Arbogamorden - diskussioner kring rättegången mot Christine Schürrer

Jag håller med om detta. CS har ju inte några stabila nära kontakter. Pappan försvann när hon var 11 år, systern är äldre och har väl egen familj, mamman som hon inte verkar ha haft det bästa förhållandet till, har dött.

Hon har inte kunnat skapa en riktig yrkeskarriär och har vid 32 ingen egen riktig bostad. Hon har i flera år fört ett slags vagabonderande liv med ströjobb här och där, plus att mamman skickat pengar.

Det måste ju ha funnits människor av denna typ förr i världen också. Hur har de fungerat?

Kunde det ha hjälpt henne om hade varit tvungen att försörja sig själv på riktigt? För sådär 100 år sedan var det knappast möjligt för en ung kvinna att vagabondera runt i världen på detta sätt. Hade det fungerat bättre om hon för överlevnadens skull hade varit tvungen att arbeta varje dag och anpassa sig till jobbets regler? Eller hade hon då fallit ur samhället och t ex hamnat i prostitution?

Om hon hade gift sig och fått barn, hur hade det fungerat? Hon verkar ha varit svår att leva med, så kanske det hade blivit separation, men hade tvånget att ta hand om barnen fått henne att styra upp sig? Hon verkar ha en hel del energi och kapacitet, fast den har använts ganska planlöst.

Hur hade det varit att vara barn till en mor med denna personlighetsprofil? Hur många mödrar av denna typ finns det?

Sen tycker jag det har pratats litet för litet om CS:s sjuka mamma. När blev det klart att hon hade cancer, och när blev det klart att hon faktiskt var döende? Att ha en mamma som ska dö är ganska ångestskapande för de flesta, även om inte förhållandet har varit så bra, eller kanske särskilt då. CS betedde sig ju faktiskt snällt när hon valde att resa från Sverige till Tyskland för att följa med sin mamma till sjukhuset. Lite konstigt är det dock att hon inte flyttade hem när slutet för mamman var så nära, för hennes liv i Sverige var ju inte så etablerat.

Min fråga är alltså: hade andra levnadsomständigheter kunnat leda till ett bätte liv för CS?

Ok. tack för svar.

Garanterat blivit kriminella eller hamnat på dårhus.

Inte slag. Skador. Ett slag med hammarens baksida ger minst två skador, och om hammaren träffar flera ställen under samma slag blir det ännu fler skador.

Ja. Å andra sidan ska man ha klart för sig att han ändrat sig under rättegångens förlopp. Efter Christianssons expertvittnesmål var han säker på frikännande.

Jurist - ja, advokat nej. Han har aldrig varit ansluten till samfundet.
Skönt att mina favoriter HAZ och Tantalora inte hade fel!

Jag har nog en för gammaldags högborgerlig uppfostran för att gråta i en rättssal, come what may, men om jag tvingades att lyssna på SOS-samtalet skulle det lika förbannat synas på mig att jag var utomordentligt kraftigt emotionellt berörd.

I Italien låste de in systern då hon hade blivit med barn. Man låste gärna in folk här i Sverige också. Med psykiatrireformen släpptes alla ut. Frågan är om alla mår så mycket bättre av det. Lagom är bäst gällde inte där iallafall

Man ska vara aktsam med vad man säger i sådana lägen. Men låt mig uttrycka det på det här viset: Om CS frias, är jag fullständigt förvissad om att brottet aldrig någonsin kommer att klaras upp.

Ett av de få scenarier jag kan tänka mig, som skulle motsäga din åsikt - om nu CS frikänns - är att hon begår självmord och lämnar ett brev efter sig där hon tar på sig morden.

Sen kan man diskutera hur troligt det scenariot är.

Jag erkänner att jag förbisåg den eventualiteten. Sannolikheten för det är kanske inte riktigt noll. Men jag kan komma undan med att detta inte skulle vara något uppklarande i rättsväsendets mening av ordet.

Jag tror att hon kan genomföra ett självmord. Jag tror inte att hon tar på sig morden.