Jesus har aldrig funnits

Nehe..

För att visa lite på jemyMs mest uppenbara sakfel belyser vi de faktum att kejsar Gaius Messius Quintus Traianus Decius var romersk kejsare mellan åren249 - 251..

Kejsar Valerianus mellan åren 253-260.

Slutligen..

Citat..

"303 Den romerske kejsaren Diocletianus svär att utrota kristendomen och utfärdar det edikt som resulterar i den sista och svåraste förföljelsen av de kristna inleder den sista - och värsta - åtta år långa förföljelsen av de kristna. Han ger order om att deras samlingslokaler ska förstöras, deras heliga skrifter brännas, de kristna ska förlora sina medborgerliga rättigheter och prästerskapet ska fängslas och tvingas att offra till kejsaren. Samtidigt försöker han stärka hedendomen, i hopp om att den ska fungera som en förenande kraft i riket. Tusentals kristna lider martyrdöden. "

http://www.kristendomens-historia.com/

Bara en liten kommentar..

Jag känner väl till Adania och han har kvaliteter men är inte Moshe Rabbeinu.
Men vad är det du ifrågasätter? "Yeshu" i Talmud är extremt omdebatterat, att påtala det kan inte vara missvisande. Det säger inte heller någonting om min uppfattning om saken.
Dock hör väl ämnet hemma i en egen tråd.

Ok.. så du menar att Jesus inte i omnämns i rabbinsk litteratur?

Edit: Jag kommer tillbaka senare, och kommer då med stor tydlighet visa att Jesus definitivi nämns i Talmud.

Det går helt enkelt inte att förneka..

Den stora frågan är väl ifall denna tråd inte hör hemma i historierevisionismforumet. Visst är det kittlande; man kanske inte landade på månen, förintelsen kanske inte ägde rum.

Nej, jag menar ingenting. Jag säger att en del hävdar att referenserna till Yeshu i Talmud är en metafor, en del säger att det syftar på Jesus och att ytterligare andra helt förnekar sambandet.
Deltagarna i tråden kan ju ha visst intresse av att känna till att saken är något mer komlicerad. Jag har Peter Schäfers bok "Jesus in the Talmud" (http://press.princeton.edu/titles/8383.html) på hyllan (han menar att Yeshu syftar på Jesus), men jag skall se om jag hittar något om hur de som inte anser detta resonerar.

Den katolska literaturen om martyrskapet "Acts of the Martyrs", som beskriver Decius, är ur katolsk auktoritet utropat som generellt falska. Dessutom saknas Decius egna papper om denna händelse. Några katolska historiker har felanvänt denna källa och den katolska encyklopedin har citerat dessa historiker. Också felrapporterat är anledningen.

Det sägs att Philip, araben, var kristen, och att hans efterföljare, Decius hyste ett starkt hat mot kristna. Källan till detta är Eusebius, en historiker som inte har någon större respekt bland andra historiker. Vad andra sagt om honom är knappast charmigt.

Den kända historien är att Kejsar Philip ledde rom 244-249 efter att hans far, en arabisk bandit, lönnmördat den rättmätige kejsaren Gordian den Tredje. Decius var den romerska kommendant som sändes dit för att ställa rätta ordningen igen, vilket han tillsammans med sina trupper också gjorde. Hans trupper utnämnde honom därefter till kejsare 249-251.

Händelserna kring Diocletian är också från Biskop Eusebius, "fader av kyrkans historia". "The first thoroughly dishonest historian of antiquity." - Jakob Burckhardt, Sweizisk historiker. Texten av Josephus är ofta beskylld att vara Eusebius förfalskning.

Iallafall återger Eusebius händelseförloppet som att hans hustru och dotter gick med i sekten efter att han låtit dem bygga en kyrka i hans palats i Nicomedia. Prästerna var sen oförskämda mot kejsaren och hans mor, vilket ledde till att han förstörde templet. Han gick sedan över styr och beordrade andra kyrkor att förstöras.

Tyvärr är detta återgett av Eusebius som sagt och det är också märknadsvärt tydligt när faktumet är att Kristendom inte riktigt grundades förräns 22 år senare.

Berättelsen om Valerianus är också av Eusebius.

Gregg, en katolsk historiker, lyckades endast spåra fem martyrer i rom och 30-40 utanför. Övriga fall omnämnda räknas som förfalskningar.

Du tappar humöret! Därmed förlorar du debatten och spelar motståndarna i händerna.

Den traditionella kristendomen står svarslös inför en flodvåg av klar och bitande kritik.

Det är som sagt svårt att försöka bortförklara..

Framför allt eftersom de tidiga kyrkofäderna bemöter kritiken..
Både Epifanius och Origenes kommenterar dessa rykten som florerade bland judarna, och vilka troligtvisuppstått mycket tidigt..

Även kristendomskritiken Celsus använde dessa rykten om ben ha-panthera.. han skrev i sitt verk Det sanna ordet att han av judar fått veta att Jesus var en mamzer.. vilket framgår av Origenes svar på Celsus kritik..

I jerusalemitiska Talmud finner vi dessutom en rik källa att ösa ur om vi närmare vill veta vilken uppfattning judarna hade om Jesus..

Förresten.. har du hört talas om boken Toldoth Jeschu?

