Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Jo, jag mår lite bättre nu i alla fall, bortsett ifrån att jag tror jag börjar få en ny magkatarr. Haft det innan och beror väl mestadels på allt kaffe jag dricker, cigaretterna och snussaften man sväljer, men är man beroende så är man. Har du haft det kämpigt på sistonde något själv som du vill dela med dig av? Tror det är så att vi med AS är väldigt känsliga just för att måendet skall gå över till något sämre, så hela denna förändringsproceduren förvärrar måendet, man vet att man kommer säkert bli sämre med tiden och sen börjar man tänka negativt. När man väl genomgår förändringen är depressionerna oftast väldigt djupa, jag hade ju för någon vecka sedan allvarliga självmordstankar för jag tyckte jag presterar för mycket på Internet, känner en press på att göra saker och så, men har gått över nu.


För mig är film den ultimata verklighetsflykten ifrån vardagen samtidigt som jag får ut mycket av att se på film, lär mig tyda kroppsspråk, språk, ord och meningsuppbyggnader, har väldigt lätt för att analysera och blir oftast sittandes med skrivblock och skriver för fullt. Skriver även recensioner för Filmsnack.se där jag träffar folk och pratar film, kul att det finns forum med just en sån inriktning.

Du gillar att skriva säger du, skriver du någonting själv eller har du gjort? Om du fick chansen att skriva en roman och ge ut den, vad skulle den handla om, det vore ju ytterst intressant ur min synpunkt om du skulle ge ut en bok som är en slags biografi över dig och ditt mående, som Berny Pålssons böcker Vingklippt Ängel och Känn pulsen slå.

Sen vill jag slå ett slag för filmen Mozart and the Whale (ej förknippas med The Squid and the Whale) som handlar om Josh Hartnetts karaktär som träffar Rhada Mithcell som båda har Asperger och deras förhållande, väldigt varm och trevligt charmfull komedi av norrmannen som gjorde underbara filmen Elling.

Pornografi är ju som sagt en genant ämne, men ändå oundvikligt i dagens samhälle där sexismen har nått nya höjder, slår du på MTV är det enbart sexuallisering av kvinnor och förnedrande musikvidero som visas. Så hela denna mångmiljonbransch som musiken förmedlar spottar ur sig osjälvsäkra tonåringar och sen slutar det med på drogrehabilitering eller dylikt, se bara på Amy Winehouse eller Britney Spears. Porren är dock en helt annan sak, det är inne med porr, det är snyggt att se på porr och det är inte skadligt, folk är mer liberalt inställda till analsex och scatfilmer i dagens samhälle än tidigare. Då jag besöker porrbutiker för att inhandla leksaker eller dylikt är det ingen längre som kollar snett på en eller dylikt, ingen är generad och man utbyter fraser med kassören. Har man tur kan dom komma med filmtips, sist jag köpte en porr-dvd (100 Carat) så började han i kassan läsa på baksidan medans folk stod i samma kö som jag, blev lite pinsamt där men sånt får man ta, det är friskt att se på porr så länge man inte får en rubbad sexbild.

Men jag förstår dig helt och hållet i sammanhanget Max Hardcore. En vän till mig som är väldigt porrintresserad och kunnig introducerade mig till honom och jag som gillar wetsex och förnedring på film föll pladask. Gillar skarpt att en gubbe av hans kaliber med liten penis lyckas komma så långt i branschen med hans filmer, och sitt bolag. Det är ju trots allt filmer som inte passar alla vilket är fullt förståeligt och jag skulle aldrig kunna se på dom filmer min vän kollar på med maten i magen i behåll. Hoppas jag fortfarande har din respekt trots att våra åsikter är delade i frågan Max Hardcore och hoppas du inte ser mig som något äckel.

Rakii, mr. demon och Aisha Svensson. På något sätt hade jag det nog i bakhuvudet att ni inte skulle vara personer som är känsliga för sådant här, men jag kände att jag tvungen att fråga.

