Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Vad är det mest negativa respektive positiva med Aspberger? Vilket symptom är det som är det vanligaste och mest utmärkande?


(Ber om ursäkt om dessa frågor redan svarats på. Har ej tid att läsa igenom hela tråden.)

Någon som orkar diagnostisera mig? Symptom: Min sociala förmåga suger hårt, iaf när det gäller att kallprata. Med nära vänner kan jag ha konversationer som inte känns stela och konstiga. Kan få rätt feta raseriutbrott om någon stör mig när jag fokuserar på något. Jag är inte bäst på något, utan bara bättre än de flesta på en hel del olika saker. (sport, matematik, poker t ex.) Jag älskar djur och avskyr de flesta människor. Har aldrig haft en flickvän, men ses ändå som "snygg" av många tjejer har jag fått höra.

Ja, oftast är det ju så men jag vet dock inte hur pass vanligt att folk diagnostiserade med AS har även anlag för antisocialpersonlighetsstörning. Själv är jag även diagnostiserad med Schizoid Personlighetsstörning som säkerligen bidrar till mitt udda beteende som oftast bottnar i stor isolering och att jag har väldigt svårt för att känna känslor för människor överhuvudtaget. Så ja, det finns ju folk med AS som har svårt att känna empati men det är nog väldigt ovanligt och då är det säkerligen andra diagnoser inräknade såväl.

Jag har fått höra att det är vanligare att AS har personlighetsstörningar än AS som enbart har den diagnosen. Undrar om det kan stämma.

Tja, det som är negativt respektive positivt med diagnosen är ju såklart olika för olika personer hur man upplever symptomen och så vidare. Själv ser jag inte direkt så mycket negativa kopplingar just till min AS-diagnos, utan då är det mest utomstående beståndsdelar som känns mer jobbiga och negativa. Det positiva för min del är att jag har intressen som faktiskt ger någon form av nytta för mig. Läser en hel del böcker (blir uppåt fem stycken per vecka, men oftast tre) och det har givit mig helt andra synsätt och förhållanden till livet etc...

De vanligaste symptomen är väl motorisk klumpighet, isolering och socialt efterblivenhet, men detta går så väl att träna bort eller försöka dölja så gott det går. Jag har i alla fall lyckats med att göra det galant!

Kan mycket väl stämma då det säkerligen finns andra diagnoser som spelar in just i själva utförandet av AS-beteendet. Om det inte rör sig om borderline, kronisk depression eller något annat så är det väl oftast DAMP/ADHD/ADD eller Schizoid/Schizotyp personlighetsstörning inblandat. Kanske...

Gisses, allt stämmer på mig jag är ett aspie barn samt, adhd och damp Fick reda på det för någon vecka sen nu. Att jag hade alla tre diagnoserna, snacka om en spark i magen. Det är ju nu när man börjat förstå vad man dras med varför man hatar folk och fä

Jag har själv asperger, men jag har ändå en fråga. Varför skriver personer med asperger så långa inlägg på forum? Har märkt det både på asperger forum och på folk här som har asperger. Men jag kanske skriver långa inlägg själv också utan att tänka på det.

Jag känner igenom mig i det där. Jag fick min diagnos i vuxen ålder, trots att jag själv liksom mina närstående alltid vetat att något var lite "galet".

Iochmed det så har jag genom hela min uppväxt fått kämpa för att bli som en neurotypisk, eftersom ingen vetat om mina faktiska problem rent konkret. Tolka ansiktsuttryck och hela det sociala samspelet har jag blivit "tvingad" till att förstå mig på. Och jag klarar av det, till viss del. Men jag får verkligen anstränga skiten ur mig och det gör att jag blir så otroligt utmattad av ett vanligt samtal med en annan människa som inte faller in i ramen mina mest närstående.

Jag vill ju inte framstå som alltför annorlunda bland andra så jag stålsätter mig och gör verkligen mitt yttersta för att svara "rätt" på ett "Hej, är det bra?". Hela min hjärnkapacitet går åt till att se till att ha rätt kroppsspråk och framför allt svara rätt sak i rätt sekund, för hur mycket jag än försöker faller det sig inte naturligt. Sen, när all den där skiten är avklarad går jag hem och faller ner i sängen och orkar inte ta mig upp på en bra stund och behöver ha helt tyst runtomkring mig.

Sen blir jag ofta nojig över att jag sa helt fel saker och blir med det rätt skygg och avstår allra helst sociala situationer. Det blir lugnast så, på något sätt. Men när det kommer till miljöer och människor jag känner mig trygg med så är jag den som pratar mest. Min regleringsnivå är inte direkt stabil.

Känner igen mig till 100%. Dock har jag blivit mindre nojig de senaste åren eftersom jag mer eller mindre slutat att bry mig om vad folk tycker om mitt uppträdande. Min tanke är att ifall de retar upp sig på småsaker i mitt beteende så finns det ändå inget att bygga ett vänskapsförhållande på.

En typsik aspergare:
http://www.youtube.com/watch?v=Mu8kzQOZRTE

Sådär tänker jag mig någon med Asperger. Usel motorik, han fattar inte när dom säger saker skämtsamt osv.. Av nån anledning blir jag nästan arg på honom i det där klippet.

Angående att känna empati måste jag säga att jag i allra högsta grad gör det. Jag har egentligen inga problem heller med att umgås med andra människor, fast jag vet att många som träffar mig för första gången uppfattar mig som arg och arrogant. Kanske inte borgar för väl fungerande relationer till andra människor, men oftast brukar den första rädslan för mig släppa ganska fort.

Hur är det för er andra AS:are när det gäller det motsatta könet?

Hahaha vilken jävla tönt asså! Tackar för det klippet.