Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Inte direkt, bara massa hemska minnen från gymnasietiden har dykt upp bl.a., frustrationen (som jag berättat om innan) har kommit tillbaka, pratade lite med vännerna och stod inte ut i deras sällskap efter ett tag när de pratar om deras "problem".
Jag är fullkomligt dum nu, men jag känner ibland bara ilska över dem. Jag har en spärr som tur är, men ibland så vill man bara skrika åt dem eller smälla till dem.
Orsak; avundsjuka

Jag har testat att prata med dem om mitt mindervärdeskomplex, men de är inskränkta och förstår inte.

Dessutom så anar jag ibland att de är mina kompisar (eller "kompisar" isåfall) av den anledningen att jag är för snäll. Jag har fruktansvärt svårt att säga nej, vilket gör att jag gör saker (åt dem) som jag själv inte vill.

Det är jobbigt.

Dessutom så håller det ju på att blåsa upp till storm nu till helgen, vilket kommer förstöra saker och ting ännu mera.

Hela ditt inlägg beskriver mitt scenario som jag gått igenom tidigare med mig själv. Hade det själv väldigt jobbigt under gymnasietiden och så, var utfryst, mobbad, misshandlad etc... slutade i att jag blev den jag nu inte ser mig som längre.

Om du inte känner något behov av att umgås med dessa vänner så borde du låta bli då du uppenbarligen bara mår sämre. Testa att prata med folk som verkligen är medvetna om problematiken du går igenom och känner/kännt på samma sätt som du. Hjälper ju inte alls om du inte får någonting utav vänskapen om det inte finns tillförlit och respekt inblandat.

Får man fråga varför du är avundsjuk på vännerna?

Ja jag syfftar på en asbergare som medlem i Läkare utan gränser staben i stort sätt, däremot psykologi i all ära som du nämner, har man stjälv haft psykiska problem genom livet skulle det ärligt kännas läkande i bakhuvet att varje dag höra om andra som har det jobbigt, så säger min misantropiska sida som är avundsjuk & missunsam på delar av dom mer normalfungerandes leverne, som man kanske därför egentligen inte önskar ett 100% friktionsfritt liv, som psykolog är du domaren

Jag skulle kanske få svårt med proffesionaliteten om ni förstår,
ty medelklienten är ju känns det som..en dumdryg stressad personalchef som lämnar bruna avtrycksringar efter kaffekoppen på bordet..& som bara har lite svårigheter att delegera & därför anser livet är helt miserabelt, OJ hårt liv! kan det inte finnas en viss risk att man som asberger-läkare kan få svårt att relatera till neurotypiska vardagsproblem om man stjälv levt i en helt annan verklighet, det gäller att kunna intressera sig för sin motsats, under-cheferna är ju alltid dom gammla mobbarna jag är jävligt bra på att analsyera mig stjälv enbart..vilket visserligen ev skulle kunna vara till hjälp för folk inom autismspektrumet, & däremot där skulle det kunna vara kul att bevittna folk komma på fötter eftersom man stjälv sätt isoleringen, man får väll ha god tilltro till att utbildingen kan göra en helt proffsig, och om du har det Rakii så varför inte

Det låter inte trevligt, så allvarligt har det ju inte varit för mig iallafall. Jag har väl knappt blivit utfryst, men som sagt, undviken.
Jag känner mig lätt trakasserad m.m.
Angående det fetstilta, jag förstår inte riktigt, skulle vara intressant att veta vad du menar lite mer.


Ofta mår jag bra med dem, men inte alltid. De är ofta väldigt "omtänksamma" under fyllan
Men även under andra omständigheter också givetvis, så är de snälla.


