Citat:
Ursprungligen postat av zniffe
Det var lite diskussion ang. huruvida det var inne att vara aspie eller ej... Nördighet förknippas ofta med aspergers, det är inne att vara nördig. Därmed drar i vart fall jag slutsatsen att det är inne att vara "speciell" vilket man blir med en diagnos...
Jag gillar inte riktigt denna generalisering det förs om att det är inne att vara annorlunda eller aspergare. Faktum är att det snackas väldigt mycket i tid och otid om huruvida någonting som är annorlunda är inne, men nu tycks ju trots allt aspiemänniskorna vara ledande inom det mänskliga beteendet för vad som är hett eller ej. Tv-serier som The big bang theory öser ju ut popkulturella referenser med aspergare i huvudrollerna medans det skrivs väl mer eller mindre om Asperger i populärkulturen. Jag vill varken ses som att vara aspie men trivs med att vara mån om att platsa in och vara inne, men att vara det och aspie är väl mer på gott och ont.
Citat:
Ursprungligen postat av zniffe
Funderar annars fortfarande över ifall det finns någon studie som gjorts ang. beroende/aspergers. Slutade helt tvärt att röka för över en vecka sedan och inte har jag känt några som helst spår av abstinens. Har även slutat med mitt dagliga intag av benzo och inte lider jag av det.
Ganska skönt det där med att inte dra på sig några fysiska beroenden.
Ganska skönt det där med att inte dra på sig några fysiska beroenden.
Detta har vi ju pratat om tidigare minns jag. Hur det nu är att vara beroende är ju en smaksak, vissa trivs ju med att nyttja droger på olika sätt och andra hyser inget beroende för något preparat speciellt. Själv har jag haft problem med alkoholproblem tidigare och röker som en skorssten nuförtiden, trodde inte jag var beroende riktigt tills för någon dag sedan då cigaretterna var slut och abstinensen lade sig som ett täcke över mig. Hur gick du till väga för att sluta, cold turkey på en gång eller en strategisk plan?
Citat:
Ursprungligen postat av zniffe
Innan jag diagnostiserades så hade jag inte det medvetandet vilket var jävligt skönt. Frågan är om jag inte hade varit lyckligare utan den diagnosen 

Jag håller med till punk och pricka. Vet inte hur jag ska säga det men skäms oerhört över att vara funktionshindrad psykiskt, både medvetet och omedvetet. Trots att jag känner mig frisk ifrån depressioner och mina psykotiska symptom så infinner sig alltid ångesten på ett eller annat sätt, hur normal jag än försöker vara och anpassa mig till normen. Avskyr helt enkelt att vara annorlunda och diagnostiserad, vill vara normal och om jag får flickvän vet jag inte hur jag ska hålla allt skit utanför förhållandet så det inte skadar min relation. Tror fan ingen skulle vilja vara ihop med en bisexuell schizotyp människa med asperger, forna drogproblem etc...
