Citat:
Ursprungligen postat av
stiftsadjunkten
Regulos ; Saeg mig vad man Inte stridit och tvistat om bland Teologer? Dessa kyrkomoeten, det aer vael haer liksom i kyrkor, endast ett faatal personer som aer Andedoepta och har moejlighet att naagorlunda foerstaa Skriften. Enligt Gud aer det endast de Andedoepta, som aer Praester och har foermaaga att foermedla undervisning till folket. - utan tvekan gav Jesus denna Uppenbarelse till Johannes paa faengelseoen foer att troesta honom, visa honom Verkligheten, som inte utspelas haer i denna onda vaerld, utan i Andevaerlden, visa honom att Gud har allt under kontroll, att Johannes var en Segrare foer evigheten.
Citat:
Ursprungligen postat av
denroliga
Vad är det i innehållet som är du skeptisk till? Det är ingen domedagspropaganda, utan säger att det ska bli ett slut på eländet.
Det finns som jag ser det flera problem med Uppenbarelseboken.
Ett är att vi inte vet vem författaren var. Detta problem var känt redan i antiken, och en anledning till att det dröjde så länge innan man plockade in boken i kanon. Den tidiga kristna kyrkan accepterade bara böcker med en känd författare och en känd historia.
Den enklaste hypotesen - som fanns redan i antiken - är att Johannesevangeliet, Johannes' tre brev och Uppenbarelseboken skrevs av samma person, som många identifierar med aposteln Johannes.
Det finns dock ganska övertygande bevis för att så
inte är fallet. Den grekiska texten i Uppenbarelseboken skiljer sig ganska mycket från den i Johannesevangeliet - både vad gäller ordval och grammatik - vilket gör det osannolikt att de skrevs av samma person. Generellt är språket sämre i Uppenbarelseboken, och det finns de som tror att den egentligen skrevs på araméiska och sedan översattes till grekiska.
Författaren brukar idag helt enkelt kallas Johannes från Patmos, eftersom vi inte vet vem han var. Dionysius från Alexandria trodde att han var identisk med en annan Johannes som brukar kallas Johannes Presbytern, men vi vet inte heller om det är sant.
Sedan har vi själva texten. Det är ju en uppenbarelse, alltså en gudomligt inspirerad syn som denna Johannes - vem han nu var - påstår sig ha fått och sedan skrivit ner. Situationen påminner om Muhammed som påstod sig ha fått Koranen uppenbarad när han satt i en grotta. I båda fallen beror trovärdigheten på om vi tror på den som fick uppenbarelsen. Vi vet åtminstone vem Muhammed var, men för Johannes vet vi inte ens det.
Detta kan ställas i kontrast mot evangelierna. Här finns det flera oberoende berättelser om vad Jesus faktiskt sade och gjorde, och det mesta av detta skedde inför flera vittnen, både apostlar och andra. Om någon av evangelierna gett en felaktig bild av vad som skedde så hade dessa vittnen kunnat anmärka på det. Vi står alltså på en mycket fastare grund om vi läser evangelierna. Detsamma gäller för övrigt Apostlagärningarna och Paulus' brev, som handlar om sådent som många i den tidiga kyrkan kände till och själva bevittnat.
Men för Uppenbarelseboken har vi alltså bara Johannes från Patmos ord att gå på, och vi vet inte ens vem denne Johannes var.
Innehållet i Uppenbarelseboken skiljer sig också radikalt från evangelierna och de övriga texterna i NT. Jesus var mycket tydlig i sitt undervisande, och han använde ofta liknelser för att ytterligare förklara och förtydliga i de fall det behövdes. Det finns inget mystiskt eller allegoriskt i Jesus ord som behöver uttolkas och bara kan förstås av ett litet fåtal. Jesus talar till folket, inte till en liten grupp invigda.
Det samma gäller för övrigt Paulus' brev. Det är sällan oklart vad Paulus menar eller vad breven handlar om.
I Uppenbarelseboken har vi tvärtom en dunkel apokalyptisk vision som behöver tolkas för att överhuvud taget bli begriplig. Vad syftar egentligen alla de varelser och händelser som boken berättar om på? Om detta har teologer och kyrkofäder trätit i snart två tusen år utan att bli eniga. Detta är i sig ett starkt tecken på att texten ska behandlas med stor försiktighet.
Den som är intresserad av religionshistoria kan dessutom se att det finns en hel del i Uppenbarelseboken som tycks komma utifrån, och inte från den tidiga judekristna traditionen. Jag har i ett annat inlägg påpekat att eldsjön i Uppenbarelseboken påminner mer om zoroastrismens flod av flytande metall än om judendomens Sheol och brinnande Gehenna. Flera av de varelser och kreatur som förekommer i boken har också motsvarigheter i andra religioner.
Detta stärker intrycket av att Uppenbarelseboken är en ganska sent tillkommen text som inte anknyter direkt till den apostoliska traditionen, utan snarare hämtat inspiration från den tidiga kristna litteraturen, judisk apokalyptisk litteratur som 4 Esra, och även andra icke-kristna källor.