Giallo-tråden: italiensk kriminal-skräck med stil

Tackar också för tipsen. Ja, Fulci har jag tyckt låtit intressant men kanske att man hellre ska se någon av hans icke-giallo filmer vid sidan av, typ Zombie 2 eller The Beyond, och istället som du säger ta in någon annan regissör. Ska överväga och se om jag kan hitta några av dem du nämner.

Vad är ditt huvudsakliga sett att se dem? Torrents?

Ja, förutom de två Argentorullarna jag sett på DVD är de andra på Torrents.

Upptäcker nu att jag har faktiskt Four Flies on Grey Velvet på DVD i hyllan, men osäker på ifall den räknas som en Giallo.

Det är i allra högsta grad en giallo. Kanske en av de mest typiska giallos du kan hitta. Den bör du se, hellre den än Inferno t,ex, (som är en gotisk skräckfilm).

Jag kan nog hjälpa dig komma åt vissa av filmerna om torrents räcker.

Härligt projekt! Jag har faktiskt själv senaste tiden betat av några Dario Argento filmer jag inte hade sett sedan tidigare. Det blev Profondo Rosso (1975), Four Flies on Grey Velvet (1971), The Cat o' Nine Tails (1971) och The Bird with the Crystal Plumage (1970).

Profondo Rosso är väl den jag håller som favoriten av de men jag måste säga att The Cat o' Nine Tails tycker jag var mer underhållande än både debuten The Bird with the Crystal Plumage och Four Flies on Grey Velvet. Du har den inte på din lista och ingen annan har nämnt den så jag kan rekommendera The Cat o' Nine Tails (1971) att lägga till på listan!

Ska göra't. Har fått så många tips nu så tror jag får utöka kvoten från 15 filmer till 20.

Håller med om detta. Cat O'Nine Tails är min favoritgiallo av Argento. Klart den med högst underhållningsvärde.

Dock är det den av sina egna som Argento själv är minst nöjd med, då han anser att den lånar för mycket av amerikanska noirfilmer och det kan jag väl förstå. Det är verkligen en klassisk deckare med en femme fatale, privat detektiv och en riktigt klurig gåta att lösa.

James Franciscus gör halva filmen och Morricone andra halvan. Fantastisk film. Solklar favorit...

Några kommentarer.

Suspiria och Inferno anser inte jag ska räknas som giallos. De är alldeles för övernaturliga. Det kan finnas (och gör det ganska ofta) lite pseudovetenskap men längre än så får det inte gå utan att det blir en skräckfilm eller nån annan genre.

Jag kommer inte ihåg mycket men jag minns att A Lizard in a Womans Skin var den Fulcifilm jag gillar bäst. Hans mer berömda gorefilmer har bitvis fantastisk atmosfär men de håller aldrig helt och hållet, det brister här och där i handlingen och det överdrivna fokuset på slafsiga effekter blir en smula tröttsamt och förstör atmosfären. Egentligen borde jag både se om denna giallo och även se hans andra giallos, han gjorde väl minst ett par till? Men det är så svårt att få tag på för mig som mest ser film jag hittar på dvd billigt på loppis.

Cat O'Nine Tails tycker jag är Argentos sämsta giallo. Men den är fortfarande bra.

Generellt önskar jag att jag kom ihåg fler giallos jag såg som ung så jag kunde rekommendera nåt. Jag minns att jag gillade någon av Mario Bava men har glömt vilken, samt att jag gillade nån annan giallo men har glömt om det var So Sweet, So Dead eller So Sweet, So Perverse.

En jag inte glömmer är dock Giallo a Venezia. En film man antingen hatar eller älskar. I vilket fall som helst om man är det minsta normal känner man sig smutsig efter att ha sett den. Den är så nihilistisk och misantropisk. Och sjukt brutal på ett par ställen.

Just det, jag har ju Delirium hemma och den har ju rykte om sig att vara bra. Men den karamellen suger jag på till ett särskilt tillfälle.

Jag håller med, Suspiria och Inferno är inte Giallos. Men, åtminstone Suspiria är en film som måste ses och Inferno är bättre än dom flesta Giallos så det kanske inte gör något? Beror på hur anal man är men om målet är att skaffa sig bildning i fråga om Italiensk kultfilm så måste man se Suspiria, det är den absolut viktigaste filmen.

So Sweet, So Dead är en rätt standard post-Argento film med svartklädd mördare som mördar damer i någon småstad. Estetiskt helt intetsägande och det känns mest som någon ointresserad pusslat ihop klyschorna efter bästa förmåga utan att ens försöka lägga till något som överaskar.

So Sweet, So Perverse är ju en såndär "Utpressningsgiallo" med twists, turns och ganska högt tempo. Jag gillar den!

Angående Suspiria... Inser att den är tveksam, men jag skulle ändå kalla den giallo eftersom den följer genrens alla regler till punkt och pricka, men bara klär in dem i vinrött tyg och surrealistisk ljussättning.

Inferno saknar ju nästan helt giallo konventioner, dock.

Så länge man håller sig så långt borta från Mother of Tears (2007) det bara går blir det bra. Det var oerhört synd att Argento skulle förstöra slutet på trilogin med den filmen.

Men känner man för att se något lite nyare finns ju t.ex. Amer (2009) och The Strange Color of Your Body's Tears (2013). De lever såklart helt på giallo-nostalgi och jag vill minnas att det var väldigt mycket fokus på stil över innehåll om man säger så.

Är inte det lite typiskt för genren överlag? Av de få filmer jag sett i genren verkar det vara genomgående.