Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

För på dom små utredningarna du går på kan dom aldrig frå fram den så kallade riktiga diagnosen(eller hur man nu säger) det krävs mycket kompetent personal för att kunna göra det,och det borde ju ligga i alla intresse att diagnosen blir rätt så att patienten kan få den rätta hjäpen(om det nu behövs)

Det största problemet tycker jag nog ändå är det kroppsliga. Bland det första som anmärktes på när jag blev inlagd var nedsatt ansiktsmimik, brist på varierat röstläge och kroppspråk. Att man inte klär meningarna s a s.

Asperger är ett brett begrepp och det är inte självklart att man lider av precis allt som är typiska yttringar på asperger. I många fall kan det ju gälla hur mycket hjälp en person behöver och med vad. Det kan gälla allt från att matcha en i arbetslivet till eventuell god man som ser över ekonomin etc. Vissa kan även få hjälp med lägenheten.

Då kan samtal och tester där de kollar stresståligheten med mera vara bra.

Hm, det måste kännas ganska mysko att vara medveten om sina symptom och "olikheter", men ändå leva vidare med alla andra va?

Nej inte speciellt(men jag pratar bara för mej själv) det enda som skulle jag tror vanliga människor som inte har träffat folk(som dom vet) som asperger eller adhd skulle märka på mej är att jag kan bli uttråkad väldigt fort.Och utmattad för den delen,behöver liksom lite tid för mej själv.

Och så har jag svårt ibland att låta folk tala till punkt.Och så är jag nått så enormt rastlös,jag kan sitta hemma ensam utan problem i timmar men o sitta tillsammans med nån i timmar och det inte händer nått går mej på nerverna.

Ursäkta om jag lite väl på men det verkar av vad du skriver som om du har den så kallade svårare graden av asperger(om man nu säger så)

Jag skulle vilja påstå att man får en mer korrekt diagnos av en chefsöverläkare man träffar var tredje vecka än av en utredning hos en psykolog.

Håller med dig om att det är bra att man kan få rätt hjälp. Jag har själv en god man och hjälp med lägenheten då jag har problem med just ekonomi och städning. Däremot ser jag inte nödvändigheten i att göra en massa specifika tester för att utvärdera hjälpbehovet. Genom samtal med t.ex rehabiliterare, sjuksköterskor eller läkare kan man komma till samma slutsatser, och kanske t.om mer korrekta slutsatser.

Beror ju lite på inom vilket område denne läkare är chefsöverläkare inom. Jag går ju hellre och pratar med en "medelmåtta" psykolog än en jättebra kirurg.

Min är överläkare på en psykosavdelning.

Rakii, jag älskar din signatur. Den svarade på min exklusiva fråga!

Jag undrar om ifall det finns många många människor som nästan har asperger fast inte riktigt stämmer in 100%. Vad har dessa människor för psykiskastörningar om dom öht har en?

(Min fråga kanske redan ställts.. Men jag var tvungen att skriva någon fråga eftersom jag egentligen bara ville säga att din Signatur var rolig.. men jag vill fortfarande ha ett svar! )

Jag har aldrig riktigt själv haft samma behov av bekräftelse som jag har nu, först trodde man att jag hade ADHD i grundskolan för jag var livlig och pratsam på lektionerna, svårt att sitta still och koncentrera mig helt enkelt. Ju eftersom tiden gick blev jag mer och mer åt Aspergerhållet, insluten i mig själv och mina tankebanor medans jag upplevde världen som ond och såg mig själv som värdelös. Så i grunden bottnar mitt behov på att bli sedd, hörd och uppskattad, det hjälper med Flashback där jag får gensvar på mina frågor, kan diskutera om sådant som är intressant och "skapa" sig ett namn bland användarna i vissa avdelningar.

Hur artade sig ditt bekräftelsebehov som ung?


Det är inte så att jag själv uppfattar att andra inte uppfattar mig, utan snarare kroppsspråket jag inte kan uppafatta, samma med känslor då man skall vara positiv eller negativ. Det trodde dom först berodde på schizotyp personlighet men dom ändrade sig i stället. Utifrån vad andra har sagt påstår dom att jag har svårt att föra diskussioner med ord då jag har en tendens att snabba upp talet, prata på och inte tänka vad jag säger. Slutar oftast i att jag pratar om osammanhängande och oförstående, medans jag börjar tro att folk uppfattar mig fel.


Mysko skulle jag inte kalla det, man får ta diagnosen för vad den är och se utifrån en positiv bemärkelse att man är mer annorlunda än andra, även om alla skiljer sig markant jämnfört med varandra. Visst kan det vara svårt att leva ett normalt liv med Asperger då jag tenderar att isolera mig ifrån vänner och omvärlden för att enbart kunna ha tid åt att se film eller läsa böcker. Kommer någonting i vägen blir jag rasande och mina behov bryts helt, så ja, det är svårt ibland men inget mysko med det.


Tack för eventuell feedback. Det är musikern Tomas Andersson Wij jag har som avatar, så nu vet alla om ni undrar.

Före jag fick klart för mig att jag hade Asperger funderade läkarna att sätta en diagnos på mig som löd Schizotyp personlighetsstörning, vilket grundar sig i isolation från omvärlden, man har inget behov av andra människor och sex, man är introvert och ser sig ha ett extra sinne, i detta sammanhang refererar jag det till att man är bäst på just en sak. Wikipedia säger såhär;