Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Jag har asperger, diagnostiserades när jag var 13, nu är jag 19.
Min mamma jobbar med sjuka människor och hon la märke till att jag var olik andra barn, men jag hamnade i många konflikter när jag var 13-14 år.
Jag har så lite asperger att vanligt folk inte märker det. Jag umgås, har roligt är social, men ändå i min egen bubbla när jag känner för det, alltså när det passar mig. Stänger om mig.
Så svaret på frågan är att man föds med det.

Inte alls, men däremot är det många som har andra störningar än aspie.
Jag har det däremot inte..

Jag tror du har fel då man kan ha både Asperger och Adhd. Det borde väll tyda på att dom är nära besläktade i alla fall.

Men ADHD är väl nästintill en motsats till det introverta Asperger Syndrom, ADHD:arna är ju hyperaktiva, spralliga och har koncentrationssåvirgheter oavsett vad dem gör. En med AS är ju regelbundet inte alls lika utåt socialt och är mer sluten i sig själv, sitt tänkande och har nog i regel bättre koncentration och så.

H'et i ADHD behöver inte alltid stå för hyper. Ibland kan det även vara Hypo. Vilket är den totala motsatsen till hyper. En av grannarna här på serviceboendet är diagnosticerad ADHD... Och han får fan en sengångare att framstå som en olympisk sprinter...

Aha, där ser man, men hur är denna person annars då, mer åt AS-hållet än åt ADHD? De flesta med ADHD är väl oftast just så som jag påpekade, utåtvända och så, utifrån vad jag själv läst och upplevt, fast ibland är jag högst osäker då jag själv var nära att diagnostiseras med antingen Damp eller ADHD då jag var barn för jag var en helt motsatsfull till det jag är idag, alltså mer social, utåt, pratsam och hade svårt att koncentrera mig i skolan. Så det finns tydligen liknelser trots allt, trodde inte riktigt det, men alltid bra att lära sig något nytt.

Jo visst men man tycker ju att dem borde vara besläktade med tanke på att man kan har både och. Och sen måste jag ju hålla med Popesize att alla med ADHD är låååååååångt i från hyperaktiva. Och den värsta hyperaktivieten brukar oftast försvinna när man blir äldre. Jag tror (observera jag) att dom kallar dett ADD om nån får diagnosen i vuxen ålder då den mesta hyperaktibieten brukar har försvunnit.

Allt kommer ivägen hela tiden, jag är trött på mitt liv för tillfället.

Orkar inte ens skriva.

Ska bara skriva att det sjuka är att jag har sådana enorma förutsättningar för att må bra, ändå är det precis det motsatta.

Rakii och övriga, ha det bra.

Tack för ett bra och genomtänkligt svar, ni kanske märker att jag inte är helt hajp på det här med just ADHD och ADD så ni får gärna komma med synpunkter och rätta mig, vilket jag känner att ni gör och jag litar på dig mr.demon såväl alla andra i tråden.

Du råkar inte veta vad just hyperaktiviteten beror på om den avgår i vuxen ålder, beror det på att mentaliteten i hjärnan hinner förändras så pass kraftigt att man kan anpassa sig mer till att vara lugn. Själv är jag lite kritisk just mot jämnförelsen ADHD och Asperger då jag läst så pass lite och utifrån vad jag hört skall det vara motsatser. Men på vilka sätt fungerar en person med AS-drag som är diagnostiserad med ADHD, är denne också introvert, tystlåten och socialt missanpassad?


Det är väldigt tråkigt att höra att du mår dåligt och att du inte får saker gjorda, verkligen trist då jag gillar dig skarpt och er andra här på psykologi-forumet och vill att alla ska må bra, men så fungerar ju inte världen eller livet. Att du har förutsättningar kanske är fel väg att gå, tror du har enorm press på dig själv hur du skall må och få ditt liv att fungera på rätt väg i stället för att leva i nuet och ta itu med det som gör dig så dålig psykiskt.

Jag hoppas åtminstonde att du återkommer då du mår bättre och hoppas att du frisknar till, alla vi har våra problem och svackor. Men tids nog går det mesta av den kärvhet vi känner över. Du kanske minns att jag mådde dåligt senast förra veckan, och nu känner jag mig svag igen för jag läser att du mår dåligt, gör oerhört ont inom mig.

Hoppas att du inte lämnar oss med det du skrev i slutet, vore en förlust för oss i tråden om du lämnar oss och jag tror samt hoppas på ditt tillfrisknande, oavsett hur lång tid det må ta. Kämpa på kamrat så hörs vi snart igen!

Tja... Skall jag vara ärlig, så tror jag mer på att bör ha vanlig autism utan utvecklingsstörning än Asperger Syndrom & ADHD. Men det är bara min privata åsikt.

Varför den avgår i vuxen ålder till stor del ska bero på mognad. Detta är vad en psykiatriker har berättat för mig. Tyvärr är jag inne i en sån period att jag inte bara orkar googla källor på allt man påstår, vilket alla nästan på detta forum hela tiden kräver. Då jag själv läser 100 tals artiklar varje dag så är det omöjligt för mig att hänvisa till källor hela tiden. (Jag syftade inte på dej Rakii med det om källor)

Jag kan bara utgå från dem jag har träffat som jag vet har ADHD så är dem väldigt olika. Vissa sitter tysta och är inåttvända medans vissa kan vara 35 års åldern och man skulle kunna tro dem är 11. Så jag tror igen att alla ADHD och ASPERGER folk är olika i sitt sätt, men nån gemensam nämnare borde ju finnas.

Till LANTBRUK. Tyvärr så svarar du nästan aldrig när man skriver till dig. Men jag tror inte ditt problem är varken Asperger eller Adhd, jag tror ditt problem är ditt enormt låga självförtroende. Sluta att tycka att du är så sämst jämt så kommer du se att mycket kommer att bli bättre, fråga vem som helst som har läst allt du skrivit och jag tror många kommer att hålla med mig. Det är ditt självförtroende som är ditt hinder.

Då kan man nästan med andra ord påstå att det beror på mognad i hjärnan vilket borde vara en av de mer rimliga anledningarna. Det är vä oftast som barn man är hyperaktiv, vilket säkert flertalet barn är men majoriteten av ADHD:arna som barn var väl som jag, väldigt sprallig, kunde inte sitta still och gjorde sig till klassen clown, krävs som barn att man får utlopp för sin energi, som jag fick genom att spela ishockey och fotboll. Sen mognade jag mentalt i högstadiet och blev mer innesluten och praktexempltet på AS, däremot fick jag aldrig bevisat att jag skulle ha ADHD men låg väl i "riskzonen". Källor är inget jag behöver ha att utgå ifrån då jag litar starkt på dina ord, så känn ingen press att du måste bifoga något material.


Intressant iaktagelse, som sagt är jag själv högst osäker på var gränsen går men är nog som du sade, alla är olika, och det beror väl mentalt också, mer än säkert på mognad också. Vissa växer ju som sagt upp sent och jag hade en i min klass i gymnasiet som var äldre än mig själv men betedde sig som ett barn, väldigt omogen och larvig till sättet. Gränsen tycks vara hårfin om man tänker efter, väldigt intressant detta faktiskt.


Är som du säger där skon klämmer, självförtroendet. Han är troligtvis deprimerad som anklagar sig själv för sitt dåliga mående som oftast beror på andra företeelser än en själv. Han behöver nog jobba upp självförtroendet med samtalsterapi såväl kanske någon form av KBT-behandling om han nu är osjälvsäker i sig själv och sitt beteende. Hans form av depression om han nu har en kanske beror på att han har krav på sig själv som han påstod.