Nåja, det sägs ju att aspies avskyr förändringar. För det första, gör ni det?
För det andra så säger jag igen att jag känner igen mig i den beskrivningen. Bara ett exempel av många; när man gick i skolan/gymnasiet och efter ett långt sommarlov skulle börja där igen så mådde jag väldigt, väldigt dåligt... jaja, det gör väl nästan alla ungdomar. Men jag kunde stundom bli helt galen av frustration när det bara återstod några dagar eller nåt. Kort sagt, skolan skulle förändra mina rutiner m.m., detta var svårt.
Nu så har min hjärna återigen utsatts för ångest (Sakawa). Alltså, vi har kommit fram till att aspies inte skulle ha svårigheter för morbiditet och sådant. (det verkar nästan vara tvärtom) Nu är det ju så att jag har enorma svårigheter för det här, vilket kanske är normen. Men jag har gått och planerat vad ska göra i helgen, hur jag ska njuta av den på bästa sätt. Min idiotiska nyfikenhet gjorde dock att jag blev varse om Sakawa och hans dåd, om vi nu säger att 8 av 10 människor - precis som jag - inte kan reagera oberört efter att ha sett sådant här, så är jag alltså normal i det avssendet. Saken är den att nu när jag planerat hur min helg ska se ut, så har Sakawa förstört den för mig , eftersom jag inte planerade att jag skulle gå runt och tänka på en sinnesjuk kannibal. Jag hade till exempel planerat att se de tre Indiana Jones-filmerna. Men hur ska jag kunna njuta av dem, till exempel när jag ser Short Round (Ke Huy Quan) i "De fördömdas tepel", kommer jag antagligen inte foukusera mig på filmen, utan istället dra paraleller med Shortys asiatiska utseende med Sakawas.

Slutsats: De flesta mäniskor reagerar som jag vid kontakt med morbiditet m.m. men då jag bland annat har ett strikt inrutat schema för mitt liv, och då jag avskyr när något jag planerat förstörs, kanske gör att jag reagerar med betydligt större avsky - känns väldigt aspie, eller.

Jag får en känsla av att ovanstående låter väldigt diffust för er. Jag tycker det är väldigt svårt att förklara, ibland undrar jag om någon annan människa tänker som jag?

Nejdå, aldrig skulle jag ha det. Vi tycker olika helt enkelt, och att tycka olika är ingen som helst anledning att tycka illa om varandra, världshistorien har visat oss att samhällen där man tycker "fel" har blivit katastrofer, och hur skulle världen se ut om alla tyckte likadant.

- ville bara påpeka det.

Du ska nog låta bli o titta på äcklig porr och sjuka avrättningar och sånt. Låter inte som om det är din grej alls. Så då finns det ingen annledning för dej eller andra folk som har svårt att se sånt plåga sig igenom nån hård sex film eller nått annatt udda.

Som sagt jag har inte Asperger (så vitt jag vet i alla fall) och jag tycker heller inte om mondo bizzare gore och allt vad sånt där heter.

Kan ju nu enbart bara tala för min egen person, men hur kom du fram till slutsatsen eller vad man nu skall kalla det att du hade på känn att vi inte skulle ha något emot denna formen av abnormiteter? Sen är det väl fel att dra in Aisha i det hela då hon inte gett någon korrekt bedömning exakt på vad hon mer gillar utförligt än enbart lite ytligt, som då hon skrev att hon tycker om att se på skräck och splatterfilm, av samma anledning som jag. Nyfiken bara att höra ditt tänkande i detta fallet.

Nåja, det sägs ju att aspies avskyr förändringar. För det första, gör ni det?[/quote]

Blev förövrigt väldigt sorgsen och ångestfull över det du skrev skall du veta och vet inte riktigt vad jag ska säga för att inte låta som en fullständig idiot efter det jag nu skrev i Issei Sagawa-tråden du skapade. Känner mig som ett perverterat äckel och känner skam, men så blir det ibland då man känner att man sårat någon man tycker om, som jag känner att jag gjort med dig nu.

För att återgå till din frågeställning så kan du ta en titt på inlägget jag skrev till zniffe angående mående, man kan dra en slutsats där om att vi har med stor benägenhet mer magkänsla och så då det gäller att förutspå förändringar. Känner jag mig nere någon dag inser jag att det förmodligen kommer bli sämre och slutligen blir det oftast så, självmordstankar och dylikt, man förutspår det helt enkelt. Själva förändringen i måendet, övergången från att må bra till dåligt är extremt jobbigt att genomgå.

