Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Inte är det onormalt för aspies att inte riktigt känna just något alls för saker som är avlägsna - men det är bra att komma ihåg att NTn lägger stor vikt vid symboliska uttryck av känslor.

Så också om du inte bryr dig ett vitten om din systers ungar eller känner något speciellt för att din farmor dött, så är det ett sätt att visa att du tycker om din syster (eller i alla fall inte hatar henne, vill upprätthålla en neutral relation), respektive din pappa, att _visa_ litet intresse. Ett kort, email, en kort fråga eller så.

Det handlar inte om vad _du_ känner eller är intresserad av i dylika fall, det handlar om att förstärka relationen till en närstående/familjemedlem.
Och det går att göra utan att ljuga eller fejka ett intresse/känsla som inte finns. Det kan vara litet knepigt ibland, men redan standardfraser ("gratulerar!" "Beklagar sorgen") funkar bra - de fungerar litet som kvitteringar på att nyheten har gått fram.
Det tog mig lång tid (och en del läsning av mera akademisk diskursanalys etc) att förstå att dessa fåniga NT-fraser egentligen fungerar som automatiska kvitteringar i ett datanätverk.

Ibland funkar det att vara ärlig på riktigt (men det gäller att vara försiktig!), och då kan det hända att man blir förvånad över hur glada och rörda mottagarna blir. Typ eftersom man inte kände farmodern eller bryr sig om ungarna så skriver/säger man något som är mera fokuserat på personen man kommunicerar med, eller på händelsen (död/födsel).
Eftersom vi inte har just någon social instinkt så måste vi ju fundera litet: farmor dog, men jag kände henne inte så det påverkar inte mig. Huh? Hmmmm, farmor är ju pappas mamma. Pappa har förlorat en förälder. Det måste kännas konstigt för honom. Osv.
Ibland kan våra funderingar kring sånt vara mycket välkomna - och det är just för att vi naturligt har en känslomässig distans som gör det möjligt för oss att tänka i större banor än glädje/sorg.


Du fick redan svar om betablockerare (det är så enkel medicin att också jag med gott samvete kan rekommendera dem - har inte social fobi, men har använt dem vid stressrelaterad hjärtklappning).

En annan grupp mediciner som används är SSRI:n (moderna anti-depp). Här verkar erfarenheterna gå mycket isär, både bland NTn och spektrum-människor. För en del är det en fantastisk hjälp, för andra ingen skillnad, och för några inte alls bra, mystiska biverkningar mest bara.

Den tredje gruppen mediciner är ångestdämpande/lugnande, benzodiazepin -typen. (Eftersom ni i Sverige verkar vara väldigt restriktiva med de här medicinerna är det antagligen inte sånt du blivit erbjuden.) Dessa kan vara väldigt bra, men man skall litet akta sig för långvarigt bruk (beroendeframkallande). De kan också vara helt värdelösa (t.ex. för mig).

Sedan finns det ännu strö-preparat ur olika grupper som ibland används (kanske faktiskt oftare för icke-neurotypiska), med blandad framgång.

Om du vet vilken medicin du blivit erbjuden att prova kanske vi kan ge bättre svar.

Hepp, awfullsinns!
Vad är din erfarenhet av metylfenidat när det gäller aspiga tendenser?

Jag är mycket nyfiken, eftersom jag nu tagit metylfenidat sedan maj, och tycker att det paradoxalt nog gör mina autistiska drag mer framträdande.
Jag är liksom mera mig själv (sån som jag var som barn, innan jag blev deprimerad), och "mig själv" är mer aspig än jag varit de senaste tio åren eller så.

Det här var mycket oväntat, eftersom hela idén att få nån slags npf-diagnos (fick "ADD med autistiska drag", litet missnöjd är jag) och tillgång till "riktiga stimulanter" kom sig av att vanlig snuvmedicin med pseudoefedrin gjorde att jag inte blev så trött av intensiva sociala situationer.

Men metylfenidatet, som annars är ganska fantastiskt (ffa ångestdämpande, humörbalanserande och ger mig nära nog normal "exekutiv funktion" när det funkar bäst) verkar inte bita ett skvatt på hur energi-intensivt det där med människor är. (OK, kanske min "dagen efter trötthet" bara är 90% av vad den vore helt omedicinerad.)

Märker också andra små saker - det är igen _roligt_ att ordna saker i geometriska mönster, min tendens att *vilja* fortsätta med det jag gör är starkare (sedan gör ju nog MF att jag på ett annat sätt *kan* byta från en sak till en annan), jag är kanske litet mer egocentrisk än innan MF, m.m.

