Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

]
Det finns en Asperger företag eller vad man ska säga. Dom anställer endast folk med Asperger för att dom kan sitta i timmar och bara jobba med en sak och dom har inget behov att det sociala som man behöver i andra jobb.

Företaget om jag har fattat det rätt hjälper sen Aspergerare att komma ut på vanliga jobb. Det var om dom på tv för ett tag sedan.


Enligt en pskykiatirker jag har träffat så är inga Aspergare sej lika. Självklart har dom vissa lika nämnare men långt i från alla är så lika så man kan generalisera. Jag själv skulle tro att många Aspie folk är lågpretserande, men det är bara vad jag tror. Har inget bevis för mitt påstående. Men jag har svårt att tro att personer som snöar in på vissa områden och har svårt med det sociala skulle kunna prestera lika bra som en normal människa gör. Vad det nu innebär.

Nej fan hur skulle man omforma sammhället så att Aspie folk ska kunna fungera som vanliga folk. Man ska inte behöva forma om ett fungerande sammhälle för att det inte fungerar för en minoritet.

Bara för att samhället omformas för att fungera för en minoritet betyder det inte nödvändigtvis att det slutar fungera för majoriteten. Vi har inkluderat andra "minoriteter" på arbetsmarknaden förut utan att gå under.

Skulle du kunna ge något exempel?

Förresten, jag tror jag har ett liknande problem här. När jag skriver inlägg här på FB t ex så får jag ofta googla ett stycke ur en mening, eller några ord för att se om det passar att skriva det i det sammanhanget, är det något sådant du menar?
Ang. det om att du är känslokall, hur tror du att du skulle reagera om t ex du är ute på en promenad och så får du ett samtal om att din mor har fått åka in på sjukhus pga en hjärtattack?



Det är inte så att jag tvivlar på att vad du skriver är sant, utan mer att jag är nyfiken på dig!

Om du syftar på invandrare så är ju inte det riktigt samma sak. Och om du syftar på gravt psykiskt sjuka= utvecklingsstörda så är ju inte det heller samma sak då dom oftast inte har så kallade " riktiga arbeten "

Utveckla gärna

Såvitt jag vet är många nobelpristagare aspergare, sen finns det studier som visar att aspies ofta har högre "fluid intelligence" än neurotypiska personer. Här har ni källa på mitt påstående.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17980944?dopt=Abstract

Tror inte studien är allt för tillförlitlig då det inte var så många deltagande i undersökningen. Men den kanske kan ge en djupare bild av hur de kognitiva funktionerna has en aspie fungerar, vad vet jag

Vad tror ni om detta?


Aspies har ju oftast väldigt stor sakkunskap och stora intressen. Lärde känna många genom gemensam gymnasieutbildning som hade riksintag, tror inte det var en slump att så många med diagnosen hade klumpats ihop på ett ställe sådär. Det inkluderar mig.

Majoriteten av de på programmet var dessutom utmärkta för just det jobbet vilket utbildningen var inriktad mot då man kom in med hjälp av arbetsprover bland annat. Det skulle inte förvåna mig om många med just det arbetet också är aspergare, så oproduktiva tror jag inte aspergare är åtminstonne inte om de får arbeta med sina intressen vilket jag tror att många aspies gör.

edit: Oj såg att du skrev vanligt företag nu, iaf tror de flesta med diagnosen söker ett jobb de har intresse för och sköter det som sin hobby med manisk inlevelse

Jovisst. Det är mestadels svårt att kunna ta annorlunda ord till sig i verkligheten än på Internet där jag har väldigt lätt att förstå och tolka, samt använda mig av synonymer som oftast är svårtolkade och annorlunda. En vän till mig brukar använda en del dryga ord i livet som jag kan ha svårt att smälta, blir frustrerad då jag vet att jag kan använda samma i ungefär samma utsträckning annars men i verkligheten känns det som jag är någon annan och spelar en annan roll. Då jag själv drygar tillbaka och använder en massa facklitterära termer och psykoligiska termer så drygar han tillbaka med att kontra, använder sig av medicinska termer i stället för att sätta mig på plats vilket oftast är lätt hänt då jag är väldigt dålig på att använda ord med min egen mun och inte det skrivna ordet.


Ungefär så har jag upplevt det, i och med att morsan fick lymfkörtelcancer för något år sedan. Fick ett samtal från farsan att morsan ligger på sjukhuset med någon tumör i bröstet eller vart det nu var. Under hela denna tid, som sträckte sig mellan ett år till ett och ett halvt var jag totalt likgiltig inför hela beskeedet, rehabiliteringen och behandlingen. Kände totalt ingenting och i ärlighetens namn tror jag inte ens att jag hade brytt mig ifall hon dött, hade varit en smärre förlust om jag skadat mig själv allvarligt. Sällan jag tänker på att jag är så pass kall och emotionellt likgiltig, men på senare tid har jag fått mer och mer "skäll" ifrån min vänsterpropagerande vän att jag är så pass individuell i mitt tänkande att jag bara bryr mig om mig själv och om det händer någon annan något säger jag att dem får skylla sig själva.

