Vilken är den bästa kampsporten för självförsvar?

Jag vet inte. Kommer greco-brottaren in i clinch har han nog goda chanser, men har man aldrig tränat med gi är det lättare sagt än gjort.


Jag har inte gjort min research på den fronten, men min första judotränare hävdade att alla bennedtagningar skadade judons underhållningsvärde som olympisk sport. Så i någon mån förbjöds det för att det var effektivt.

Men oavsett så är det skillnad på den gamla erans judokas som faktiskt tränade för de nedtagningarna och den judon man utövar idag - på den tiden gick det inte att skrälla eftersom det inte var några otillåtna tekniker till att börja med.

Det såg ut att vara en hel del bennedtagningar i highlightsen, men det är svårt att veta hur väl det avspeglar sporten som helhet. Om vi går tillbaka till Kimura, så såg han ju ut som en modern olympisk judoka stilmässigt. Inga bentagningar där inte.

Han jag snackade med menar att det inte var en sån stor förlust som folk fick det till. Jag menade att om de flesta inte fokuserar på det lika mycket som kasten, så kan en outsider specialträna det, i teorin, och skrälla när det var tillåtet givetvis. Precis som en 4 Dan Bjj-snubbe kan vinna på marken i olympisk judo, då de inte tränar på det lika mycket.

Det är för övrigt en hel del debatt kring det också, huruvida en BJJ-expert slår en olympisk newaza-expert under judoregler. Vissa menar ja, andra nej. Travis Stevenson visade väl att man kan plocka dem på marken med BJJ-träning sidan om. Han har ju svart i BJJ också.

Fast mitt argument var inte att de nedtagningarna var så mycket bättre att outsiders kunde ta över enbart med dem under de gamla reglerna. Bara att man idag inte blir förberedd för dem då de är förbjudna. (Sen var många effektiva bennedtagningar ändå underrepresenterade som en följd av att poängen gavs baserat på hur man landar snarare än om man tog omkull någon.)

Utövare från Sovjet och flera europeiska länder hade ofta brottning på hög nivå inkorporerat i sitt game och förståelsen blev därför djup för den biten för att hävda sig internationellt.

I äldre judoregler fick du dessutom greppa kroppen i klinch. Så du blev ju automatiskt en kompetent brottare

Nej, inte topprioriterat, men jag kan leva med att många tekniker är sportinriktade sålänge som sparringen ger mig det jag är ute efter!

Ang. att förvalta sin energi: Jag märkte ganska omgående att de övriga andas på ett helt annat sätt än jag. Jag andades som jag gör med fria vikter på ett gym, dvs ett djupt andetag inför varje push. Inte bra i BJJ, det gjorde mig enormt andfådd.
Ja, jag fick ett bra och kunnigt intryck av instruktörerna. Jag utgår ifrån att de tävlat rätt mycket för det kändes som att de visste vad som faktiskt funkar i praktiken. Raka motsatsen till den uppfattning jag fick av KM.

En fördel med BJJ-klubben är att de verkar tätt sammankopplade med en MMA-klubb och det lät som att det var mer eller mindre fritt att köra MMA också (MMA-gänget har samma tränare, de tränar i samma lokal direkt efter BJJ-gänget och nån från MMA-gänget var dessutom med oss och körde BJJ). Jag är dock inte inne på MMA, det verkar brett och allomfattande och jag tror att jag som är helt ovan vid kampsport gör bäst i att börja med något lite mer avgränsat. Men nått pass kanske man ska testa?

Min familjesituation med småbarn gör det inte realistiskt att träna dubbelt Judo/BJJ tyvärr. Två kvällspass per vecka är allt jag får tid till träning (därutöver har jag ynnesten att få gymma på arbetstid på mitt nuvarande jobb). Jag tror att det blir lite för ofokuserat om jag bara kör ett pass i respektive sport per vecka. Utifrån mina efterforskningar om Judo och BJJ är jag lite inne på att börja köra Judo för att få en komplett grund med kast och stående kamp, och sen gå över till BJJ för markkampen.

Definitivt. Det går alltid att jobba på det man tycker är viktigare när man väl sparrar.