...personligheterna, flickvänner, kompetens, yrke. Jag tror den verkliga onda roten till det hela började under gymnasiet.
Min avatar visar bilden på min stora dröm yrkesmässigt, jag har alltid velat bli och kommer alltid vilja bli en skogsmaskinförare, när jag såg de stora maskinerna avverka och köra ut våran skog hemma under den lyckliga barndomen blev jag helt förälskad i dem. Men jag trodde aldrig jag skulle klara av det, men jag har alltid sen dess haft våta drömmar om att bli en riktig skicklig förare i skogen.
När det var dags att välja gymnasielinje så tog jag ändå modet till sans och bestämde mig för att gå linjen som inriktade sig på att lära ut förare, eftersom jag alltid hatat skolbänken av trisstes-skäl, även om jag TYVÄRR är mer teoretisk lagd rent kompetensmässigt.
Jag gjorde bort mig rejält på gymnasiet, givetvis, betraktad som kufisk m.m. men de var överlag snälla mot mig.
Första gången vi skulle köra maskin var det med en väldigt snäll och bra lärare. Jag var sjukligt nervös givetvis. Men det var faktiskt förvånansvärt lätt och roligt. Första och hittls enda gången i mitt liv hade jag framtishopp. Då det gick ganska så bra och läraren sa att jag ändå rätt så bra blev jag mycket lycklig...

...dagarna gick och grundkursen tog slut. Sen kom den riktiga maskinkursen, då vi skulle ut och köra "på riktigt".
Jag var glad, förväntansfull, laddad och en smula nervös inför den första "lektionen", men det gick inte alls bra. De andra eleverna körde som proffs redan från början, och instruktörerna var mycket snälla och hjälpsamma och så, men de märkte snabbt att "här har vi en dålig en", ganska så snart förstod jag att de "visste" att jag aldrig skulle klara av detta yrke, komplimanger fick jag ytterst sällan, och då var det för småsaker som jag förstod att de sa bara för att vara snälla.
Detta var fruktansvärt utarmande, dels det faktum att mina kamrater gjorde allt så mycket bättre än mig, och dels att jag förstod att både lärare och elever innerst inne förstod att det inte skulle bli något av mig.
Den här tiden har förändrat mitt liv totalt, och jag har numera ett... ja, skitjobb, helt enkelt.

Alltså, så vill jag bara påpeka att skriva inte varit min starka sida (inte speciellt iallafall). Och att jag inte på långa vägar kan förklara hur jag verkligen känner mig. Ovanstående till exempel är bara själva "grunden".

Jag har allvarligt talat gråten i halsen när jag skriver detta och tänker på det.

Iallafall, ha det bra.

Den grekiska filosofen Socrates lärde sina studenter att innan vi jagar efter sanningen, så måste vi först lära oss att ifrågasätta vår omvärld! Och sedan analysera varje påstående som vi erhåller i livet.

Om dina frågeställningar till slut passerar genom efter granskande av alla bevis, slutledning och logik! Då ska du behålla dom! Om påståendena däremot visar sig vara falska efter granskning! Då ska du som självständig tänkare fråga dig! Varför blev jag ledd att tro på dessa felaktiga påståenden från första början?

Den skicklige säkerhetsrådgivaren till President Jimmy Carter och fyra andra Presidenter Zbigniew Brzezinski medlem av Committee of 300 skriver i sin bok Between Two Ages. Citat: Zbigniew Brzezinski ” eliten har för avsikt att under den nya teknotroniska perioden använda även biokemisk kontroll över människorna. Det nya undertryckandet bevaras då med hjälp av den moderna tekniken.” Boken handlar om USA:s nya roll under den nya teknotroniska tiden America's Role in the Technetronic Era och hur eliten skall behålla fortsatt kontroll.

New York 1970, sidan 10. Bokens pris på Amazon.com har varit uppe i som mäst 1290:-


Det ofattbara som Zbigniew Brzezinski beskriver i sin bok Between Two Ages, att eliten i vår värld kommer att använda all tillgänglig teknik och även biokemisk kontroll mot människorna. Vilket blir lite mer förståligt när vi granskar hur människas hälsa snabbt har försämrats sedan 1970 talet fram till i dag.

Där ovärderliga forsknings materiel och bevis nu är förstörda, som när den skicklige läkaren Leif Elinder fattat misstankar och sociologen Eva Kärfve, men får inte ut rapporterna, som klart visar på över 100 000 barn i Sverige har bevisligen fått "permanenta" hjärnskador, där i stort alla varit vaccinerade!

