Arbogamorden - diskussioner kring rättegången mot Christine Schürrer

Alltså jag sitter och funderar lite på det här och läser vad aftonbladet och expressen säger om vad domaren egentligen sa.

Ju mer jag tänker på det desto mer osäker blir jag på om han verkligen får göra såhär.

Såhär är det. Lagen säger att rätten omedelbart måste besluta i häktningsfrågan efter att en häktningsförhandling är avslutad. Nu gäller det visserligen häktningsförhandlingar, men man ska nog tillämpa samma regler även i denna situation när häktningsfrågan är uppe för beslut. Domstolen gör ett märkligt icke-beslut här när man dels säger att man ska meddela beslut om häktning senare, men tills dess ska CS kvarbli i häkte.

Sen kommer någonting ännu märkligare. CS yrkar på att bli frisläppt. Åklagaren går med på att släppa restriktionerna. I denna situation får CS yrkande anses innefatta även ett yrkande om att häva restriktionerna. Detta yrkande medges alltså av åklagaren. Trots det beslutar rätten att CS ska sitta kvar med restriktioner. Här beslutar rätten om någonting som inte någon av parterna yrkar på. Det rätten beslutar om innebär samtidigt en tämligen allvarlig inskränkning i CS rättigheter.

Det är av den anledningen jag sitter med en känsla av att tingsrätten är ute på djupt vatten.

Nu ska jag lägga in en brasklapp, jag har inte suttit ting på flera år och vi hade aldrig några sådana här mega-mål på min tingsrätt, sen jobbar jag nu med helt andra typer av processer som inte innefattar häktade parter så det kan finnas processtekniska detaljer här som jag missar.

Men om min magkänsla är rätt här så kan vi precis ha bevittnat en karriärdödare.

Det vi FÅTT veta var att CS bedömdes lida av en psykisk störning såväl vid brottstillfället som nu, inte VAD.
Det de nu gör är att de idag begärt en stor sinnesundersökning (pga att CS inte "gick igenom" den lilla). Denna kan bara göras om hon bedöms skyldig, hur det blir verkar det som vi får veta imorgon.

Som journalist har jag varit med om rätt många mål där man inte fattar beslut i häktningsfrågan förrän påföljande dag /dagar.
De fall jag omedelbart kan komma på är den så kallade polisbomben i Malmö, där rätten lät de fem åtalade stanna i häktet i 96 timmar innan de fattade beslut att släppa dem. De hänvisade till RB 24:15:
"Häktningsförhandlingen skall, om möjligt, pågå utan avbrott till dess häktningsfrågan kan avgöras.
Uppskov får äga rum endast om det finns synnerliga skäl till det. Uppskovet får inte vara längre än fyra dagar, om inte den misstänkte begär det."
Däremot är det ytterst märkligt att man beslutar om restriktioner utan att åklagare begärt det. Lagtext om det:

Det stod att hon kan misstänkas lida av en allvarlig psykisk störning och hon kan misstänkas ha lidit av en allvarlig psykisk störning vid gärningstillfället.
Detta är mer regel än undantag vid mord, det är i princip bara vid klassiska fyllemord som man inte beslutar om en RPU. Man kan alltså inte säga att hon bedömdes lida av en psykisk störning.

Fast det här är inget uppskov i häktningsförhandlingen eftersom den är avslutad i och med att rättegången avslutades. Jag satt och sneglade på den paragrafen, men tycker inte att den är tillämplig. Istället ska regeln i 24:16 tillämpas. Men jag kan som sagt ha fel för det här är definitivt inte mitt område. Har du mer detaljer om polisbomb-fallet? Kan det ha varit så att man där gjorde en paus i häktningsförhandlingen (kanske för att åklagaren skulle hinna komplettera med mer bevis), eller avslutade man häktningsförhandlingen och tillkännagav att beslut skulle komma senare?

Nej, jag tror inte man ska försöka tolka detta. Förutom den ganska självklara slutsatsen att domstolen i vart fall inte ser åtalet som uppenbart ogrundat. Det finns så många möjliga anledningar till varför man skjuter på ett beslut, allt ifrån att domaren har ont i huvudet efter en lång dag till att man behöver göra en liten rättsutredning kring en detaljfråga till att man behöver tid på sig för att spalta upp alla frågor som måste besvaras och gå igenom allt med nämnden.

Att försöka tolka utöver det är lika meningsfullt som att försöka spå i kaffesump.

Empart heter det men du har kanske lika svårt för tyskan med det ordet?

Nu vill du alltså att en nämndeman som kommer från samma stad som den brottsliga gärningen förövats i skall förklaras jävig? Har jag uppfattat dig rätt?

Sitter her og funderer, og venter på hvordan hele denne saken skal ende.

Hvis hun blir frikjent, da regner jeg med at saken går videre til neste instans.
Det gjør den vel også om hun blir funnet skyldig.
Hva kan aktor (åklagare) forbedre til da? Hva kan de utrede bedre? kan de finne ytterligere beviser, eller indisier som styrker saken MOT CS?
Hvordan vil de bruke tiden de får frem til at saken kommer opp i HR?
Hva tror/vet dere?

Anledningen till att jag sa "eh va" till dig var för att jag inte förstod vad du pratade om. Jag hade skrivit ett inlägg där jag funderade lite över rättens beslut och du svarade med att påstå att rätten inte fattat något beslut. Detta trots att rätten beslutat dels att CS ska kvarbli i häkte, dels att hon ska sitta med fortsatta restriktioner. Detta ska hon göra till dess rätten fattar beslut om den fortsatta handläggningen av målet.

Mitt "eh va" ska nog tolkas som ett ifrågasättande av din tämligen intressanta tolkning av detta beslut...nämligen att beslutet inte är något beslut. Om vi lämnar alla intressanta filosofiska aspekter av din frågeställning så tycks det ganska uppenbart att du totalt missförstått någonting här.

Blir ju lite svettigt för Stockholms tingsrätt!

Stockholm kommun har ca 790 000 invånare och då är risken betydligt mindre att man får en granne eller god vän/fiende som nämndeman på rättegång än en liten ort på 2.300 invånare.