Jag tror egentligen det handlar mer om att lära sig när man kan och ska slappna av under sparringen än sättet att andas. Att ta djupa andetag inför explosiva rörelser är inte fel, men nybörjare exploderar konstant med fel teknik och på fel ställen.



Låter definitivt som en bra klubb. Om du bara har två pass i veckan håller jag med om det är bättre att börja med en mer begränsad del av funktionell kampsport och sedan addera det du tycker är viktigt. Många som väljer sporadiska nybörjarpass i MMA blir bara kassa på allt.

Ja, så är det för många. Bättre att köra två pass av samma stil och bli hyfsat bra på en stil än halvdålig på två. Sen går det ju trots allt alltid att byta när man vill, tröttnar du på judon kan du byta till BJJ någon termin osv...

Vilken ordning man gör de i tror jag spelar mindre roll i längden. Huvudsaken de blir gjort. En fördel med att börja med Judo är att du får ordentlig fallteknik först. De hjälper med att inte bli skadad senare (eller att inte ramla/skada sig på is). Däremot brukar de ta längre tid innan man kan sparras fullt ut. Kan man inte landa ordentligt så kan de göra jävligt ont. Vad gäller att BJJ är jobbigt i början. Man lär sig rätt fort att inte ta i utan vila så fort man får chansen. BJJ är typ 75% ligga i en position så motståndaren blir trött, så lär man sig de är de ganska lugnt.

Egentligen när jag funderar mera på judo, brottning, bjj osv så jag väger själv 105kg och är hyffsat stark. Prövade brottas med medelmåttiga 60-80kg killar och förlorade ofta men ännu oftare blev det oavgjort. Därför tror jag man kanske borde ta dom fysiska egenskaperna i beaktande om man tänker välja kampsport för självförsvar. En thaiboxare, boxare eller kickboxare som är snabb och rörlig är farligare än en bjj/judo-utövare ifall viktskillnaden är stor.

Det är därför det finns viktklasser i kampsporter med betoning på sport.

Har själv sparrat boxning 80 % kontakt med en tjej snäppet under Sverige eliten när jag själv var nybörjare och trots att hon hade tränat flera pass i veckan i åratal och jag två pass i veckan i typ en termin eller två men med ca 15 kg viktövertag och rejäl längdfördel så blev det väl i stort sett oavgjort men jävligt kul hade vi.

Ungefär som när jag hade den stora äran att sparras med Pernilla Johansson i Thaiboxning ca 50 % kontakt och som tom var ännu mindre så skulle man väl kunna säga att det blev oavgjort och då pratar vi om någon som har vunnit VM och haft en fin proffskarriär dock så hade jag tränat flera pass i veckan i ett antal år då.

Kön, längd, räckvidd och vikt har en avgörande faktor i kampsporter med regler och det är därför jag alltid rekommenderar en bra KM klubb med hård och realistisk sparring ala semi MMA regler samt en del fultekniker på det för sådana finns även om de riktigt bra KM klubbarna är få.

I brist på annat så får det bli MMA som är mest komplett och fungerar bra i verkligheten och i tredje hand Thaiboxning.

Är man lätt och liten har du alltid en nackdel mot någon som är större, oavsett om du är grappler eller striker. Hur hårt du slår baseras till väldigt stor del på hur tung man är. Så en snabb och rörlig striker har svårt att hinna göra nog med skada mot en stor och tung. Skulle absolut inte säga att de är farligare. Det är dock ingen nackdel att kunna slå. Bättre att kunna något än ingenting. Det gäller både grappling och striking.

Jag skulle hellre brottas än än använda nävarna, för styrka och storlek är till mera nytta i såna fall. Om vi tänker oss en normal situation där man blir attackerad så brukar det inte behövas många slag innan nån blir knockad. En 70-80kg kampsportare som kan slå gör mos av nån som står med händerna nere och bara tar emot. Sen så brukar ju slagsmål ofta vara rätt mycket clinch så i såna fall så har ju brottare fördel jämfört med den som inte brottas. Jag har också haft oturen att sparra med en nordisk mästare på 65kg och var totalt chanlös. Fastän vi skulle glömma alla regler så skulle jag inte ha en suck mot snabbheten. Kanske om man på nåt vis fick ner honom men det skulle nog krävas en massa tur