Det finns lika lite bevis som att Torgny var på plats för dådet när det skedde som det finns bevis för att Christine var på plats för dådet.
Det som finns fastställt är följande:
Den enda som bevisligen statiskt finns säkerställd till platsen för dådet innan blåljus kom är Torgny.
Det finns inga statiska bevis för att Christine har varit på brottsplatsen.
Sannolikheten för att någon av de ovan nämnda personerna skulle kunna ha utfört dådet är lika troligt som en random gärningsperson.
Den förundersökning som nu föreligger bevisar ingenting och har skapat en indiciekedja som är så svag att den brister på ett flertal ställen. Christine har inte setts på väg till eller bort från brottsplatsen. Det finns inga spår från Christine på brottsplatsen. Det finns inga spår av blod från brottsoffren på de kläder Christine bar. Det finns inget mordvapen med varken spår från brottsoffen eller med spår från Christine. Trots att avsaknaden av gömställen för mordvapen och mordkläder finns under den av polisen redovisade färdvägen har man inte funnit något.
Trots att inkommande polispatruller till brottsplatsen direkt efter dådet gjorde vad man skulle så är det de utredare som finns inom Västeråspolisen som har spolierat alla chanser att kunna finna på en gärningsperson för dådet.
Varje miss i sig i hela utvecklingskedjan är abnorm även om varjke miss i sig är liten. Man kan se det som ett rymdskepp på väg till planeten Mars. Man startar och man flyger rakt mot den punkt där Mars skall befinna sig när farkosten skall komma fram. Resan tar 120 dagar. Men för varje dag så styr man skeppet åt sidan med en grad. När de 120 dagarna har gått så har skeppet ändrat riktning bort från Mars och målet blir bara allt mer avlägset.
Det som finns fastställt är följande:
Den enda som bevisligen statiskt finns säkerställd till platsen för dådet innan blåljus kom är Torgny.
Det finns inga statiska bevis för att Christine har varit på brottsplatsen.
Sannolikheten för att någon av de ovan nämnda personerna skulle kunna ha utfört dådet är lika troligt som en random gärningsperson.
Den förundersökning som nu föreligger bevisar ingenting och har skapat en indiciekedja som är så svag att den brister på ett flertal ställen. Christine har inte setts på väg till eller bort från brottsplatsen. Det finns inga spår från Christine på brottsplatsen. Det finns inga spår av blod från brottsoffren på de kläder Christine bar. Det finns inget mordvapen med varken spår från brottsoffen eller med spår från Christine. Trots att avsaknaden av gömställen för mordvapen och mordkläder finns under den av polisen redovisade färdvägen har man inte funnit något.
Trots att inkommande polispatruller till brottsplatsen direkt efter dådet gjorde vad man skulle så är det de utredare som finns inom Västeråspolisen som har spolierat alla chanser att kunna finna på en gärningsperson för dådet.
Varje miss i sig i hela utvecklingskedjan är abnorm även om varjke miss i sig är liten. Man kan se det som ett rymdskepp på väg till planeten Mars. Man startar och man flyger rakt mot den punkt där Mars skall befinna sig när farkosten skall komma fram. Resan tar 120 dagar. Men för varje dag så styr man skeppet åt sidan med en grad. När de 120 dagarna har gått så har skeppet ändrat riktning bort från Mars och målet blir bara allt mer avlägset.
