Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Behöver ju inte vara en person med ADHD, har bara svårt att umgås med såna personer överlag. Händer väl dock att jag också är en ironisk människa ibland.

Fattar vad du menar. När man inte blir tagen seriöst så blir man ganska grinig tillslut. Jag gillar att driva med folk på det sättet att jag säger något idiotiskt och sedan försöker övertyga personen att det är sant. Alltså bara för intellektuell stimulans.

Kan man ens få en egen lya pga sin diagnos? Enda vad jag vet så kan man få bo på ett gruppboende eller nå liknade om man har en diagnos men vem fan orkar bo i ett sånt? Inte få göra vad man vill och måste ta hänsyn till en massa annat knepigt folk låter ju jätte jobbigt och drygt.


Nästan så man borde kolla upp detta. I min stad envisas dom att bygga bostadsrätter som man har knappast råd med och hyreslägenheterna kostar satan i hyra om man vill bo på ett hyfsat område.

Om du har diagnosen "Blatte" kan du få en bostad. Inte om du har diagnosen "Aspergers".

Om man inte bor i lilla Irak (Malmö) utan bor långt upp i landet så borde det inte vara så svårt. Kan missbrukare och krigsskadade araber få lägenheter i tid och otid där jag bor så kan dom fan slänga fram en lägenhet ått en.

Men serieöst, nån jävla hjälp borde man väl få att kunna kirra ett eget boende?

Tyvärr är det ju lite så. Jag är 20 år och får fan ingen lägenhet på ett bra tag känns de som... Önska jag var blatte

Nydiagnosticerad aspergare här, hoppas att jag är välkommen i "klubben" ?

Hur hanterar ni övriga det här ständiga överanlyserandet som jag upfattat att ett flertal av de med aspergers syndrom "lider" av? Varenda social situation som jag befinner mig i analyserar, kartlägger och utvärderar jag med kirurgisk precision, och desto mer komplex den är desto noggrannare är jag, och i princip alltid beter jag mig TROTS det betydligt mer tafatt än NT-människor som inte tänker utan bara verkar GÖRA saker.
Min hjärna känns ofta överhettad och ibland känner jag att jag balanserar på randen till paranoia och rent vansinne. Något quick fix på hur man "tar bort" det (naiv fråga jag vet)?

Det är inte särskilt kul .

Jag har ingen aning om hur man löser detta problem utan alkohol eller grönt. Det som är så lustigt, tycker jag, är att NT-personer är så simpla. De tänker inte särskilt mycket på vad de gör eller varför. En hel del personer handlar irrationellt på ett sätt som jag inte förstår riktigt. Jag förstår inte hur man inte kan se, att om man gör en viss sak på ett visst sätt så kommer resultatet av denna handling vara negativ.

En liknande sak, eller kanske samma är att jag hela tiden fabulerar upp konversationer och situationer som jag sedan spelar upp i hjärnan. Tänker på vad jag skulle göra i denna situation och vad jag skulle säga. Ibland känns det som att jag i stället för att faktiskt försätta mig i situationen eller konversationen substituerar dem med att tänka igenom det och på så vis "uppleva" det ändå. Är det något jag behöver göra som jag är osäker inför kan jag gå igenom situationen över 50 gånger.

Om man får känslor för någon, då kan jag inte tänka på något annat. Det är väldigt jobbigt. Har varit i en sån period. Har nu (äntligen) fått reda på att det inte kommer bli något så att jag slipper tänka på det på samma sätt.

• Ni som har haft ledsagare: vad har varit bra och dåliga egenskaper hos dessa?
  
  
  
• Vad har ni med AS för bild av personer som har ovanligt få autistiska drag, även för att vara "normala"/neurotyper (exempelvis de som tillhör första kvartilen i en normalfördelning av AQ hos personer utan ett AST)?

Min sambo upp i dagen! Fast jag erkänner - jag babblar på ändå, jag tror han håller på att lära sig sluta lyssna...Men om man verkligen vill nåt då får man ge fan i omskrivnigar, synonymer och försköningar. Tycker det är skönt.

Gjorde något aspie-test igår. Fick 168 av 200 poäng, många som utgav sig för att ha diagnosen hade betydligt lägre. Sätter ju ingen större tilltro till det här testet, men har misstänkt att jag haft asp.. sen ett par år tillbaka, det mesta passar in. I.o.m. testet nu började jag misstänka det ännu mer. Nu undrar jag hur man bör gå tillväga för att utredas. Är kallad till läkare den tjugonde, kan man bara be om en utredning? Hur gjorde ni andra?

Bara jag som tycker att "Örjan" i kontoret verkar ha asperger drag?