Läkaren Leif Elinder kunde själv inte tro på att så många är hjärnskadade, som själv som barn var Leif Elinder hyperaktiv, men klassades inte då för DAMP, och ville därför i vanlig ordning gå igenom det digra materialet, men förvägrades.

Per Södersten, Docent och forskare i beteendets hormonella styrmekanismer
Karolinska institutet, Huddinge sjukhus.

Citat: Per Södersten "Mellan 8 och 13 procent av Sveriges barn har hjärnskador! Så mycket blir det om man summerar siffrorna för barn som har
DAMP, ADHD, och Aspergers eller Tourettes syndrom, så kallade neuropsykiatriska syndrom som påstås bero på ärftliga eller förvärvade hjärnskador." Källan var DN Debatt den 20 mars, år?

så kallade neuropsykiatriska syndrom som påstås bero på ärftliga eller förvärvade hjärnskador" att över 1000000 barn har hjärnskador är en sensationell uppgift. Ännu en till forskare som pekar på alla skadade barn med hjärnskador.

8 och 13 procent av Sveriges barn kan mycket väl hamna på över +100.000 barn. Eftersom Naturfolken är vår referensgrupp och de har inte några som helst hjärnskador, vad är det då som skiljer naturfolken mot ex: svenska barnen? En sak vet vi naturfolken har alldrig vaccinerats, och har där för inga hjärnskador!


Forskaren och filosofie doktorn Harris Coulter, säger följande om vaccineringarna "...varje dag som detta förfarande får fortgå, förvandlas 100-tals helt normala friska spädbarn till defekta offer, mentalt efterblivna, blinda, döva, autistiska, epileptiska, oförmögna till inlärning, emotionellt labila, framtida ungdomsbrottslingar och yrkeskriminella".

Kriminalvårdsstyrelsen utredare Steve Ericssons pekar på att 25% av de intagna fångarna har diagnosen ADHD eller DAMP. Nästan alla offer har ett gemensamt, de har blivit vaccinerade!

Citat: Anders Ekström på Norrtäljeanstalten: "Undersökningar visar att upp till 50 procent av de intagna har ADHD!"

Han beskriver nu 2006 hur man tänker använda Droger, amfetaminliknande preparat för att tysa, dämpa överaktiva fångar som har beteende störningar" Historien upprepas där övergreppen på oskyldiga människor och fångar upprepas hela tiden genom historien! Om dessa människor "inte" blivit vaccinerade med ex: kvicksilver i vaccinen från början så skulle man inte haft 50% hjärnskadade människor i svenska fängelserna!

När det sedan gäller Göteborgs universitet så är det anmält till kammar rätten för att de döljer källmaterialet till dessa 100 000 skadade barn. Ställ dig själv frågan: Vem skyddar Göteborgs universitet? Är det de internationella läkemedels företagen? I Jüri Linas nya bok Världsbyggarnas Bedrägeri , så beskriver han hur frimureriet tar kontrollen på vaccineringarna i vår värld där sedan i dag Internationella bankeliten kontrollerar nästan hela vaccinerings industrin. MBD, ADHD, ADD, DAMP, DCD, Autism, Aspergers Syndrom, Autistiska barn, Tourettes Syndrom, Hyperaktiva barn och även Williams syndrom kan inte uteslutas vara en "erhållen" DNA skada från vaccinering.


Alla dessa olika benämningar betyder bara att vaccinerings skadan har satt sig på olika ställen i hjärnan, vilket skapar de olika "symtomen" på de drabbade. Viket automatiskt innebär att man måste skapa olika namn på dessa olika symtom. Men där orsaken är den samma i nästan varje fall, en "vaccinerings spruta" som du inte vet vad den innehåller! orsakar stora tragedier för den drabbade och anhöriga.

I Australien har en av världens främsta inom vaccinerings skador Dr Viera Scheibner slagit ett globalt larm.

Där hon säger att någonting är mycket fel med vaccinerings programmen, där ex: trippelvaccinationerna (difteri, tuberkulos och kikhosta) nu bevisats att de ligger bakom den plötsliga spädbarnsdöden.

