Tips på asiatisk film

Norwegian Wood

Ja nu har jag äntligen sett Norwegian Wood och vad kan sägas som inte redan sagts tidigare om filmen.

Det pratas om att man ska ha sett asiatisk film för att uppskatta Norwegian Wood, men jag kan inte riktigt hålla med i det påståendet. Filmens approach känns inte speciellt Japansk och det märks att regissören inte är Japan. Jag skulle nog vilja säga att filmen är mer Europeisk i hur den väljer att belysa historien.

Norwegian Wood är en riktigt snygg och välgjord film som dock lämnar mycket till övers för tittaren. Framförallt känns karaktärerna bitvis väldigt stela och manuset ihåligt. Konversationerna blir aldrig riktigt intressanta och levande. Tyvärr är detta ännu ett exempel på en asiatisk film som fått oförskämt bra rykte utan att för den delen leva upp till det. Temat i filmen är tilltalande men tyvärr är inte utförandet lika kul.

Betyg: Svag 3:a av 5, en okej film som dock inte är i närheten av att nudda de bästa Japanska filmerna i sin genre.

Sitter och tittar på The Road och noterade direkt att jag gjorde en tabbe igår. De pratar filipino och inget annat, detta är således min första (tror jag) filippinska film. Intressant detalj är att en svensk stått för ljudeffekterna.

Vi svenskar är väldigt duktiga på ljud imo. Det är väl svenskar som står för ljudet i Heat tror jag, och den har ju den bästa shootouten någonsin, både visuellt och ljudmässigt...

Jo, kom ihåg att rapportera när du sett klart den är du snäll! Så man vet om det är värt att se den eller ej.

Någon som har tips på en halvdeppig kärleksfilm (helst från korea eller japan)? Liknande Bin-jip, Tokyo Sonata

Behöver det idag känner jag.. gärna någon känd som inte är så svår att få tag på

Var väl dessutom en svensk som vann Oscar för just ljud för bara något år sedan?

Inte nödvändigtvis kärlek, men kolla upp Confessions om du inte sett den. Ska det promt vara kärlek som huvudtema behöver jag tänka lite.

Sad movie, The classic, april snow, in the mood for love, my girl and I, A moment to remember, Heavenly forest, virgin snow. Är väll filmer som dyker upp i huvudet bara sådär, finns hur mycket somhelst förmodligen som andra kan fylla ut med.

The Road är avklarad. Filmen är alltså filippinsk och har kategoriserats och marknadsförts som en horror movie. Det börjar onekligen lovande, förtexterna samt första episoden känns väldigt mycket rysare. Episod? Ja, eller parts som den är indelad i, tre till antalet. Det är alltså några tonåringar som försvunnit på "the road", och vi får se deras försvinnande, samt två incidenter till som är förknippade med vägen. Tio år skiljer mellan varje part, och vi går baklänges, först 2008, sedan 1998 och slutligen 1988.

Tyvärr är det bara den första delen som känns som en riktig rysare, resten blir bara en trist transportsträcka till slutet. Filmen är alltså filmad digital, vilket jag inte är särskilt svag för, och finns tillgänglig i HD. Tekniken finns där alltså, och fotot är stundtals riktigt snyggt, men "stunten" och "effekterna" (i brist på bättre vokabulär) är så pass dåligt gjort att trovärdigheten sänks. Även skådespelet är ytterst bristfälligt. Jag vill dock försvara den en del och hävda att idén är bra, grundtanken är tillräckligt bra och det veti katten om det inte kommer komma en amerikansk remake på denna, som faktiskt skulle kunna bli en riktigt trevlig film.

The Road får tyvärr en etta av mig, filmen hade gärna fått fortsätta vara lika bra som första episoden är.

Du har ju Norwegian Wood som precis nämndes också. Den vill jag minnas som minst sagt deppig. Tyckte inte den var så bra dock, men jag tror inte att jag var i rätt mood för att se den när jag såg den...

Jag tyckte den filmen var obehaglig som bara den att titta på. Det är något med hur de gestaltar förhållandet mellan den mentalt störda kvinnan och den manlige huvudpersonen som fick det att riktigt krypa i skinnet på mig. Och hur storyn blir präglas allt mer av irrationell störd besatthet... Säger mest åt folk att hålla sig borta från den.

Du skulle dock förmodligen behöva lite mer omfattande studier för att komma underfun med vad det iaf i mina ögon är som gör storyn så oehaglig. Visst är den estetiskt vacker, men som PieterBruegel påpekade lämnar den mycket att begära i övrigt, tror jag påpekat det dussintals sidor bak efter att jag sett den själv. Om jag inte minns helt fel är den vackra kinematografin en del av problemet, filmen är ju som bekant baserat på en bok, vilket gör att det finns gott om stoff att ta av när det kommer till storyn, men regissören hakar bitvis upp sig på förvisso bländande vackra tagningar på landskap osv, men de stjäl också en hel del tid från själva historien.

Men som sagt, obehaglig är väll det ord som bäst passar in på min uppfattning om denna filmen

Jag minns den som ganska misär, men jag var som tidigare inte sagt på humör och var inte speciellt uppmärksam. Satt och gled i väg i tankarna. Hehe, vet inte om jag orkar sätta mig in i några omfattande studier för att fatta vad just du tyckte var obehagligt med den Men det var ju ingen trevlig film som man riktigt kände feelgood-vibbarna riktigt uppslukade en. Fast vackra landskap minns jag iaf att den var, och det är väl typ det enda jag minns också. Jag måste faktiskt ta och se om den för att kunna göra en bättre bedömning...

Vad ger du den för betyg?

En svag 2:a får den av mig skulle jag tro. Möjligt att jag skulle kunna dra upp den till iaf en stabil 2:a men då skulle jag behöva se om den, var trots allt en drös månader sedan jag faktiskt såg den ^^.