Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Det heter attention om jag inte har fel. Såg lite på tv om det och som jag har fattat så annställer dom bara Aspie folk för att dom kan sitta och jobba i timmar osv. Menningen med det hela tror jag är att i framtiden dom ska komma ut i vanliga arbetslivet. Borde finnas info om dom på nätet eller ni som är i kontakt med psykatrin borde ju kunna fråga nån om dom vet nått om det.

Skulle heller inte vilja jobba på nått ställe där alla var likadana som mej själv. Skulle gå mej på nerverna.

Tror att min mentalskötare jag besöker nu har påpekat något liknande ställe, dock inget jag skulle vilja jobba med som sagt då man både sett lidande inom psykvården såväl fått nog av rätt inkompetenta människor på en massa ställen jag varit på förut. På ett ställe fick alla vi sjuka sitta och pyssla hela dagarna i ända och kan säga att det inte var kul alls. Sade upp mig därifrån efter mindre än en vecka, vantrivdes och mådde skit rent ut sagt där. Så nej, jag tror inte att en arbetsplats med bara folk med hjärnspöken skulle platsa. Känner mig mer kapabel till saker än de flesta med AS och tror att jag lyckats rätt bra att inte bli helt hjälplös i livet och kan ta tag i saker helt och hållet.

Men det där är inte frågan om nån kurs/jobb/sysselsätning för mongon. Det är riktiga jobb med riktig lön. Och menningen är att man senare i livet ska komma ut i verkliga livet med ett jobb bland friska människor.

Jo jag är mycket väl medveten om det, tog bara upp det som en liknelse då det lär knappast skilja så mycket åt jämnfört med om det är en kurs för retarderade personer som jag umgicks med eller om det rör sig om ett jobb, man lär ju vantrivas i vilket fall som helst.

Det är inte Left is Right du tänker på? Ett konsultföretag som enbart anställer personer med Asperger Syndrom. De ser mer till fördelarna än till nackdelarna med Asperger... LiR är dock ingen jäkla arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller dyl. Det är ett riktigt jobb med ordentlig lön.

Attention är, vad jag vet, en paraplyorganisation för alla neuropsykiatriska funktionshinder såsom DAMP, ADHD, Tourettes, Asperger osv. Och jobbar precis på samma sätt som alla andra intresseorganisationer när det gäller olika funktionshinder ( http://www.attention-riks.se/site/ )

Du vet inte hur det är på dessa arbetsplatser om du läst något eller så, nyfiken på hur det är, även om jag inte är intresserad alls utav att ha ett sådant jobb? Nu riktar väl sig detta främst till väldigt handikappade personer i sin Asperger och inte folk som trots allt är medvetna om sitt handikapp, är socialt fungerande (hyffsat) och så, som trots allt är eller kan vara kapabla till ett ordentligt jobb. Känns mer som denna typen av organisationer vill väl men fortsätter att placera folk i fack och få dem mer okapabla till att förstå omgivningen såväl kunna leva ett fungerande normalt liv, med tanke på att deras kollegor på jobbet har samma problem, vilket lär resultera till att alla stirrar i marken och är knäpptysta på kafferasterna.

Så var det jag. Jag blanda ihop attention med left is right. Är det mej du blev sur på nu när du skriver att det inte är " nån jäkla arbetsmarknadspolitisk åtgärd " jag vet att det är ett konsultföretag. Och vad jag vet så får dom exakt samma lön som en vanlig person som gör samma arbete. Men meningen med det hela är väll att dom som vill och kan ska komma ut på vanliga arbetsplatser till slut.

Och du verkar ju väldigt possitiv?? du om nån som har skrivit att du har fått sparken från dom flesta jobb du har haft för att du inte kan sociala koder eller vad det är som är ditt stora problem ska väll se på saken som nått som är bra att det finns. Vad hade du tänkt att du skulle börja?? chef på Volovo eller nått?. Man måste ju börja från botten om man inte har nått annat.

Om jag hade asperger och fick en chans om jag inte hade jobb eller pengar så skulle jag ta den direkt då dom tjänar mycket mer än vad man får av att gå hemma och leva på sjukpenning. Och inget tvingar ju nån att stanna kvar på samma ställe år in och år ut.

I detta fallet måste man ta hänsyn till två saker; individens behov såväl att se det ur ett perspektiv att jag förändrats medvetet ganska markant med tiden som gått sen jag gick i skolan och fick sluta på dom praktikplatser jag hade, hade alltså inga jobb jag fick sparken ifrån. Jag har ett behov som jag stillar nu med att gå på ett rehabcenter där jag umgås med folk med dylika problem som jag själv. Även om jag tycker att det fungerar så känns det inte riktigt som något ställe jag skulle vilja spendera tid på som ett yrke. Mina behov kretsar mestadels nu kring att få ett jobb och komma ut i arbetslivet på riktigt, ta itu med mitt liv och bli bättre. Känner ingen som helst lust att gå hemma heller eller få ett jobb bland en massa aspies där man känner sig stämplad, jag är ju trots allt inte helt oförmögen att ta hand om mig själv som de flesta är.

Någon chef på Volvo har jag inte tänkt bli och jag vet hur det är att börja på botten i och med att jag är arbetslös nu och på så vis befinner mig lägre än botten. Hade ju varit annorlunda om jag haft jobb, men det kommer. Tills vidare får föräldrarna stå för omsorgen och alla utgifter.

För två veckor sedan var jag och lyssnade på ett föredrag med grundaren av företaget. Och jag delar inte den bild av företaget du har fått. Men jag förstår den. Den är lätt att få... Sen hur personerna som jobbar där är, kan jag inte svara på. Nåja. Kort sagt så är idén med företaget att de specialiserar sig på vad personerna är bra på. Sen så spelar det ingen roll om de är sociala på kafferasten eller inte. Kunderna får vad de har frågat efter. Och som grundaren sa -Det är väldigt sällan de frågar efter någon som är social på kafferasterna. Deras marknad riktar sig mot de som behöver kotroller, korrekturläsning och detaljgranskning och testverksamhet.


Mr.demon
Nej, jag blev inte sur... Jag använde ett grovt språk bara, då jag ville vara säker att räta ut frågetecken och reda ut ett eventuellt missförstånd.

-EDIT-
Näe. Det finns, vad jag vet, ingen tanke om att det bara är en extra anhalt på väg ut till vanliga arbetsplatser, eftersom det är en normal (Bortsett från att arbetskamraterna inte sitter och försöker dra ut på fikarasten så länge som möjligt) arbetsplats. Slutar någon där så är det troligtvis av samma anledningar som när vem som helst säger upp sig från ett jobb. Finn säkert de som om 22 år får en guldklocka för 25 års trogen tjänst.

Okej, jag har varit på ATN föreläsning och det var så jag blandade ihop LIR.

Berätta gärna vad du vet då, för vad jag har förstått så får dom riktig lön och chansen att komma ut på ett arbete bland vanligt folk senare i live.

Är det enligt dej inte ett bra företag?..och om inte varför..mycket nyfiken.

Det förstår väll jag med att du inte vill vara på ett rehabcenter. Vem fan skulle vilja det?, bara sånna som är så borta så dom inte vet bättre.

Men jag undrar över efter vad du har skrivit ( blanda ihop jobb och praktik) om du verkligen tror att du skulle kunna gå iväg och jobba 8-timmar och vara social?. Om inte så måste ju LIR vara en bra början på träning inför kommande arbeten.