Datumet är nånstans runt Lucia i nådens år 2003.
Svampfest blickade upp mot en blytung decemberhimmel med ett hålögt utseende, han hade uthärdat några fruktansvärda dygn på Utö beståendes av snöblandat regn som trillade ner sidledes kombinerat med fältovana och skavsår. Kamrater låg i eldställningar tills de fick köldkramper och inte en pinal var torr.
Efter ett par eländiga timmars halvslummrande i sin puppa under hällregn så vaknade Svampfest på totalt fel sätt. Handen som försökte öppna puppan mötte motstånd och snart kom en rejäl kalldusch regnvatten rakt i ansiktet från den grop i puppan där det ansamlats. Så var den dagen förstörd.
Han tog sin komarock, björnfitta samt stridssäck och spatserade ut på ett fält. Väl ute på fältet hittade han en fin sten att sätta sig på, det var då det hände! När han skulle köra ner handen i komafickan fick han tag på ett litet fyrkantigt paket som visade sig vara en portion Nescafé. Dagen kunde ju inte bli sämre så han tog upp sin termos och rörde ner pulvret. Den himmelska aromen steg från det barrtäckta termoslocket och värmen spred sig i hans lemmar.
Sen den dagen räcker det med att lukta på kaffe för att framkalla det bitterljuva minnet..