Bortsett ifrån detta exempel gillar jag som du inte heller då saker kommer i min väg då jag planerat någonting. Jag känner med dig i ditt fall om att du fått en fin helg förstörd, och i synnerhet på ett sådant brutalt sätt. Ur mitt perspektiv känns det som ditt sinne blivit våldtaget av dessa bilder du sett och nu kan du inte sluta tänka, du förser dig i en ond spiral till slut. I min tidiga ungdom hade jag ett enormt intresse (kanske mitt stora första aspieintresse utöver film) för seriemördare. Skrev en bok som hobby om detta fenomen och började kolla bilder på de prostituerade Jack Uppskäraren mördade, var nära att kräkas i skolan där jag befann mig. Hade väldigt svårt att få bort bilderna ifrån näthinnan och dom sitter kvar än idag.

Ska man dra en enkel slutsats i ditt fall är du fortfarande skör och din hjärna är ur en psykologisk evolutionsmässigt perspektiv omogen och oförmögen att handskas med denna typen av bilder. Det blir en sådan pass stor schock för dig att hjärnan inte riktigt vet hur den skall reagera och lagra informationen, den fastnar på näthinnan där den syns hela tiden. Det bästa du kan göra i detta fallet med Sagawa är att du så gott det går att förtränga bilderna du sett, även om det är svårt. Försök att tänka positivt, undvik att skriva om honom och besök inte tråden i mondo-forumet då du blir påmind av honom.

Hoppas för ditt eget bästa och ditt mående att du lyckas bättra på dig, förtränga dessa bilder som ingen med den kapabilitet som du inte besitter bör se. Jag förstår hur du känner dig och i bästa fall är det borta ur hjärnan nästa vecka, håll dig aktiv med saker, läs böcker eller skriv saker, försök hålla kroppen igång och trött på kvällen så du somnar utan besvär så du slipper tänka på saker i onödan som triggar igång tankeverksamheten.

Exakt, kunde inte hållit med mera. Man kan dra en parallel till missbruk, vissa klarar av att nyttja tunga droger medans andra går under, allt beror på ens mentalitet hur pass benägen man är att klara av att missbruka. Folk kan ha år av tungt missbruk i ryggen och ändå kunna leva ett normalt liv för dom kan konstruera sin personlighet och anpassa sig utifrån drogernas makt över sinnet, medans andra helt enkelt går under. Till Lantbruk ger jag en uppmaning om att låta bli att besöka mondo-forumet och hemsidor som Ogrish och Rotten. Är inte hjärnan fullt utvecklad för att handskas med denna typen av bildmaterial skall man helt enkelt låta bli, det känns som en referens till missbruket igen att du snedtänt enormt.


Men är du inte lite nyfiken, för du har ju sett en del trots allt? För annars har jag en hel del bra filmtips på lager om du är intresserad.

Pm egentligen Rakii. Men nej jag gillar inte gore filmer och sånt. Men visst jag har sett det mesta som går att se

Den är bra, han är så söt i piercingar .

I första inlägget citeras bl.a.:

"svårigheter med att tolka ansiktsuttryck och andra sociala signaler"

Jag undrar vad andra sociala signaler kan vara. Var går gränsen mellan någon som har aspbergers syndrom och en idiot egentligen i det avseendet?

Och var går gränsen mellan aspbergers och icke-aspbergers? Är det väldigt tydligt? Ni som har diagnosticerats med det - hur kom det sig att ni uppsökte läkare/psykolog för det? Vad var problemet?

Vissa personer mer Asperger har svårare för sociala signaler som när man ska ta i hand osv. Och som en person med Asperger sa till mej att om nån frågade han om hur han mår så svarade han bara enkelt..jag mår bra. Han frågade aldrig personen om han mådde bra vilket man kan tolka som en svårighet med sociala signaler. Men jag tror inte det bara gäller Aspergare utan helt vanliga människor förstår heller inte dom mest normala gesterna.

Det var bara ett exempel finns massor av mer. Men det kan nog dom som har Asperger svara dej bättre på.