Quotes: Dr. Viera Scheibner "There is no evidence whatsoever of the ability of vaccines to prevent any diseases. To the contrary, there is a great wealth of evidence that they cause serious side effects."

Källor:
http://www.globalworldnews.st/
http://hem.passagen.se/globalworld/mediciner%20och%20gifter.htm


Naturfolken har nästan ingen cancer eller Autism vilket Amish-folket kan bekräfta genom att de vaccinerar sig inte! samtidigt i Kalifornien har autismen enligt Dr Leonard Horowitz nu nått en 900% ökning av vaccineringsskadade barn!

Samtidigt ökar olika autoimmun sjukdomarna snabbt i Sverige vilket troligen Socialstyrelsen har vetskap om genom sjukdom rapporterna! Där allt fler barn får obotlig Typ 1 diabetes. Dr Leonard Horowitz beskriver även hur Autismen som var relativt ovanlig i början av 1990, formligen exploderat i USA. I Kalifornien har Autismen nått 900% ökning.

Som en jämförelse kan vi se Amish-folket i Chicago, Lancaster County som undvikit vaccineringar, eftersom de använder sig av gammal kunskap med religious reason = religiösa skäl. Vilket du som läser även kan hänvisa till, allt för att skydda ditt barn mot onaturlig immunisering som Dr Leonard Horowitz berättar.

Bland Amish-folket så finns inte heller någon Autism med hjärnskador bland dessa barn! Ingen Astma eller Diabetes Typ 1 att tala om! A pretty big secret. New study links mercury to autism

Vaccin tillverkarna av vaccinen har tillsatt aluminium med kopplingar till Alzheimer. Thimerosal, är det kvicksilver ämne som slår hårt på många barns hjärnor, med ett resultat av autism och ett IQ på runt 70 i de drabbade barnen. The Age of Autism: `A pretty big secret By Dan Olmsted.

Dr. Mayer Eisenstein berättar att han har tagit om hand runt 30.000 - 35.000 tusen barn under sin karriär och inga fall av Autism har Dr. Mayer Eisenstein hittat i barn som varit ovaccinerade!

Bara Autism fall i barn som varit vaccinerade. Michael T. Hyson, Ph.D. har utvecklat en behandlings metod för Autism drabbade barn med hjälp av Delfiner. Dolphins, Therapy and Autism.

I vaccinen finns även konserveringsmedlen, formalin, formaldehyd, biologiska agenter orsakar mass förstörelse, som virus och bakterier med främmande arter av DNA, RNA, och proteiner som måste betraktas som potentiella om inte faktiska biologiska vapen.

Vilket leder till inlärnings svårigheter, hyperaktiva barn, mm. Vilket i sin tur skapat en marknad för dessa läkemedelsbolag med Zyprexa. Ritalin är en farlig mind kontroll drog med horribla sidoeffekter, som hallucinationer, ofrivilliga villfarelser som undertrycker den naturliga energin och den naturliga vitaliteten hos dessa barn, och lämnar dom förslavade som robotar, apatiska, nedstämda och tillbakadragna stackars barn. Ritalin och mörkläggningen av självmorden och självmordsförsöken i Sverige! Vad innehåller Vaccinen? What's in Vaccines?

Läkaren Leif Elinder varnar för i Aftonbladet den 3 juli, 06, för de farliga neddrogningen med ADHD preparaten som nu sker i Sverige! Alla har mycket allvarliga biverkningar! Ritalina, Concerta och nya Srattera (Atomoxetine) Där FDA gått ut med Black Box Warning, den kraftigaste varning FDA har att tillgå! Varningen gäller förskrivning av de antidepressiva mediciner men även nya Srattera. Med mycket allvarliga biverkningar som Gulsot svåra leverskador, I dessa mediciner som är psychotropic droger orsakar självmord, självmordstankar, svårkontrollerade humörsvängningar. plötsliga dödsfall, hjärt och kärlkomplikationer.



Referenserna till en friskare samhälle och sjukvård har vi redan! Naturfolken och Hunzafolket de har aldrig haft någon cancer, eller andra sjukdomar? De har eller aldrig vaccinerat sig! Alltid haft ett glatt humör och sett livet som en gåva.


