Jag anser att Thomas Enqvist var den i post-Edberg-generationen som hade högst potential, men att han hade lite för mycket otur med skador för att bli helt stabil på tio-i-topp. Det var väl 1997 som han missade både Franska Öppna och Wimbledon på grund av att han tänjt ut ledbanden i foten efter att ha snavat på en väska och sedan av en eller annan anledning även missade US Open?
Enqvist var ju annars hyfsat stabil i absoluta världstoppen från 1995 fram till början av 2000-talet, men jag tycker ändå att han - i likhet med flera andra svenska spelare i den generationen - hade en eller kanske två extremt starka säsonger, men ändå inte den där förmågan som t ex Wilander och Edberg hade att bita sig kvar i absoluta världstoppen år efter år.
Jag tänker till exempel på Magnus Larssons strålande avslutning på 1994 fram till skadan efter 1995 års Franska Öppna, Jonas Björkmans 1997, Thomas Enqvists 1995 och 1999, d v s säsonger då de spelade på en enormt hög nivå som de tyvärr inte lyckade stanna kvar på i det långa loppet.
Vill minnas att han spelade på blackrock touren i vintras så bilden måste nog vara gammal. Men som sagt riktigt synd att han slog Thomas, han hade förtjänat att vinna en Grand slam.
