Jag tyckte
Ingvar Kamprad var mycket trevlig för att vara så äckligt rik. Träffade på honom på ett IKEA här i Sverige för några år sedan. Vi var nästan ensamma på restaurangen så herr Kamprad traskade fram till mig med (vad jag förmodar var) två vakter och frågade vad jag tyckte om maten, vilken rätt jag gillade bäst etc. Vi småpratade lite och jag tyckte han var mycket trevlig.
Trög som jag var insåg jag inte att han var Kamprad förrän många timmar senare. Trodde han var en vanlig, lite vilsen och dement pensionär som var där med sina vårdare/bekanta fram tills dess