Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Vem är 'han'?

Sådär nu är jag tillbaka efter jobbig ångestfull dag som jag gjort så mycket åt att lindra de depressiva dragen som möjligt men blev ett litet återfall i alkoholen p.g.a. det dåliga måendet och sitter här nu med en sexa whiskey och har dragit i mig åtta starköl redan under kvällen men känner ingen som helst fylla. Någon som känner för att prata under kvällen eller natten?


Exakt, vi människor är alla olikt konstruerade tankemässigt och ju mer man är medveten om i livet i ett tidigt stadie av medvetenade känner man till mycket som kan hjälpa i framtiden då man utvecklats. Själv var jag väldigt intresserad av döden och upplevde i snitt tre begravningar på en radie av mina första åtta levnadsår i barndomen. På det sättet kom jag underund med mänsklighetens liv och död, det gjorde mig starkare att förstå och då jag väl började intressera mig för mondo i tonåren blev det inte en lika stark schock för mig då jag var medveten om vad som händer med människor, oavsett situationer så hade jag redan bilder i huvudet av döda människor och hur dom ser ut.

Allt handlar i korta drag handlar som sagt om evolution, ju mer du upplever i barndomen, ju mer känner du till och ju mer liberal blir du till det hela. Har man ett förflutet av våldsamt beteende som jag hade så är det klart att man blir intresserad av mondo. Har du haft som jag överbeskyddande föräldrar så kan det ge upphov till att man känner sig osäker och inte trygg, det krävs tidigt att man frigör sig och finner sig själv. En förälder som daltar för mycket upp i vuxen ålder är rentav skadligt och då får inte individen uppleva världen själv.

Nu är jag dock en smula berusad så ta inte mina ord alltför seriöst men detta tåls säkert att tänka på som jag spontant fick ner ur min berusade skalle, nu ska jag inte störa mera.

Fick ett sånt där bolltäcke när jag var mindre. Kändes skönt men samtidigt tungt.
Jag gillar själv både lätt och hård beröring så det varierar väl lite mellan olika personer med Asperger.

Var själv utan piller ett bra tag. Men det har visat sig inte funka. Kompisar tycker att jag är en "häftigare person" utan piller.
Men jag mår själv bättre av att käka dom.
Kan dessutom ofta bli deppig eller ha rätt häftiga humörsvängar utan piller.

Du verkar som du själv säger, ha turen med dig när det gäller piller och speciellt sömnstörningar.
Min sömn blir bara sämre och sämre för tillfället.
Vrider och vänder på dygnet och min nuvarande dos av melatonin (9mg som skrivet i tidigare medelande) verkar vara för mycket. Ska testa att gå ner till 3mg.
Även 6mg har visat sig ligga kvar i kroppen och inte bara att jag har svårigheter att somna in. Jag kommer inte upp lätt heller.



Härligt att så mycket folk faktiskt har vågat (ja!) haka på tråden och skriva om sig själva. Visst, man är lite 'gömd' bakom skärmen. Men ändå! Häftigt!

Kan du beskriva känslan av bolltäcket lite mer ingående? Vad var det som gjorde att det kändes skönt? (Jag är lite nyfiken) Använder du det fortfarande? Och vad fick dig att börja använda det?

Tjena!

Finns det någon här som kanske skulle kunna berätta om ens egna erfarenheter med Aspergers och ADHD. Om det finns nåt särskilt samspel/likheter.

Kan för övrigt säga att min bästa vän har denna diagnos och jag själv har ADHD.

Vore kul och höra om andra också känner att det är lättare som ADHD diagnostiserad att
umgås med andra som också har neurologiska diagnoser.

Jag känner igen väldigt mkt av det du beskriver men även så känner jag igen väldigt mkt hos min tjej. Eftersom vi just nu är inne i en konflikt då hon inte förstår mig så blir det väldigt jobbigt för mig som person. Men hon kan inte då förstå att jag älskar henne. Jag fick min diagnos för tre år sedan hon har inte fått någon diagnos ännu... Medan flera av hennes bröder har fått det.

Jag kan också bli uppröd över inget ting Tog mig flera år innan jag kunde bli normal när min pappa dog. Så jag känner igen mig själv grymt mycjet i det jag skriver nu,

Det som kändes skönt med bolltäcket var väl att bollarna rörde sig omkring. Då dom inte är allt för lätta blev detta stimulans och kändes som att jag fick massage.
Detta fyllde dock inte mina behov och jag använde det inte mer än några månader.

Jag har kvar bolltäcket men använder det inte. Så det ligger bara och tar en massa plats just nu.

PM om du inte vill slösa bort 5000~ kr

Oj! Som vanligt så missade jag ett ord. "han" är farsan min. Sorry för det.
Är ganska duktig på att missa ord då jag skriver lite längre inlägg. Haha

Lantbruk: Hur gick helgen, fick du Indiana Jones sedd som du skulle se eller kom problematiken i vägen?

Har nu reflekterat lite över tråden och fann ditt inlägg väldigt viktigt och kände att jag var tvungen att skriva av mig lite för detta är en ytterst viktig faktor för säkerligen flera diagnostiserade med AS som jag skulle vilja veta om dem upplever denna problematik likaså.