Visst är det trevligt med vacciner, som vi inte vet vad dom innehåller i verkligheten"

ömm, så farligt är det inte med ADHD medecin, jag har själv tagit det, ska börja med 18 MG om ett tag, inte särskilt farligt ^^

man blir inte drogad, men man kan bli slö i huvudet ifall dosen är för stor, eller om det är fel typ av medecin och kanske behöver byta till tex metamina eller amfetamina.

kul för dig att du är frisk, men du ska inte uttala dig om att inte ADHD eller aspegers inte finns för du inte råka ha det. Jag själv mår bra och är inte särskilt depprimerad, men jag har väldiga problem med planering, koncentration och motivation, det är därför jag ska börja med en liten dos concerta.

därimot har jag varit riktigt depprimerad innan och haft väldiga humörsväningar, hyperaktivitet m.m

har alltid fattat att jag har ADHD, så du behöver inte försöka motbevisa mig att det inte finns, för det gör det.

http://www.flashback.org/showthread.php?t=622046

I tråden ovanför framkommer det att "Jocke" har Asperger. Och att det kan vara en anledning till hans beteende. Någon kom med förslaget att "Jocke" har TS som sitt specialintresse.
Är det möjligt? Kan någon med Asperger ha en människa i sin närhet som sitt specialintresse? Tycker det låter kusligt..

Överlag, hur funkar det med att ha relationer när man har Asperger?

Svårt att säga om han har AS och mitt problem är snarare det motsatta, att tjejer som jag uppfattat som kompisar kärat ner sig i mig utan respons och sedan flippat.


Med det sagt har jag träffat några riktiga psykon i en kortvarig seans med internetaspergianer som mycket väl skulle kunnat passa in på "Jockes" beskrivning (plus, plus).

Enda lösningen var att visa mina sämsta sidor and then some. "Jag är inte intresserad" gick liksom bara inte in och det var till slut omöjligt att hitta någon balans.


Det är svårt och jag ryggar från långvariga relationer. Har inte samma form av attraktion som de flesta och går snarare på kompisfaktorn med attityden "om hon vill något får jag ta ställning för det då". Handlar mycket om att överväga mindre bra grejer som intrång i mitt liv och kravfyllt umgänge mot mer långsiktiga saker som... regelbunden sex?

Tror det är svårt och ett ganska ensamt jobb att vara min flickvän just för att mitt intresse av andra personer är så mycket av och på och jag ena stunden kan vara superputtenuttig och omtänksam för att andra dra mig undan och söka ensamheten. Så det krävs något av en unik person som både är cool nog att ge mig utrymme utan att låta tillbakadragandet påverka relationen, samtidigt som hon är öppen för puttenuttandet när jag har lust. Kravlöst och okomplicerat liksom.


En sån som "Jocke" skulle jag dra på en smäll av ren frustration eller ställa mig och Rainman-muppa mig med ilsket skrikande. Kan inte tänka mig något värre.

Menade att jag övergått ifrån att vara "sjuk" och i stället känna mig helt enkelt mer normal och frisk. Kan umgås helt enkelt bättre med människor nu även om jag ser brister och ser igenom de flestas beteende och kan störa mig en del på dessa individer. Men överlag har jag lättare för att socialisera mig, snacka med tjejer och främlingar. Har även märkt att det hjälpt att man byter skepnad lite för att få blickar på sig på stan och byter man klädstil så hjälper det avsevärt. Ytligt men sant...


Jag har enbart haft rätt oseriösa förhållanden i tonåren med en del tjejer, nära att jag hade oskyddat sex med en dåvarande flickvän vid elva årsåldern och kunde ha blivit pappa då om jag hade haft otur. Efter det har jag mest haft lösa sexuella kontakter och haft älskare av olika slag, mest unga killar jag träffat på olika sätt. I vanliga relationer vet jag inte riktigt hur jag skulle funka då jag inte direkt har erfarenhet bortsett ifrån sexet, fast man vet ju aldrig. Då jag känner mig friskare nu och mer social så kanske det är lättare att få till det med en flickvän, då jag upplevt att tjejer pratat och visat intresse för mig på sistonde då jag inte anspelar på min sjukdom på ytan.