Jag tar emot det och har funderat på hot och jämfört 6 situationer det senaste halvåret där jag borde eller fick en dålig känsla och dom innehåller alla en blandning av fulla gubbar, invandrargäng, kontakt, och lite annat. Ett exempel är en full liten neger i sandaler som började prata med mig och ett annat exempel är en ganska stor full gubbe som stod en bit bort och gormandes undrade varför jag satt själv på ett cykelställ. På denna lista hamnar händelsen på läktaren helt klart högst eftersom det innehöll massor av saker som jag tycker är hotfulla och speciellt en. Därmed fick jag en sån stark känsla.
Jag har lärt mig mycket. Tack för hjälpen.

Intressant.
Jag lade till en NT-fras däruppe? (Tack för hjälpen.) för att ni skulle förstå att att det var hjälpsamt och att jag fått ut något av detta. I vanliga fall strör jag NT-fraser ganska mycket eftersom den andra blir på bättre humör. Till, exempelvis folk som jobbar i affärer när dom hjälper mig och sådana situationer.
Men jag har gjort personer arga för att jag inte tackat för presenter eller tackat för middag och sådant på rätt sätt när det är jul eller födelsedagar och det är fortfarande ett problem.
Ska försöka minnas begravningar och dödsfall och tänka lite hur jag tänkte då.

Jag tror inte att jag har sensorisk överkänslighet men har lakanet skrynklat ihop sig och man ligger på madrassen är det obehagligt och jag rättar till mina kläder för ibland sitter dom dåligt, och ibland väldigt dåligt. Är ganska noga med vilken sorts kläder jag har på mig och ett märke på framsidan av en T-shirt som går igenom tröjan går inte att använda.

Exakt så känner jag, men för mig går det lite bättre om det finns en anledning till att man ska prata lite, sen slutar jag.

Hur ny är Asperger som diagnos? Och när hittade man på ADHD?
Finns det någon som är diagnostiserad och inte kommer ihåg det för man var för liten när diagnosen gjordes och ens föräldrar inte sagt nåt?
Jag har sett en film på mig själv när jag var runt 8 och oj oj vilket beteende. Det var inte normalt de få minutrarna jag var med i den hemma gjorda rullen. För att inte tala om när jag filmade.

Jag måste fråga er som har Aspberger... Upplever ni att ni kan vara empatilösa? Eller har ni varit med om att folk i er omgivning ansett att ni varit empatilösa/egocentriska?

För mig nej, jag har empati i massor för de som jag har någon som helst kontakt med. Jag grät när twin towers rasade och när tsunamin slog in.
Vad folk inte förstår är att aspergern visar sig olika för olika personer. Jag kommer aldrig att vara exakt som en annan aspergare, men vi har mycket gemensamt och det kan vara precis lika mycket som skiljer.

Ja och nej, jag kan upplevas som empatilös eftersom jag inte uttrycker mycket känslor, men "på insidan" så känner jag mycket för dem som är nära mig. Fast även om jag tycker saker som händer runt i världen kan vara hemska, 9/11, tsunamin, jordbävningen i Japan, förtrycket och sen slaget om frihet i Libyen osv så brukar jag inte känna mig ledsen över det.

Kan nästan upplevas av andra som att jag inte bryr mig, men egentligen ser jag det bara logiskt. Jag kan inte göra ett skit för att hjälpa dem eller ändra det som händer, så jag ser ingen poäng med att spendera mycket tid och känslor till att må dåligt över dåliga saker som händer.

Jaaarrp, jag tycker att det fungerar bra hittils upplever mig mycket lugnare speciellt allt grubblande, dock kan jag känna mig väldigt paranoid vilket kan vara mentalt jobbigt men är helt klart mer social och klarar av att inte flina och skratta åt minsta lilla så tjejen uppskattar det nu då jag svarar på tilltal och frågor istället för ett utdraget hmmm, ja du vet säkert hur vi kan vara haha.

Mvh

Känner igen det där så väl, inombords är jag väldigt kännslig men har så jävla svårt att visa det, vet liksom inte hur man reagerar.

Dock älskar jag verkligen min familj och vänner men lyckas inte alltid förmedla det där heller, min son verkar jag vara tvärtom mot där visar jag och känner otroligt mycket kärlek, sammhörighet och empati utåt sett och innombords.