Den palestinske biskopen och kyrkohistorikern Eusebios av Caesarea har stor respekt bland moderna historiker, men han exkommunicerades emellertid av kyrkan om det är det du menar..

Det som betyder mer är att hans uppgifter bekräftas av andra samtida vittnen.

För övrigt var Jakob Burckhardt inte historiker, utan konsthistoriker..





Ifall någon är intresserad av att ta del av aktuell information baserad på aktuell forskning, så hänvisar jag igen till sidan:

http://www.kristendomens-historia.com/

Citat:

"Denna webbplats är en faktatjänst från Bibelfrågan - en av Myndigheten för skolutveckling kvalitetsgranskad informationskälla som ingår i en databas inom ramen för det svenska Skoldatanätet."

Jadå, men det är väl svårt att exakt fastställa när stoffet började traderas.
http://ccat.sas.upenn.edu/humm/Topics/JewishJesus/toledoth.html

Att man i rabbinsk tradition kommenterar kristendomen är knappast förvånade när det fanns kristna. Vad har det för bärighet på Jesu historicitet? Dateringsproblemet gör väl saken ännu mer komplicerad än en del andra utomkristna omnämnanden som redovisas i tråden..?

Nä inte så värst! Men jag läser det som mer insatta i Paulus liv och värv skriver och ja det måste varit en komplex person eller också är det flera som är inblandade! Tolkningen lämnar jag med varm hand till er troende!

"The wretched Eusebius will have it that poems in hexameters are to be found even among them, and sets up a claim that the study of logic exists among the Hebrews, since he has heard among the Hellenes the word they use for logic."
- Emperor Flavius Claudius Julianus 362 CE

"It is, I think, expedient to set forth to all mankind the reasons by which I was convinced that the fabrication of the Galilaeans* is a fiction of men composed by wickedness.
Though it has in it nothing divine, by making full use of that part of the soul which loves fable and is childish and foolish, it has induced men to believe that the monstrous tale is truth."
- Emperor Flavius Claudius Julianus 362 CE

"Galilaeans" är Julianus namn på kristna

"Eusebius studied Josephus diligently, and could thus masquerade as he, except when he used the word 'tribe' to describe the Christians. All the literature from the Ante-Nicene Fathers show they never used the word 'tribe' or 'race' with reference to the Christians, was [sic] either by the Fathers or when they quoted non-Christian writers. Tertullian, Pliny the Younger, Trajan, Rufinus--none use 'tribe' to refer to Christians. Eusebius is the first to start the practice."
- Kerry Shirts, "Did Josephus Mention Jesus?"

"The gravest of the ecclesiastical historians, Eusebius himself, indirectly confesses that he has related what might rebound to the glory, and that he has suppressed all that could tend to the disgrace, of religion.
Such an acknowledgment will naturally excite a suspicion that a writer who has so openly violated one of the fundamental laws of history has not paid a very strict regard to the observance of the other; and the suspicion will derive additional credit from the character of Eusebius, which was less tinctured with credulity, and more practiced in the arts of courts, than that of almost any of his contemporaries".
- Gibbons

"The famous passage which we find in Josephus, about Jesus Christ, was never mentioned nor alluded to in any way whatever by any of the fathers of the first, second, or third centuries; nor until the time of Eusebius, ‘when it was first quoted by himself.’ The truth is, none of these fathers could quote or allude to a passage which did not exist in their times; but was to all points short of absolute certainty, forged and interpolated by Eusebius."
- Mitchell Logan

"not until the mass of inventions labelled 'Eusebius' shall be exposed, can the pretended references to Christians in Pagan writers of the first three centuries be recognized for the forgeries they are."
- Edwin Johnson

"a political propagandist"
Erik Peterson, Der Monotheismus als politisches Problem (Munich, 1951)

"a good courtier"
Henri Grégoire, "L'authenticité et l'historicité de la Vita Constantini attribuée ê Eusèbe de Césarée,"
Bulletin de l'Académie Royale de Belgique, Classe des Lettres, 39 (1953) 462-479, quoted in T. D. Barnes, Constantine and Eusebius (Cambridge, Mass., 1981)

"the shrewd and worldly adviser of the Emperor Constantine"
Arnaldo Momigliano, "Pagan and Christian Historiography in the Fourth Century," in The Conflict between Paganism and Christianity in the Fourth Century, ed. A. Momigliano (Oxford, 1963)

"the great publicist of the first Christian emperor"
Robert Markus, "The Roman Empire in Early Christian Historiography," The Downside Review 81 (1963)

"the first in a long succession of ecclesiastical politicians"
Charles N. Cochrane, Christianity and Classical Culture (1940; reprint, Oxford, 1966)

"the herald of Byzantinism"
Hendrik Berkhof, Die Theologie des Eusebius von Caesarea (Amsterdam, 1939)

"a political theologian"
Hans Eger, "Kaiser und Kirche in der Geschichtstheologie Eusebs von Cäsarea", Zeitschrift für die neutestamentliche Wissenschaft 38 (1939)

"a political metaphysician"
Per Beskow, Rex Gloriae. The Kingship of Christ in the Early Church (Uppsala, 1962)

"a caesaropapist"
J. M. Sansterre, "Eusèbe de Césarée et la naissance de la théorie 'césaropapiste,'" Byzantion 42 (1972)