Citat:
Ursprungligen postat av Energi
Fast då är du väl ganska så extrem antar jag? Jag har iaf känslor för mina närmaste vänner, samt familjen. Sen så bryr jag mig inte det minsta om personer jag inte känner eller står nära, vilket normalt folk verkar göra. Så lite skillnad mot vanligt folk är det ju.
Tolkade nog dig helt fel, antagligen p.g.a. att jag var ganska till väldigt packat när jag skrev.
Syftade såklart på människor som inte står en nära. Däremot så känner jag absolut noll sympati med en väldigt nära när den reagerar på ett sätt som jag inte förstår eller ser som giltig reaktion. Spelar ingen roll om personen är riktigt grovt deprimerad över nulliteter, om det inte är av skäl som jag kan godkänna eller ens förstå så känner jag ingen sympati alls likväl hur allvarligt det är. Så jag skulle säga att sympatin är begränsad till mina närmaste och kontingent av att de agerar och resonerar antingen logiskt, eller åtminstone vad jag anser vara förståeligt och rimligt. De få jag sympatiserar med sympatiserar jag endast med när de resonerar och agerar efter mina villkor.
För att sympatisera, måste jag kunna empatisera. När det gäller att sympatisera med folk man inte känner så är det exakt likadant fast mycket, mycket mer begränsat och man tolererar ännu mindre. För att sympatisera med en främling, måste personen resonera och tänka mycket som en själv, så är det ju inte helt med sina nära. Då bågnar man lite på sin intolerans och tolererar det som man kanske kan förstå rent intellektuellt.
Sen kanske alla Aspisar inte har lika tung böjelse för intellektuell narcissism som mig. Det innebär förstås att jag har väldigt svårt för att respektera människor som inte tänker som jag, och jag kan inte sympatisera med de jag inte kan respektera. Som sagt så mjuknar dessa kraven LITE, för de som står en nära. Både min syster och min flickvän är väldigt olika mig, även om de resonerar som jag inom vissa områden, och ibland så kommer de undan med mer än andra. Min närmsta vän däremot behöver inte "komma undan" med något eftersom han intellektuellt är en "mini-me" av mig själv. Fast det handlar mycket mer om grundsyn och grundattityd än resonemang egentligen och de största skillnaderna mellan oss beror egentligen nästan bara på att han är utåtgående medan jag är nästan extremintrovert.
