Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

På tal om knark: Hur reagerar du som aspie på hallucinogener, cannabis och dissociativa substanser?

Reagerar normalt på cannabis. Inget konstigt där. Annars så har jag inte någon aning men det blir väl att jag testar hallucinogener snart.

Kan bara prata om mina egna erfarenheter. Så andra med aspergers kanske inte alls reagerar på samma sätt som jag. Vi är ju alla olika.

Men jag reagerar väl normalt på cannabis. Fast märker av att jag kan bli lite paranoid av mig, samt så går mina sociala färdigheter i botten. Om man normalt sätt tycker jag är tyst och "klumpig" så ska ni se mig när jag är bäng. haha

Sen med hallucinogener så verkar det som jag klarar av dom väldigt bra. Att jag håller bägge fötterna på jorden på ett annat sätt än mina polare. Även om jag är väldigt borta så har jag ändå hyfsat koll på vad som sker. Har även hört att en polares polare som också har asperger kan hantera hallucinogener på ett väldigt bra sätt. Så antar att på just den punkten så klarar vi oss bra.

Sen så självklart har jag haft dåliga trippar också. Men aldrig lämnat verkligheten så som jag sett andra göra.

Reagerar precis som alla andra på dessa grejer.

Intressant, har själv märkt att jag varit mer jordnära än andra när det vankats tripp. Dock aldrig haft en dålig resa.

Har också Asperger och instämmer helt. Röker själv cannabis då och då tillsammans med polare som också har diagnosen. Alla reagerar som man förväntar sig, inget skumt alls.

Hallucinogener är något som jag verkar klara bra också, har aldrig haft en snetripp i mitt liv.

På hallucinogener så reagerar jag exakt som alla andra när jag har intagit det. Bete sig helt efterblivet och skrattar mycket fast det var ett tag sen man intog det. Sist jag tog det fick jag en liten snetrip som gjorde mera skada än vad jag trodde i början. Men jag var inte helt 100% i psyket då så man får skylla sig själv och se detta som en erfarenhet.

PÅ cannabis så blir jag bäng helt enkelt och min hjärna går lite i viloläge och jag har inte 1000 tankar som bombarderar mitt huvud per minut.

Har aldrig testat Dissociativa droger nånsin så vet ej hur jag blir på det.

Andra droger jag har testat förutom dessa är amfetamin och opiater i tramdol form. På amfetamin så blir jag faktiskt normal av det, Påtänd som fan javisst men det känns som att AS är bortblåst och självförtroendet är på topp. Om det inte hade varit att man svettas en jävla massa av det och den jävla avtändningen så hade jag troligen varit beroende av det just nu.

Opiater så blir jag helt mjuk och skön i kroppen och jag snöar in mig mycket mera i saker, Plus att tvångstankarna är nästan bortblåsta för mig. Känns som en befrielse att inte behöva göra sina små ryck i sidan med huvudet eller tankeloopar som går om och om och om igen.

Jag känner 4-5 Aspisar och har en uppfattning om att dom har en "Narcisistisk personlighetsstörning"

Kan det verkligen stämma att Aspisar är narcisister?

Jag gör flera gången om dagen! Jag vet inte om du har samma sak som jag där dock men ibland så bestämmer jag mig för ett scenario som jag övertygar mig själv om att det kommer fungera bra och även fast detta scenario inte utspelas senare så tror jag att det har gjort det! Kan ta jättelång tid innan jag inser att det faktiskt inte har hänt eller har utspelats sig annorlunda än vad det faktiskt har gjort.

Kan till exempel tänka att "Nu är det dags för dig att ta i att slänga ut avfallet i soprummet och på vägen dit nynna på vem kan segla och se till att inte låta en människa prata med dig på vägen dit" och resten av dagen är jag helt övertygad om att jag har gjort allt detta. Blir oftast jobbiga situationer hemma och på jobbet när dom andra frågar om jag gjort det jag skulle göra eller liknande och jag säger "Ja".

Hur gick det med detta?
Misstänker du fortfarande schizofreni?

Sitter lite i samma sits då jag har insjunat i psykoser och inte helt kommit tllbaka, utesluter därför inte schizofreni.
Synd bara att sjukvården är så förbannat värdelös.

Är väll mer att 'aspisar' har svårt att sätta sig in i andra personers tankar och känslor, så dom utgår ifrån jaget.

Till viss del gör jag samma sak. Inte så långt att jag tror jag har gjort dem men så att jag glömmer av att göra det. Eller på så vis att jag inte känner ett större behov av att göra det. Liksom så att om jag egentligen behöver ha ett samtal med någon, eller ringa så kan jag tänka så mycket på det och spela upp alla möjliga versioner på det jag kommer på och sedan försvinner behovet av att göra det. Samma med att om någon håller på att dö, typ när farfar höll på med det så han jag acceptera det till stor del innan han gjorde det och blev inte så ledsen. Var jobbigt på begravningen men inte särskilt efter det. Har varit så med andra saker också.

Håller du eller någon annan på att "narratera" (hittar inte något bra ord på svenska, berätta är fel) dig själv och allt du gör. Att kommentera allt man gör, tänka på varför man gjorde som man gjorde och resonera till om det går att göra på ett bättre sätt och så vidare. Jag finner detta ganska jobbigt. Kan nästan aldrig slappna av och inte tänka. De få tillfällen sysselsättningarna då jag inte gör det är fysiskt påfrestande. Därför, som en sorts avslappning går jag ofta ut och cyklar. Tränar emellanåt boxning, tappat intresset till viss del då klubben här inte riktigt tillfredsställer mina krav. I dessa stunder reduceras denna berättarröst väldigt mycket. Den finns där men det är för det mesta inte så jobbigt.