, ja - så att nu blir det rättspsykiatrisk undersökning - först... um...
/.../
- Alla är överens?
- Ja, det är vi.
/.../
SS (som står bredvid CU och EH):
Citat:
- Ja, vi har samma inställning allihopa, så att det...
/.../
CU:
Citat:
- Men du tvekade inte?
- Nej.
- Du tror att hon är skyldig?
- Ja, det gör jag.
[...varefter CU också uttalar sig om motivet:]
- Jag tycker att det finns motiv. Absolut. Det gör det. - Visst, de har inte DNA, men det kan ju ha sin förklaring också, så att...
Kloka ugglan till Expressen.se:
Citat:
Det är inte så att jag helt och hållet trott att hon är oskyldig. Jag har nog kanske mest lutat åt att hon har varit skyldig.
En nämndeman är förbjuden att spekulera i skuldfrågan. Hur man har resonerat kring rättegångsmaterialet ska presenteras i domslutet. Att respekten för en domstol upprätthålls är viktigt ur rättssäkerhetssynpunkt - och kan inte vara föremål för kohandel. Att de tre nämndemännen med sin gemensamma politiska hemvist är icke-representativa för befolkningen är ytterligare något man kan kritisera. Tre moderater som inte begripit att domareden förpliktigar - och en lagman som vid flera tillfällen varit föremål för kritik från JO när det gäller handläggningstiderna vid tingsrätten, och som hållits ansvarig för att ”grava felprioriteringar kunnat fortgå under lång tid” - förväntas alltså döma i ett mycket komplicerat indiciemål där man har makten att förpassa den tilltalade in i fängelse på livstid. – Jag skulle nog vilja säga att även här bör
in dubio pro reo gälla. På samma sätt som åklagaren har bevisbördan för sina påståenden ska ledamöterna i en domstol vara så medvetna om sin ansvarsfulla roll, och bevisa att de kan leva upp till den, att ingen som helst tveksamhet ska råda betr. deras opartiskhet eller deras omdöme i övrigt - men om så är fallet ska ledamöterna bytas ut.
Olaus Petri hade vänt sig i sin grav om han fått kännedom om nämndemännens uttalanden.
Man ska ha en fullständigt objektiv ståndpunkt från början och inte vara behäftad med förutfattade meningar. Sedan sker under processens gång ett successivt inhämtande av vad som utspelar sig i rättssalen.
En av ledamöterna i domstolen, CU, har alltså bestämt sig redan
innan rättegången att den åtalade varit – åtminstone lite (!) – skyldig. Hon har därmed haft en förutfattad mening i skuldfrågan. - Utan att darra på stämman fastslår EH att CS är skyldig – och SS instämmer i de bägge nämndemannadamernas utlåtanden.
Om nämndemännen ska införa ”sunt förnuft” i processen så borde väl domstolen till att börja med se till att hålla sig med nämndemän som besitter ett sådant.
Det är inte bara målsäganden som har rättigheter; även den tilltalade har rätt till en process som inte efterlämnar någon bismak vad beträffar ”fair trail”.
En domare får inte förhasta sig, utan han ska noga överväga vad som i målet framkommit innan han dömer. Med anledning av nämndemannatrojkans uttalanden finns fog för att ställa frågan: Har man haft lika bråttom, eller varit lika slarviga och omdömeslösa, innan man fattat beslut om den åtalades skuld?