Citat:
Ursprungligen postat av sacredsecret
Vännerna vägrar tro att CS är skyldig.
Det är rätt märkligt anser jag. Det har spekulerats på sidorna här om eventuell personlighetsstörning och jag är benägen att tänka i banor kring borderline. Meningslöst att spekulera i termer av diagnoser, men jag tror att det kan ge en merförståelse för varför CS befinner sig i den sits hon är i idag. För var dag kommer tecken som kan läggas i pusslet kring CS personlighet. Viktigt är väl att poängtera att jag inte känner CS utan bara kan gå på hur hon själv framställer sig för oss och hur andra framställer henne. CS anser sig vara intellektuell (enligt uppg) och hon umgås med flertalet akademiker med olika ursprung. CS har upprepade självmordsförsök bakom sig och enligt mig uppenbar borderlineproblematik där hon tenderar att uppleva saker i svart eller vitt, idealisera eller förnedra, fylla tomhetskänsla genom dramatik och intrig. Idag står att läsa att hon kallar en av sina vänner för Jesus och tänk på hur hon gjort vad som helst för att få T.s kärlek och uppmärksamhet. Jag gissar att hon är tom och likt andra med borderline fyller hon upp sitt inre med vad som tillfredsställer henne bäst. För somliga är det knark, för andra, spänning och kriminalitet, för andra att hänga upp sig på relationer till andra människor som kommer i sin väg.
Det värsta med borderline patienter som har det verkligt svårt med relationer och separationer är att de kan bli just som besatta och leva för hämnd. En annan viktig sak är overklighetskänslan som många av dessa patienter upplever. För en del känns det som ett drama, en scen som spelas upp för deras egen eller som en film de själva har huvudrollen i. Att just detta skulle gälla för CS vet jag ju inte, men visst kan man begå ett fruktansvärt brott om man har känslan av overklighet i sig. Det är också lättare att stå fast vid ett förnekande i och med att "det var ju inte jag" "inte egentligen" Det är inte säkert att en GM kan kännas vid ett brott på grund av detta. Minnet finns men inte det andra om ni förstår.
Vad som nu är det märkligaste av allt är att, om mina teser stämmer, hur kan hennes akademiskt utbildade vänner ha köpt hennes idealiserande, hennes behov av ömhetsbetygelser utan att se den andra delen? Hur känns det att bli kallad Jesus helt ärligt? Hon kallar E för hora. Det finns ett stort intresse hos många många människor kring det här med psykiska störningar och personlighetsstrukturer. Vi har alla våra problem och sidor men hur kan CS vänner vägra tro. Det är ett fasansfullt brott men vet de verkligen inte mer om människans psyke än så?[/quote]
Jag ser att du kan en hel del om borderline. Men jag reagerade på det du skrev att CS kallar sin kompis Jesus. Hur vet vi att det är den Jesus hon menar? Kan vara så enkelt att han ofta säger Jesus när något går på tok eller att det är något annat skämtsamt dem emellan?
Man kan jämföra det med att T:s vän kallar honom pastor T..hur känns det?
I övrigt kan jag bara säga att man måste nog känna CS väldigt väl för att kunna uttala sig om hur hon är som person. Kanske är det så att CS är en snäll omtänksam person som det är svårt att tro något illa om? Hennes vänners uttalande tyder på det.