För mig själv är det, eller var för några år sedan likaså som för dig väldigt svårt att spontant umgås med människor, vänner och personer rent allmänt. Bara att gå ut ur lägenheten och gå till affären var en uppgift i sig, såväl som då en vän kanske ville ses utan förvarning, då fick man kort och gott avböja för man inte var mentalt förberedd. Nuförtiden har jag tränat bort detta då jag tror det hade med min sociala fobi att göra och att jag hade anpassningssvårigheter rent generellt. Senast igår hade jag tänkt sitta hemma och se på en film, hade inga andra planer för dagen, en vän skrev över MSN att han ville ses, klara av ett tv-spel vi varit sysselsatta med och bad mig komma över. Kollade fort när bussarna gick och åkte iväg helt enkelt, förut hade det aldrig gått.

Har du någon form av social fobi, Aisha som kan vara kopplad till att du inte fungerar på detta sättet? Spontant tänker jag på social fobi då jag var stark fobiker själv under min tid som detta skedde som jag skrev. Sen är ju som vi tidigare konstaterat att rent generellt har Aspergare svårare att ta itu med hastiga förändringar, som flera sagt tidigare. Så det beror nog också mycket på att man inte är beredd och vet inte hur man skall kontra denna vändning. Du kanske är som jag och behöver tid och planering för att klara av dagen, veta vad som skall hända och så?

Jag har ett par frågor och tankar gällande asperger som jag vore mycket tacksam över om jag kunde få lite svar och åsikter från er som har denna diagnos.
Asperger är likt ADHD och ADD för exempel, neuropsykiatriska störningar men jag undrar vart dessa diagnoser skiljer sig ifrån varandra.
När man läser om Asperbergs symptom relaterar de ofta till ADHD och tvärtom men som adhd-diagnostiserad själv kan jag säga att det helt klart är en del som går hand i hand mellan dessa diagnoser men långt ifrån "mycket". Många av de symptom som beskrivs som de mest vanligaste har jag inte alls, då syftar jag främst på beteenden som att vagga fram och tillbaka eller yttra ord, och svårigheter med att tolka ansiktsuttryck och andra sociala signaler etc.

Så jag undrar, samtliga med asperger har mer eller mindre problem med dessa sociala signaler som skrevs ovan? I vilka situationer kan ni märka av de och hurpass mycket bättre kan man bli på att hantera det?

Jag vet också att asperger är otroligt likt autism på många sätt, och det jag direkt tänker på då är en pojke jag halvkände som var autist som en gång slog till grannflickan (~9 år) men då grannflickan slog honom tillbaka vart han helt stum och kunde för allt i världen inte förstå varför han fick en smäll av henne. Han blev som förundrad och då fick jag förklarat för mig att han var autist. Detta var ett antal år sedan men sedan dess har jag mer eller mindre förknippat aspies lite på samma sätt som med autister.

Så på vilket sätt skiljer ni er ifrån deras beteenden, problem och svårigheter.

Någonting jag hittade rätt nyligen var "Sensory Integration" och det är ganska så beundransvärt när man läser om det.
Jag mår rätt så mycket bättre när jag läser såna saker, jag kan andas ut lite och som stryka en av tusen frågor från min lista, och jag undrar också om det kan vara något ni själva kan känna igen er i?


http://www.tomatis.com/Svenska/adhd.htm
En länk om Sensory Integration.
Läs lite längre ner under sidan under: Göra ”kroppslyssnandet” mindre känsligt.

Vad jag har fattat så är de största skillnaderna perceptionsproblemen och de sociala bitarna...
Oftast så har jag kommit på såna saker först i efterhand. När man börjar analysera varför de tittade konstigt på mig och sånt. Det enda tipset jag har är att försöka dra lärdom av erfarenheter.

Kan man säga att man är lite mer normal än autisten? Lite mer socialt fungerande. Jag kan oftast se konsekvenserna av mitt handlande, dra slutsatserna och därefter fatta beslutet om det är värt att göra eller inte. -Nu är detta i och för sig ett mycket grovt exempel, som vem som helst som har en gnutta social kompetens förstår. Men jag kan berätta om ett exempel som är lite mer klurigare (Jag tror inte jag har dragit det tidigare i tråden)

På gymnasiet så hade en dag en tjej i klassen bytt frisyr vilket jag upptäckte (och sen så finns det de som påstår att vi män inte upptäcker sånt ). Jag påpekade denna upptäckt med de klassiska orden -Klippt dig? Varpå jag får ett "ja" och frågan "vad tycker du?"
Jag vill minnas att jag sa att jag tyckte att den förra frisyren var bättre. I vilket fall så slutade diskussionen med att hon konstaterade "Så du tycker att det är fult?" på vilket jag svarar ett eftertänksamt "ja-aa" på. Enligt min uppfattning har jag nu gett henne konstruktiv kritik. Hon frågade vad jag tyckte -jag svarade. Den gamla klyschan "Det är snyggt" var för mig för tillfället en lögn. Den hade säkert varit bättre än sanningen. Men så långt tänkte jag inte. Min klasskompis hade dessutom tagit illa vid sig av mitt svar -Vilket absolut inte var meningen. Det är sällan, ja näst intill aldrig, jag går in för att avsiktligt såra någon i min omgivning. Det här är en sån situation då det kan vara svårt att se konsekvenserna av ens sociala handlande..