Det var lite diskussion ang. huruvida det var inne att vara aspie eller ej...
Nördighet förknippas ofta med aspergers, det är inne att vara nördig. Därmed drar i vart fall jag slutsatsen att det är inne att vara "speciell" vilket man blir med en diagnos...

Funderar annars fortfarande över ifall det finns någon studie som gjorts ang. beroende/aspergers. Slutade helt tvärt att röka för över en vecka sedan och inte har jag känt några som helst spår av abstinens. Har även slutat med mitt dagliga intag av benzo och inte lider jag av det.
Ganska skönt det där med att inte dra på sig några fysiska beroenden.

Det verkar som att en hel del här har haft växter och då i synnerhet kaktusar som specialintresse. När jag var mindre var jag en riktig kaktusoman vilket resulterade i att det numera finns flertalet katusar i varenda rum i huset som jag bor i. Växter i allmänhet är väl fortfarande ett intresse men mer som ett i mängden.
Min samling av lp-skivor bara växer och växer till min ekonomis stora förtret. Vad ska jag göra? Jag är medveten om att jag inte kommer ha någon vidare nytta av skivorna inom ett halvår men likväl så kan jag inte låta bli att köpa fler. Fick även en finfin guldklocka nyligen som jag aldrig använder och jag letar redan efter andra klockor som jag vill ha men vet att jag aldrig kommer använda.
Innan jag diagnostiserades så hade jag inte det medvetandet vilket var jävligt skönt. Frågan är om jag inte hade varit lyckligare utan den diagnosen


Instämmer väldigt mycket i det där fast ändå inte.

Det är antingen eller för min del. Antingen måste jag ha någon som sätter mig i arbete på allvar så att jag är konstant sysselsatt. Alternativt måste jag vara den som bestämmer.
Har aldrig klarat av att lärare bestämt vilken bok och vilken fakta jag skall lära mig och därmed var min skolgång under, i synnerhet grundskolan, kantad av problem och bråk.
Gymnasiet gick till en början betydligt bättre eftersom jag totalt försökte vara någon annan än mig själv vilket ledde till höga betyg, bra relationer med alla och slutligen ett sammanbrott.
Numera är det mina regler som gäller. Detta är det sätt som får mig att fungera bäst just nu.
Projekt och dylikt där man är i behov av grupparbeten klarar jag inte. Jag skulle nog behöva vara chef över ett gäng robotar för att fungera väl...


Har egentligen väldigt mycket att skriva då det var länge sedan jag var här sist men jag har en fråga...
Är det fler än jag som har supersvårt att känna igen människor? Jag minns helt onödiga saker om personer i min närhet men jag har ruskigt svårt att veta vem det är jag träffar och säger hej till när jag inte har ett "möte inplanerat" med personen i fråga.
Det är främst ansikten som jag har riktigt svårt för och jag har därför utvecklat en rekogniseringsväg som fungerar så att jag memorerar personers kläder istället.
Kanske låter lite skumt men ja... ähh... Någon som känner igen sig?

Jag brukar kasta bort saker, och sälja till underpriser även om de var dyra i inköp.

Folk lägger pengar på upplevelser, resor, sådant. De har ingenting kvar mer än minnen efteråt. Jag köper prylar in absurdum. Det är okej att slänga, sälja med förlust eller lämna till second hand när man tröttnat.

Känner inte igen mina kompisar eller min egen mamma om jag träffar dem på stan.

Det här skapar en djävulsk ångest i sociala sammanhang, man måste hålla reda på var folk är, annars tappar man bort dem.

Jag saknar lokalsinne också. Så att vara på krogen med några man inte känner så väl är skräckfyllt, jag har slutat med sådant. Dels hittar jag inte i lokalerna. Dels hittar jag inte tillbaka till bordet där de andra sitter eftersom alla personer ser likadana ut. Orka stressa med sådant liksom.