Den stora UCAS-tråden.

Intermezxo har rätt. Att kunna engelska är på inget sätt en merit - det är en självklarhet. Det är inte högskoleprovet heller.

Angående lingvistik, i Sverige kan du inte få använding för det - alls, medan i England anses det ok att jobba med något man inte pluggat. En examen kan ofta användas för att visa att man är kapabel till högre studier och många som pluggat lingvistik i Storbrittanien går vidare till att jobba med business eller politics. Dock är det ju lite slöseri på studietid, då det är mycket lättare att komma in på arbetsmarknaden inom business eller politics med just en examen i business eller politics. Du kan inte förbättra dina karriärmöjligheter på något sätt genom att plugga lingvistik.

Och ja, det är lite mindre söktryck på lingvistik än på andra utbildningar, men det betyder inte att de tar in vem som helst. Men du gör du som du vill.

Det var tråkigt att höra, finns det inga bakväger in på de engelska universiteten?

Hur är det med komvux? Om jag jobbar samtidigt som jag tentar upp betyg (för att unvika en lucka i CV:t), kan UCAS se att betygen är upptentade?

Ett hyfsat bra HP har jag (inte hhs-bra), dock prioriterade jag ekonomi (LU & gbg) lägre än tekniskt basår (suck..) så att jag kan läsa indek. Hela syftet med att läsa i england är:

1) Jag vill jobba inom IB.
2) Jag vill bort från sverige.

Men kan I vara en bra inkörsport till IB tro? Eller är måhända ekonomie kandidat (lu/gbg) samt master i england bättre?
Spontant känns det sistnämnda bättre, men är det stor skillnad eller skit samma?

Med bra betyg från din kandidatexamen kan du komma in på masters överallt. Dina gymnasiebetyg kommer inte spela roll alls vid mastersansökan. Säger ju sig självt att om du bara får VG så kan du till och med söka Harvard. LSE (bästa universitetet i Europa inom economics) kräver en majoritet VG från kandidat, med ett absolut minimum på 90 hp VG.

Så när det gäller karriär så är det ju din mastersexamen som kommer spela roll. Som du kan läsa vid ett toppuniversitet, såvida du kan få bra betyg på din kandidat. Universitet som Cambridge lovar och svär att de inte särbehandlar mer okända/dåliga universitet.

Och ja, UCAS kan se att dina betyg är upptentade eftersom de kan se datum när du fick betygen. Såvida du inte läser komvux vid 17 års ålder så kan de ju se att du är äldre än gymnasieålder vid tidpunkt för betygsutdelande.

Detta kommer lata javligt drygt men om du bara presterar 16 i gymnasiet vad far dig att tro att du skulle prestera mycket mycket battre pa ett bra universitet och darmed komma in pa IB? Att komma in bakvagen skulle inte precis hjalpa dig da du hade blivit krossad i det nya klimatet :/

Tycker du ska ta dig in pa ett universitet utan fuffens och val dar visa att du ar sa mycket battre an de andra studenterna. Da kan du sedan ta en master pa att toppuniversitet foljt av IB

Vill börja med att tacka karamella och ponjavic för era insiktsfulla svar. Personligen så trodde jag att universitetet där man läste sin BA/Bsc var relevant när man söker till en masterutbildning, men då har jag lärt mig något nytt!

Lite tråkig attityd du (ponjavic) har, men jag har överseende med det. Samtidigt så uppskattar jag att du är ärlig, men jag ska försöka förklara hur min situation ser ut. Innan jag gör det så undrar jag vad du menar med att jag skulle bli krossad i det nya klimatet? Är det skillnaden mellan gymnasiet och universitetet som åsyftas?

Under gymnasietiden så skrev jag ett bra HP. Det i sin tur ledde till att jag knappt pluggade och gled igenom skolan – då HP skulle ta mig in på det mesta. Nu i efterhand så inser jag givetvis hur blåögd och naiv jag var, då några planer på att studera i England/HHS (herregud, jag visste inte ens vad HHS var för något) inte fanns.

Huruvida jag kommer prestera bra eller ej på universitet återstår att se. Att få ett jobb inom IB likaså. Om jag inte klarar det, fine – men jag har i alla fall försökt. Det är bra mycket lättare att arbeta och prestera om man har ett mål än att vara totalt likgiltig inför sin framtid.

Givetvis vill jag göra allt för att få de bästa förutsättningarna för IB. Hade jag haft som mål att studera i England/HHS så hade jag troligtvis presterat i skolan. Detta stressar mig något oerhört och jag vill inte göra om samma misstag igen.

Att plugga i Sverige är ju inte the end. Du kan ju läsa första året i Sverige, sen göra erasmus ett år utomlands. Läser du dessutom i lite högre studietakt kan du så se till att bara ha 15 hp C-uppsats kvar när du kommer hem från utbytesår. Sen kan du söka mastersutbildning på valfritt universitet.

