Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Skriver under på detta. En aspies sätt är "enda rätta". Om någon gör på ett annat sätt så är ju denne "en jävla knäppgök, alltså" - vilket lätt kan uppfatta som narcissistiskt.

Mja, på sätt och vis är jag sådan. När någon gör på ett sätt som jag ser att det är uppenbart sämre än mitt eget så har jag svårt att se hur de kan fortsätta göra på det sättet om det finns en uppenbar lösning på problemen. Men sedan så bryr jag mig inte särskilt mycket heller. Vilket kanske inte är narcissistiskt

Inte jag heller. Inte som förr. Jag har lärt mig att det är inte värt "the aggravation" (svenska?) att störa sig på när andra gör "fel".

Precis. Låt någon annan göra som de gör. Annars kan man bara tipsa på hur de kan göra det smidigare om man bryr sig om personen. Tror det är lite som att jag rättade någon så fort denna gjorde ett grammatiskt fel. Säger dock vad jag tycker till en början fullt ut ifall att man måste samarbeta. Ger mig om det är en "tegelvägg" till person jag talar med.

Slänger in en fråga till er med Aspergers och som har flick- eller pojkvän. Hur är ni när det kommer till kramar, pussar och annat "gulligull"?

Jag är jättedålig på det. Jag spontankramar aldrig min flickvän. Ibland, när vi sitter i soffan, kan jag be om en puss, men inte annars. Jag har liksom.. inget direkt behov av det...?

Däremot gillar jag att mysa, att bara sitta nära och vila.

När det kommer till att köpa presenter är jag också värdelös. Jag ser liksom inte värdet i det. Men tydligen gillar folk att få saker. De ser tydligen gesten som nåt mer än en "överlämning av föremål" som det mer är i mitt huvud.


Jag kommer på mig själv med att rätta andra och sen inser jag hur jävla irriterande det måste vara för den andra personen så jag håller käften. Sen om nån försöker såga ved med sågen upp-o-ner är det såklart jag säger till, men när det kommer till saker som egentligen inte spelar nån roll... då är jag numera oftast tyst, eftersom det som sagt lätt kan uppfatta som "lite" gnälligt/tjatigt...

Tog bort det om pojkvän/flickvän men svarar kort ändå. Det var inte vad jag tänkt svara på först. Jag har förvisso inte någon flickvän och har inte haft men jag har en vän, tjej, som det ibland blivit att den ene lutar sig mot axeln eller liknande. Den närheten gillar jag.

Mjo, jag har inte någon lust att vara en röv, det suger så för då förlorar man alla möjligheter till att kanske hitta någon trevlig person man klarar av att umgås med. Viss lyhördhet har jag, ganska mycket till viss del. Iakttar folk ganska länge i början och "lär mig dem" till ganska hög grad och först då börjar jag öppna munnen. Lite samma sak att jag under lektionerna fram till någonstans i mitten av trean i gymnasiet först förstod hur irriterande det måste vara för alla andra i klassen när jag ställde frågor till läraren så att denne gick off topic eller när jag började argumentera emot vad den sa om det handlade om kanske värderingar eller annat sådant.

Edit: Glömde skriva i det tidigare inlägget att jag rättade folk så fort de gjorde grammatiska fel när jag var liten. Fram till runt en ålder av 13år.

Enligt psykiatriker skall ju några promille av befolkningen lida av Asperger syndrom. Därför kan man ju tycka att det blir lite lustigt när sådant här kläcks ut. Förvisso är väl inte alla diagnostiserade, men ändå.

Om dessa nu inte träffats just för att de är aspies. Det skulle ju vara en förklaring.

Förstår verkligen att personer med aspergers kan uppfattas som narcissistiska. Hade en sådan diskussion med en vän här om dagen. Vi kom fram till att personer med aspergers kan ha svårt att tolka andras känslor och att visa känslor. En person med narcissistisk personlighetsstörning däremot har inga problem att förstå sig på känslor. Skillnaden är att dom inte bryr sig, det gör en aspie.

Finns säkert folk här som säger emot mig, men aspies bryr sig om andra människor. Det gör inte narcissister.

Sen så kan jag erkänna att jag ibland kan tycka "vanligt" folk är rätt så pantade av sig, men samtidigt vet jag att det är jag som är annorlunda.

De kanske går på LSS-dagis ihop och känner varandra den vägen?

Nja, som fullblodig och epitomisk Aspie måste jag säga att en stor del, alltså ganska många av oss faktiskt inte bryr sig ett dugg om andra människor, åtminstone inte till samma nivå som de flesta normala människor. Skillnaden mellan oss och vanliga narcissister är att de faktiskt egentligen förstår vanliga människor, men de klarar inte av att vidkännas videt, medan vi Aspergare genuint inte förstår varför normala människor gör som de gör, och kan varken känna förståelse eller sympati med dessa undermåliga människor.

Fast då är du väl ganska så extrem antar jag? Jag har iaf känslor för mina närmaste vänner, samt familjen. Sen så bryr jag mig inte det minsta om personer jag inte känner eller står nära, vilket normalt folk verkar göra. Så lite skillnad mot vanligt folk är det ju.