Diskussioner om Civilingenjör Teknisk Fysik [Rubrik ändrad /Mod]

Måste säga att tonen varierar väldigt mycket från folk som påstår sig läsa/läst F. Just nu har jag en jäkla beslutsångest över om jag ska välja just F eller något annat, tror säkert att jag kommer klara av det men man vill ju leva också...

Kan någon ge en nyanserad bild av hur det verkligen är? Vissa säger att det är hur svårt som helst medan andra säger att man knappt behöver plugga. Förstår naturligtvis att detta beror på hur begåvad man är men skulle ändå uppskatta lite hjälp såhär timmarna innan ansökan ska in

När ni säger t.ex. 60 h studietid/vecka, menar ni då utöver föreläsningar, lektioner etc?

Något lärosäte som rekommenderas mer än något annat? Funderar mest på KTH och LTH i nuläget.

Första året är rätt chill svårighetsmässigt samtidigt som det ju är ett litet hopp från gymnasiet, men jag hade tid att festa varje helg samt någon vardag och fixa första året utan någon omtenta. Tuffare andra året.

Normalbegåvad?

Ja det skulle jag påstå. Något över medel kanske men absolut inte bland eliten.

Du ska ta sådana inlägg med en nypa salt. Oavsett hur begåvad man är och vilka mål man har krävs hårt arbete och förhållandevis mycket plugg på F. Alla på F är långt över snittet i begåvning och jag förmodar att du också är det, annars hade du inte funderat på F. Tänk på att de flesta svenska elever som läser matte B på gymnasiet har enorma problem med att klara kursen.

Är du duktig på matte och fysik samt intresserad av ämnena (mycket viktigt) kan du absolut klara F, om du har motivationen.

Ja, i slutändan så måste man uppleva det själv. Det är ungefär som att fråga hur läskig en berg- och dalbana är, man kan säga att den är läskigare än en karusell men det är svårt att säga om just du tycker att den är läskig.

Minst 117.

Bra inlägg, men jag vill tillägga ett par punkter:

Av mina studiekamrater på F som jag umgås med så var inte alla "bäst i klassen" på gymnasiet när det gällde teknik/fysik/matematik, men ingen hade svårt för nämnda ämnen. Märk väl att det är en skillnad om du har gått gymnasiet på ett Viktor Rydberg/IB/Forsmark eller på en godtycklig gymnasieskola..

Behöver man intresse för ämnesområdet? Ja och nej. Det hjälper att vara intresserad då det är lättare att motivera sig att plugga tillräckligt, vilket i slutändan är det som ger resultat. Kan man motivera sig med en ren pliktkänsla så kommer man klara det galant. Jag känner ett levande bevis på det sistnämnda och hon snittar närmare 5.0 än 4.5 i snitt (för övrigt en av dom mest drivna personerna jag någonsin träffat). Hon hävdar dessutom att hon inte har någon talang alls för ämnena vi läser men jag tror att det är den svenska ödmjukheten som talar..

Kommer man klara F? Kommer man in har man förutsättningen att klara av utbildningen men allt hänger på hur mycket man pluggar, och framförallt att man pluggar rätt. Att plugga matematik på universitet skiljer sig för dom flesta markant från att plugga matematik på gymnasium, och det gäller att hitta rätt sätt att plugga vilket är individuellt. Jag går till exempel knappt på några föreläsningar utan läser mestadels själv, medan jag har kompisar som bara går på föreläsningar och repeterar inför tentan.

Borde jag läsa in mig på <ämne> på sommarlovet innan jag börjar? Nej, om det inte är för det höga nöjets skull. Du kommer inte förväntas kunna något förutom det som tas upp på gymnasiet när du börjar, och man börjar alla kurser med en kort introduktion. På UU har man under mottagningen på två veckor prop-matte (frivilligt ska tilläggas, men rekommenderas) som innebär att man repeterar relevant gymnasiematte innan allt sätter igång på riktigt. Om man desperat vill förbereda sig ytterligare så skulle jag rekommendera att man lär sig att skriva naturvetenskapliga dokument på dator, rekommenderar LaTeX, då man kommer ha stor nytta av detta (och spara absurt mycket tid jämfört med att sitta i MS Office Eq-editor) när man skriver sina labrapporter. Det bästa man kan göra med sin tid innan man börjar på F är att umgås med sina kompisar och göra roliga saker, för plugga kommer man få göra när man börjar.

Är det bara "nördar" som går F? Nej, dom inskränkta personerna som börjar brukar falla bort vid första tenta-p då dom tenderar att vara mer intresserade av star trek-maraton än att plugga och skaffa sig nya vänner, det sistnämnda är nästan en förutsättning för att plugget ska gå bra.

Är det någon som undrar något över F vid UU svarar jag gärna på PM men googla först.

Kan man efter 3an söka master på t.ex KTH om man inte hittar någon intressant master på UU?

Som det är i dagsläget har du två val om du vill byta; antingen så söker du senare del av program och hoppas på så sätt över till årskurs två eller tre. Då byter du studieort och får en civilingenjörsexamen. Det andra alternativet är att du plockar ut en kandidatexamen och söker ett masterprogram, då får du inte ut en civilingenjörsexamen, men det borde inte spela någon större roll. Jag känner dock ingen som har bytt till någon annan studieort av den anledningen, det enda fallen jag känner till är när folk har bytt studieinriktning; någon bytte till HHS för att läsa general management och några har bytt till läkarprogram.

Du verkar ha hyffsad koll, som jag frågat tidigare, hur ser du på möjligheterna att få jobb? Jag har sökt F på KTH för att jag tycker det verkar vara ett riktigt intressant program.

Dock känner jag att då jag är klar med studierna vill jag kunna få jobb lite var jag vill, syftar inte på toppjobben utan snarare jobb på lite olika företag runt om i landet med hyffsade löner osv. Hur attraktiv är en teknisk fysiker i dessa fall?

Alla större industribolag anställer tekniska fysiker för vanliga ingenjörsjobb.