Ett annat alternativ är att gå ett "vanligt" universitet i England på kandidatnivå och sen söka bättre universitet på masters.

Du har inte "sabbat" så mycket egentligen. Jag har många vänner från kassa universitet (eller med kassa betyg) som sedan fått väldigt bra jobb. Dock har jag aldrig fattat den där IB-grejen, i mina kretsar kallas det för Investment Wanking.

Jo, tanken är att jobba och bo i london under dem första åren efter studierna och kanske sedan åka tillbaka till sverige om jag vill.

Känns att jobba i london blir väldigt svårt med utbildning från sverige, än med en utbildning från QM. Att få jobb i sverige, så tror jag inte valet av utbildning från sverige eller england spelar någon större roll.

Men får ta mig en funderare och göra ett bestämma mig efter andra urvalet. Det är trots allt dyra avgifter som ska betala för en skola som kanske inte är bättre än den jag kan gå i sverige gratis.

Påminner om att en svensk utbildning inte behöver inte innebära att du är fast i Sverige. Du kan ju alltid plugga utbytesår, och då helt gratis.

Jag förstår precis vad du säger och min attityd är absolut dryg, mest pga alla IB-dreamers man ser runt omkring sig

Anledningen att jag kommenterar som jag gör är mest pga mig själv. Jag satte 20 utan större problem (dock hade jag inget HP att luta mig tillbaka på) och deltog i nationella/internationella programmerings/fysik/matematik-tävlingar. Sedan kom jag till ett topp-universitet och blev i princip krossad. Kanske inte krossad men att gå från bäst på en skola till topp 33% är lite udda. Jag har flera vänner som tagit sig in på IB men de är jävligt duktiga. Det är några fån som slinkit igenom men jag är väldigt tveksam till att de kommer ta sig en längre väg.

Skillnaden mellan universitetet och gymnasiet är enorm. Istället för att bygga upp som de gör på gymnasiet med några g några vg och några mvg frågor får man istället 4-5 mvg+ frågor man ska lösa på relativt kort tid. Sedan sammanställs allt och du vägs i princip i jämförelse med dina klassmedlemmar som alla har samma betyg som du om inte högre. Det hela slutar med att du gått från att va bäst på din skola till att vara i mitten bland massa människor som alla var bäst på sin skola. 10-20% av dessa slutar inom IB.

Jag säger inte att du inte kommer klara det, du har absolut möjligheten. Dock är 16 väldigt magert även för någon som kan luta sig tillbaka på ett HP. Det må va så att du lutat tillbaka på det extremt pga att du kunnat men som sagt du har ingen chans på toppskolorna pga detta. Därför är din bästa möjlighet egentligen högt hp+handels följt av medioker BSc + masters på en toppskola.

Jag förstår att jag är jävligt dryg men det är en hård värld vi lever i och IB är den hårdaste av världar. Jag själv sysslar med forskning och slipper allt vad investment wanking heter

Är du väldigt intresserad borde du ta upp frågan i IB-tråden där du har några kunniga medlemmar som själv jobbar för framstående banker.

Återigen du har absolut möjligheten framför dig och har ej förstört dina chanser, endast försummat dem lite. Jag bara återspeglar dina poäng + ditt hp-poäng till vad personer med dessa poäng brukar prestera. Det är möjligt att du har potential högt över detta, det kan jag omöjligt förneka.

Nu har jag en liten fråga som kanske är semi-offtopic.

Kan man, förutsatt att man har relevanta extra curriculars under universitetstiden (medlem/ordförande för relevanta associations) och under sommarloven samt bra personliga brev och hela den grejen, komma in på mastersprogram på toppskolor i UK (Oxbridge/LSE) och USA (Ivy League/HYP) med 2.1 om man själv gått någon av dessa skolor på undergradnivå?

Eller är det villkorslöst en first eller typ starred first som gäller?

Nu talar jag inte om mastersprogram som har prov som GMAT som en del av inträdeskravet.

Du menar om man gått på samma toppskola på undergradnivå? En 2:1 lär inte göra det omöjligt, men det gäller ju att ECs och internships kompenserar det. Däremot tror jag att alla skolor du nämner faktiskt har krav på GMAT/GRE för deras masters. Tanken är ju att även studenter med 2:1 ska kunna komma in om de scorar högt på testerna och i övrigt kompletterar sina betyg med ECs/internships.

Nja jag menar inte att jag nödvändigtvis går på Cambridge på undergrad och även söker dit masters, utan snarare att man gått på en av dessa skolor undergrad och söker till en annan på grad.

Jo, nu ser jag efter en snabb koll på några av skolornas hemsidor, dessa standardiserade prov verkar användas flitigt.

Tack för svaret.