Citat:
Ursprungligen postat av William Haines
Jag har *för* mig att hon visade känslor när det började pratas om vad hon tycker om att hon har blivit anklagad för brottet.
Jag har ingen sådan information,
(men, om det är så, tror jag, även om jag vet att jag kan framstå här som om jag är elak.)
Att C visar känslor då, inte för att brottet är hemskt, utan för att C själv har åkt fast.
OM vi tänker psykopatiskt nu, och antar att C ÄR mördaren så:
- Räknade C med att aldrig åka fast, eller ens bli misstänkt.
( Då hade hon tagit reda på mer om hur man spårar datatrafik, och gjort sig av med pinsamma bevis.)
-C inser nu att hon underskattat polisen, annars skulle inte utsagorna angående skorna inte ändras.
- Är C besviken över att E överlevt.
( E var målet, och att barnen också fick lida är enligt min åsikt att C överförde sina åsikter om E på dem. Och de var ju inte T:s egna barn. Alltså är de enbart E:s ungar, lika dåliga som E själv. )
- Spelar barnens död ingen större roll, därför att de aldrig betytt eller kommer att betyda något för C
eftersom deras öde inte utgår från C:s egna känslor. Det FINNS och existerar ingen empati för andra.
- Det grandiosa egot som C besitter tillåter inte att fixeringen vid T blir känd, då det kan tolkas som en svaghet.