Visst är det så att omgivningen retar sig på mitt snack och mitt beteende, fullt förståeligt ibland. Men då det känns som inte jag existerar längre i verkligheten och bara lever in i mina intressen fullt ut så börjar folk tro att jag fallit tillbaka på psykoser igen, trots att jag tvivlar på det. Jag trivs helt enkelt med mitt nihilistiska individuella tänkande och mitt ego, inget jag personligen tar skada utav även om omgivningen reagerar annorlunda.

Det mest uppenbara exemplen är kvinnor och folk med fysiska funktionshinder. Förr trodde man inte kvinnor kunde jobba inom många yrken och detsamma gälde personer med begränsad rörelseförmåga.

Okej, men jag tror inte att det går att omforma ett sammhälle så att Aspergare skulle få det så mycket enklare utan att det skulle gå ut över vanliga mäniskor. Men som du läste så finns det en förening för Aspies som hjälper dom med riktiga jobb osv.

Och jag tror heller inte sammhället behöver göras om då det är så ytterst få ändå som har Aspie eller adhd. Kommer inte ihåg exakta siffran i huvudet nu men jag tror det är nån på 1000

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag flyttat hem igen.


Första flytten var jobbigast då jag inte riktigt hade koll på exakt hur stora problem jag hade. Köpte en massa zebrafinkar och byggde träburar. Samlade halvmeterhöga diskar med all jävla bråte släkten tvingat på mig... Det gick inte alls.

Morsan räddade mig med ett antal storstädningar men jag blev hela tiden överhopad av disk, fjädrar, fågelfrön, damm, böcker och tidningar... Prylar, prylar, prylar.

Efter det har jag haft ganska bra koll på framförallt vad jag har tagit på mig. Har t.ex. inte haft mer än fyra gafflar, fyra knivar, fyra tallrikar (o.s.v.) och sett till att inte ha mer grejer än vad jag klarar av. Är jävligt noga med att stoppa undan saker direkt innan dom hopar sig också.

Och nu har jag ju flickvän. Hon får säga vad jag ska göra.


Jag har svårt att ta tag i saker kanske man kan säga. Det bekymrar mig mindre att bo i en svinstia (vilket egentligen inte spelar någon roll) än ångesten (och det är ångest) det innebär att göra något som jag inte vill göra.


Jag märker framförallt av att jag laggar när någon drar av en analys på någon efter ett samtal med en kommentar i stil med "fan vad han är falsk" som sedan visar sig stämma. Sånt missar jag alltid och även om det är svårt att säga varför eller exakt vilka pusselbitar som saknas där, så märker jag ju att jag inte har alla hemma i alla lägen. Att jag laggar och missar en hel del intiutiva saker, själva finliret liksom.

Jag är ju inte såpass blind att jag inte ser om någon är arg eller glad dock.


Jag är inte lågpresterande och har skött samtliga jobb jag haft med bravur... så länge jag haft lust och ork och inte börjat irritera mig på arbetskamraterna och chefen...


Det som har varit avgörande på jobb jag lyckats med är att jag haft någon drivande person som gett mig skjuts till arbetet så att jag inte behövt oroa mig över att ta mig upp och gå och lägga mig i tid, att det har varit högt i tak bland arbetskamraterna, att jag haft tillgång till min egen arbetsyta och kunnat sköta mitt jobb på egen hand samt att det har funnits en viss flexibilitet med arbetstiden.

Idealet om vi talar i mer generella termer vore väl isåfall kanske om man slutade med timanställning och började lägga ut jobb på ackord eller kontrakt, sparkade alla chefer som inte fattar att det viktiga är att jobbet görs och slopade fikarumsmentaliten som finns på vissa ställen. Får jag bara sköta mitt arbete (och ingenting annat) har jag inga problem.


Ett annat alternativ vore om staten kunde kosta på sig lite frikostigare starta eget-lån istället för all förbannade bidrag. Jag är övertygad om att jag skulle fixa att sköta ett företag otroligt bra om jag fick pyssla med något jag gillar.

Konstigt att ingen av er som har Asperger har kommenterat det jag har skrivit om ett företag som enbart annställer Aspie folk. Men o andra sidan så tror jag inte att dom finns i hela sverige än. Tror det är jättebra att jobba där, man slipper det sociala om man vill och jag tror det funkar lite så som att man har flex tid eller vad det heter. Borde väll intressera nån?

Finns väl bara ett? Vet att det är ett IT-företag av något slag. Rätta mig om jag har fel.

Har inte hunnit att kommentera ännu då jag själv varit frånvarade under dagen då jag varit på rehabcentret jag besöker regelbundet, men tänkte över det du skrev medans jag rökte. Tror mestadels att rehabcentret fungerar som en slags arbetsplats för mig, jag socialiserar mig med andra sjuka och jobbar kontinuerligt med programering i HTLM-koder och sen är det lite bildhantering i Photoshop vi sysslar med. Ja, det är ingen dålig tillfredställelse men skulle inte kunna tänka mig att jobba på en arbetsplats helt inriktad på AS-folk. Tror att jag skulle känna mig sämre om jag inte fick umgås med mer normala personer och känna mig behövd på en "riktig" arbetsplats. Saken är den att jag försöker bryta dom mönster jag lindat in mig i under min sjukdomsperiod och tror att det bästa för mig vore om jag tar anställning på något jobb där jag försöker prestera och fungera normalt utan att ha en stämpel som sjuk på mig.