Citat:
Ursprungligen postat av Tantalora
Jag tror att hon anser sig inte ha gjort något fel. Hon har tagit sig rättigheten att läxa upp den person som har kränkt henne.
Det är en stor skillnad.
Tror inte heller hon anser att hon gjort något fel. Det var bara något som måste göras. Helt utan känslor för E, M o S. Men med tillfredsställelese av att ha hämnats på T, som kränkt henne. Varken mer eller mindre.
Citat:
Ursprungligen postat av Tantalora
Att man pluggar och hoppar av (veterinär medicin) för att byta bana, tyder väl också att hon kanske inte räcker hela vägen. Det kanske är därför hon har svårt att klara sin vardag. Stabilitet och arbete. Något som har krupit på vartefter?
Många med det syndrom jag tror att hon har, och som får hjälp i vuxen ålder, har och har haft den här problematiken. Det blir svårare och svårare att hantera sin vardag, och dölja sina tillkortakommanden - avsluta saker är omöjligt för många. Samtidigt som man då är väldigt intellektuell och med höga resultat på iq-test, missar man stora delar av info som ges, och kopplar inte helheten som andra.
Citat:
Ursprungligen postat av Tantalora
Tydligen har hon ingen nära vän, en vän man kan prata om djupa saker, mammas sjukdom, olycklig kärlek, hur greppa sitt liv.
Då är det lättare att åka runt till olika länder så ingen riktigt ser hur det är ställt. Hon är i trettioårsåldern och lever som om hon var tonåring. Ingen har fått komma för nära.
Precis så här har jag levt i större delen av mitt liv - Hoppat runt utomlands, varit (eller rättare sagt låtsats vara) social i korta perioder, för att sedan försvinna till nästa...Människor som bara träffat mig flera återkommande korta perioder - som hennes kompisar - upplever mig som spontan, oblyg och snäll. De som kommit mig närmre har en helt annan bild - osäker, med väldiga humörsvängningar, ibland deprimerad. Vissa blir väldigt illa berörda av min närvaro, men de kan inte sätta fingret på varför. För vissa är min blotta närvaro väldigt intensiv.
Just det sociala är väldigt komplicerat, och ytligt. När jag ibland upplevt vad jag känt är närhet, har den andra parten inte alls märk av det - jag har i mig själv totalt missuppfattat, pga min problematik.
Nu när jag är 40, lever jag enligt många fortfarande som en tonåring - och har ingen aning om hur man gör annorlunda...Det är inget som kommer naturligt s a s.
Citat:
Ursprungligen postat av Tantalora
För T:s del tror jag helt enkelt att det gick som det gick för det var han, inte hon, som gjorde slut. Jag anser att det spelar ingen roll hur han gjorde slut.
Att hon är kränkt för att han inte följde med in till gaten talar för det.
Hon är inte klarsynt . Hon är alldeles för arrogant för att se att hennes larv med åklagaren inte håller.
Återigen - Jag är helt med dig.
Hade han stått framför henne och bokstaverat att han inte ville ha ett förhållande med henne mer, hade det inte hjälpt överhuvudtaget - hon hade missuppfattat det också, och förvrängt det inom sig själv. Hon har ju lite förmedlat att sättet han gjorde det på var kränkande, jag tror att faktum att han avslutade överhuvudtaget är anledningen.
I vissa fall är hon väldigt klarsynt, i andra helt off = väldigt ojämn intelligens, åtminstone väldiga skillnader i testresultat, de vid det här laget antagligen gjort på henne.
Detta går som en röd tråd i allt vi vet att hon gjort de senaste åren.
Beslutsamheten, planeringen, genomförandet, beteendet efteråt...
Någon som vet vad som ingår i den lilla sinnesundersökningen?