Mvh

Menar du att grubblandet minskat?
Det har jag också märkt - eller i mitt fall var det inte så mycket grubblande (det hade jag själv-KBT:at bort ganska bra redan tidigare som icke-fruktbart), men oändliga interna resonemang om sånt som vilken affär jag skulle gå till för att köpa mjölk (om jag går till A kunde jag föra tomflaskor, men om jag går till B kunde jag köpa detochdet också OCH föra en kasse till pappersinsamlingen, men äggen är bättre i A, batteri-insamlingen ligger på vägen till B, halva min inköpslista är redan skriven enligt hur hyllorna står i A, ojdå måste till apoteket också! Det är på vägen till B, så... Men jag vill ju bli av med tomflaskorna också... Hoppsan - vart försvann de senaste fem timmarna?)

Det där med lugn har jag också märkt. Helt märkligt, litet som beskrivningar jag läst om hur folk som gillar benzon eller cannabis upplever det. Större depot-doser var direkt obehagligt (får just ingen "drogad" lugnande effekt av snabbverkande MF, bara bättre skärpa och saker blir lättare.
Har du någon idé om vad det kan bero på? Hur det liksom fungerar?

Jag är extremt icke-paranoid, och också väldigt dålig på att känna igen det som folk ofta kallar ångest. Men jag har märkt två potentiellt besvärliga (bi)verkningar av metylfenidatet:
- Ökad fysisk spänning, vigilans.
- ÄNNU skarpare sinnen (men paradoxalt nog litet lättare att hantera obehaget)
Låter som skärpt koncentrationsförmåga helt enkelt.
"Vi" i betydelsen män, antar jag?
(Min man är betydligt mer NT än jag, men ofta ber jag honom dricka en kopp kaffe innan han försöker prata med mig - jag kan bli helt hispig av hans ovidkommande associationer och "skämt")

Jag misstänker litet att det som gör att jag känner mig "aspigare" med metylfenidat helt enkelt är att jag är mer avslappnad, och att den typ av koncentration/hyperfokus som jag tidigare använt mig av ganska mycket helt enkelt inte är tillgängligt på samma sätt.

Jag är NT och jag svarar på din fråga såhär.
Jag har inga som helst empatiska känslor för varken 9/11, Tsunamisar eller liknande. Men de kan vara intressanta händelser. Exempelvis Utöya var en bedrift genom att först spränga nere i stan och sedan åka ut till ön. Det var liksom genomtänkt. Tsunamin i Japan var intressant eftersom ett kärnkraftverk kunde sprängas och världens största stad skulle eventuellt behövas evakueras och bli öde och så vidare med andra liknande händelser.

Alla dessa insamlingar på tv är bara blaha och det är fånigt när Måns eller någon ska gå runt bland limsniffande ungar i Lima och låtsas bry sig samtidigt som programledarna går runt och tigger pengar i studion. Det är fejk.

Empati/ och egocentrisk är en svår fråga men en gång när jag var full och satt och yra med en annan så kom jag fram till att enda anledningen till att rädda en okänd människa på ett brinnande tak var att man tjänar på det själv eftersom man borde få en massa belöningar. Lite överdrivet men det sammanfattar mina känslor ganska bra tror jag.

Jag tycker att jag har väldigt stor respekt för människor och jag skulle också säga att jag aktar mig väldigt mycket för att såra eller göra andra människor illa så länge som dom bara inte medvetet försöker göra mig illa genom att säga nåt, göra nåt eller sno nått av MIG så kan de hålla på med nästan vad som helst utan att jag blir arg eller mår dåligt. Däremot måste dom vara snälla eller åtminstone låta djur vara, det är viktigt.

Borde stämma med mig speciellt om det är något nära som verkligen berör mig och min situation.

Du då irrblossa svara lite på din egna fråga och om du är NT-AS eller odiagnostiserad.

personer med asperger kan ha svårt att sätta samman enskilda detaljer till en helhet (någon med dessa problem får gärna dela med sig av upplevelserna av problemet)

om ni lyssnar på musik, hör ni låten som en helhet, dvs. röst plus instrument.
eller kan ni bara höra ett instrument i taget alt koncentrera dig på ett instrument i taget, eller kanske höra instrumenten enbart separata från varandra?

eller, kan ni inte sätta ihop ex flera gitarr-strängdrag till ett "flow" där man hör själva musiken och inte bara strängdrag som enskilda läten?

grejen jag vill förstå är hur och på vilket sätt du har problem att skapa en helhet av många detaljer?
dina upplevelser, hur du uppfattar att du inte befinner dig på samma nivå i att sammansätta detaljer till en helhet.

Hur får man tag på Vekar inte finnas på hyrfilmställen. Finns filmen ens med svensk text?