Upprepar sig inte historien här? Jag menar, är detta inte ganska symptomatiskt för en person som från början är lite speciell och även har narcissistiska drag (vilket jag fördomsfullt inbillar mig gäller för många "artister", och andra i liknande situationer, t.ex politiker och "gurus" av alla de slag),
Denna person uppnår viss framgång inom sitt gebit, hyllas och sätts på piedestal under många år. Hur stor är då sannolikheten att denna person förr eller senare skulle drabbas av storhetsvansinne? Ganska
rejält stor, enligt min mening.
Är inte historien full av människor som börjat sin bana som en (ganska) välmenande och generös person, men som efter ett par år i rampljuset och omgiven av dyrkare och ja-sägare ändå tappar verklighetsförankringen och självinsikten. En sådan process kan verkligen"sålla agnarna från vetet", så att säga.
Ut ur denna process kommer ofta en människa som tycker sig stå över "vanligt folk". Och trots att deras beteende objektivt sätt har blivit egocentriskt, beräknande och diktatoriskt, d.v.s simplare och mer "tjyvaktigt" än normalt folk, har deras självinsikt sedan länge masserats bort av en fjäskande omgivning.
Sorgligt nog verkar inte människan ha starkare karaktär än så här. Jag tror att många här (på FB) skulle råka ut för exakt samma sak (jag skulle det med största säkerhet

...). Då kan man bara hoppas att någon skulle ha modet och kraftern att ta ner mig på jorden igen, och hjälpa mig att hitta till verkligheten igen.
DiLeva är nog för lång bit från verkligheten för både sin och sin omgivnings bästa, just nu. Jag hoppas att han kan komma tillrätta med sina problem (och börja skriva bra musik igen, vilket det var många år sedan han gjorde enligt min mening...).
PS. Detta är alltså inget försvar för TDL, utan har han gjort sig skyldig till något brottsligt hoppas jag att han får ett kännbart straff. Men kanske det är en förklaring...