2008-06-17, 14:04
#1
Giallo är benämningen på en blandning av kirminalhistorier och skräck, ofta med snyggt foto, stiliserade mordscener, ledtrådar i form av symboler, vackra kvinnor, suggestiva soundtracks (ofta av Ennio Morricone).
Namnet härrör från italienska deckar-böcker som gavs ut med gult omslag.
Genren etablerades på 1960-talet av Mario Bava (La Ragazza che sapevo troppo, Sei Donne per l'assassino) men fiick sitt stora uppsving på 1970-talet med Dario Argento (som revitaliserade genren med sin "djur-trilogi"). Sedan kom en hel uppsjö av gialli, en del imitationer av Argento, medan andra ganska originella. Jag ska räkna upp några av de som jag själv gillar:
* Sei Donne per l'assassino (Blood and Black Lace, Six Women for the Murderer) (1964) Bavas stiliserade och mycket stämningsfulla giallo om mord på ett modéhus i Rom.
* Profondo Rosso (Deep Red) (1975) Argentos allra bästa film, en jazzmusiker dras i en mycket våldsam mord-härva. Deliriskt foto av Luigi Kuveiller.Med fantastiskt soundtrack av Goblin.
* Chi l'ha vista morire? (Who saw her die?) (1972) Aldo Lados mästerliga giallo om en barnamördare som härjar i Venedig. George Lazenby tar upp jakten på mördaren. Endast Nicholas Roegs "Don't Look Now" kan mäta sig med Lados skickliga använding av Venedigs miljöer.
Morricones soundtrack är helt genialiskt (för de som fattar dess symboliska innebörd ) då han gestaltar mördarens psykotiska röster i form av en gosskör som driver mördaren.
* Non si sevizia un paperino (Don't Torture a Duckling) (1972) Lucio Fulcis originella giallo om en barnamördare som härjar i en italiensk by. Floirnda Bolkan spelar en kvinna som sysslar med svartkonst och blir huvudmisstänkt.
Bra soundtrack av Riz Ortolani.
* Autopsy (Macchie Solari) (1973) Mycket originell giallo om självmordsvåg i Rom framkallad av starkt solljus. Mimsy Farmer spelar en obducent som dras i en mordhärva, där hon själv riskrerar att bli nästa offer. Suggestivt soundtrack av Morricone.
* Black Belly of the Tarantula (1971) Paolo Cavaras stämningsfulla giallo om en mördare som paralyserar sina offer likt en tarantella spindel.
Flera vackra damer här: bl.a. Claudine (Åskbollen) Auger.
* Short Night of Glass Dolls (1971) Jean Sorel spelar en man som vaknar upp i ett kataleptiskt tillstånd och försöker minnas hur han hamnade i detta tillstånd. En ruggig och mycket originell giallo av Aldo Lado med ett fantastiskt soundtrack av Morricone.
* A Lizard in a Woman's Skin (1971) Florinda Bolkan spelar en societets kvinna som drömmer att hon har i hjäl sin granne (spelad av svenskan Anita Strindberg) som umgås med hippies och annnat dekadent folk. Sedan visar det sig att grannen verkligen har blivit mördad. Är Bolkan skyldig??
Fantastiska drömsekvenser med effekter av Carlo Rambaldi.
Mycket deliriskt foto av Luigi (Deep Red) Kuveiller och ett mästerligt soundtrack av Morricone.
Fyll gärna på med egna favorit-gialli!!
Namnet härrör från italienska deckar-böcker som gavs ut med gult omslag.
Genren etablerades på 1960-talet av Mario Bava (La Ragazza che sapevo troppo, Sei Donne per l'assassino) men fiick sitt stora uppsving på 1970-talet med Dario Argento (som revitaliserade genren med sin "djur-trilogi"). Sedan kom en hel uppsjö av gialli, en del imitationer av Argento, medan andra ganska originella. Jag ska räkna upp några av de som jag själv gillar:
* Sei Donne per l'assassino (Blood and Black Lace, Six Women for the Murderer) (1964) Bavas stiliserade och mycket stämningsfulla giallo om mord på ett modéhus i Rom.
* Profondo Rosso (Deep Red) (1975) Argentos allra bästa film, en jazzmusiker dras i en mycket våldsam mord-härva. Deliriskt foto av Luigi Kuveiller.Med fantastiskt soundtrack av Goblin.
* Chi l'ha vista morire? (Who saw her die?) (1972) Aldo Lados mästerliga giallo om en barnamördare som härjar i Venedig. George Lazenby tar upp jakten på mördaren. Endast Nicholas Roegs "Don't Look Now" kan mäta sig med Lados skickliga använding av Venedigs miljöer.
Morricones soundtrack är helt genialiskt (för de som fattar dess symboliska innebörd ) då han gestaltar mördarens psykotiska röster i form av en gosskör som driver mördaren.
* Non si sevizia un paperino (Don't Torture a Duckling) (1972) Lucio Fulcis originella giallo om en barnamördare som härjar i en italiensk by. Floirnda Bolkan spelar en kvinna som sysslar med svartkonst och blir huvudmisstänkt.
Bra soundtrack av Riz Ortolani.
* Autopsy (Macchie Solari) (1973) Mycket originell giallo om självmordsvåg i Rom framkallad av starkt solljus. Mimsy Farmer spelar en obducent som dras i en mordhärva, där hon själv riskrerar att bli nästa offer. Suggestivt soundtrack av Morricone.
* Black Belly of the Tarantula (1971) Paolo Cavaras stämningsfulla giallo om en mördare som paralyserar sina offer likt en tarantella spindel.
Flera vackra damer här: bl.a. Claudine (Åskbollen) Auger.
* Short Night of Glass Dolls (1971) Jean Sorel spelar en man som vaknar upp i ett kataleptiskt tillstånd och försöker minnas hur han hamnade i detta tillstånd. En ruggig och mycket originell giallo av Aldo Lado med ett fantastiskt soundtrack av Morricone.
* A Lizard in a Woman's Skin (1971) Florinda Bolkan spelar en societets kvinna som drömmer att hon har i hjäl sin granne (spelad av svenskan Anita Strindberg) som umgås med hippies och annnat dekadent folk. Sedan visar det sig att grannen verkligen har blivit mördad. Är Bolkan skyldig??
Fantastiska drömsekvenser med effekter av Carlo Rambaldi.
Mycket deliriskt foto av Luigi (Deep Red) Kuveiller och ett mästerligt soundtrack av Morricone.
Fyll gärna på med egna favorit-gialli!!