Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Usch det där låter riktigt läskigt, min vän har ju aldrig besökt nån form av psykiatri, trots att behovet nog funnits flera gånger, vilket han erkänner själv, men då med utgång från depressionerna han haft... Det är nog säkert DRAG av AS han har, för vad jag kan se här så hat ju ni flesta större problem än min vän, han har ju både jobb, körkort och "fläckfritt" förflutet... Kanske är det nån sorts personlighetsstörning med drag av AS han har! Eller så är det jag som är helknäpp!

Det har inte varit så mycket redande på sistone.Var menningen att jag skulle åka med ett par släktingar till Thailand,men nej jag gillar inte thailand.Så jag blir nog hemma i Sverige som det ser ut nu tills nästa år.



Prag är nog häftigt,dit vill jag ochså åka.Men det är mycket för att jag är lite fanatisk i tjeckiska kvinnor.

Tro mig, det är inte läskigt även om det kan kännas som något kapitel ur Kafkas världsberömda bok Processen, samma känsla infann sig för mig då jag satt där och betade av testet och svarade på fråga efter fråga. Är man inställsam till vad man kommer få göra är det nog ingen fara, speciellt om man är medveten om vad man skall göra.

Angående din vän kan det säkerligen röra sig om någon personlighetsstörning, men jag är inte helt säker på huruvida folk med AS har belägg för att drabbas av olika störningar. Jihad77 har ju t. ex disscosiativ personlighetsstörning och jag har schizotyp personlighetsstörning. Någon som vet lite hur det står till här?

De flesta med AS har nog ett relativt fläckfritt beflutet, även om jag använt droger och förstört egendom under inflytande på droger så har jag aldrig hamnat i något register och har inga planer på det heller, vi är nog egentligen ganska egensinniga i vårat tänkande och är enbart ett problem för oss själva än lagen.

Nej, jag tror inte att du är knäpp. Helt normalt att känna ett behov av att hjälpa sina nära då dessa mår dåligt, en vanlig mänsklig reaktion av empati och sorg. Du har vad jag märkt inga särdrag (vad jag nu märkt) eller något annat som kan tala om att du är knäpp.

Thailand är nog en väldigt häftig upplevelse, att få dyka bland korallrev och uppleva en helt annan natur än vårat i Sverige och komma ifrån allt här hemma vore en dröm. Men får nöja mig med Europa tills vidare, Prag nästa! Hur kommer det sig att du inte vill till Thailand som är ett så eftertraktat resmål?


Antar att du som jag gillar Silvia Saint?

Jag kan knappt simma




ja och marketa brymova monika hajkova veronika hanakova.Listan kan göras hur lång som helst.

Hon som utför testerna har inte kommenterat så mycket och jag har inte direkt frågot om resultaten heller då jag väntar in alla testerna. Det som kommenteras är att jag tenderar att snöa in och fastna på detaljer. Om jag t ex skall lägga ihop puzzelbitar eller klossar med mönster och får in ett feltänk så kommer jag inte ut det utan fastnar i tänket. Sen kan jag klara av nästa svårare övning. Vet inte hur vanligt det är eller vad det betyder, var det något du också stötte på i testerna?

Så det är med motoriken som någon annan tidigare hade påpekat att det brister i och du känner dig lite som en AS-personlighet p.g.a detta och dom andra symptomen?


Som du påpekade har det ju ordentligt med tendering till att tänka på ett visst sätt som spökade för dig här, det är nog den största anledningen till att du fastnar i det tanketräsket och inte kommer ur det. Man tenderar att fastna i vissa tankebanor och spinna vidare på vissa idéer, så är det även för mig, man lägger märke till en liten detalj eller småsak, kan inte sluta tänka och blir mest frustrerad över att ingen förstår tänkandet då man försöker förklara det.

Har en fråga till dom som skrivit i tråden; i vilka sammanhang ogillar ni andra människor och varför? Är det någonting med deras personlighet som ni stör er på, deras beteende eller tankesätt? Kom gärna med svar och resonera så får vi se hur det överlag ser ut för folk med AS och andra människor. Anar att de flesta kommer svara något i stil med att dom ogillar folk i sociala sammanhang men kan det inträffa att ni spontant börjar ogilla någon ute på stan p.ga. småsaker?

Vet inte om det har nått med motoriken att göra annledningen till att jag inte kunde simma som barn är en helt annan som jag inte tänker gå in på här.Men jag tror väll jag var en 9-10 år när jag kunde simma lite.Simmar inte speciellt bra nu heller men det beror nog mer på att jag aldrig badar på sommaren.Tycker nämligen inte om att ligga på stranden.

Men visst du kankse har rätt i att motoriken spelar in för jag har ju aldrig blivit speciellt bra på att simma.Det som mest talar emot att jag skulle han något fel på motoriken är att när jag var ung så var jag en jävligt bra skatare vilket alla som vet nått om skate så kräver det enorm balans osv.

I want to tell you a story.

I höstas så började jag att läsa upp gymnasiematte B, eftersom jag inte har betyg i ämnet. Så under Onsdag förmiddag och Torsdag eftermiddag så har jag räknat matte i några veckor nu. Nå. Igår var det dags att sätta igång igen efter julledigheten. Så klockan 10 kommer jag till de lokaler där jag har haft matte under hösten. Men det finns inga elever där. Inte ens läraren jag har haft är där. En lärare som ser min förvirring berättar att det gymnasie vi delade lokaler med har tagit över den våningen och vuxenutbildningen är en våning ner. -Okej tänker jag och rusar ner för trapporna. När jag kommer till andra våningen så ser jag lärare jag känner igen i alla fall... Så jag frågar vart matten är. De tittar frågande på mig. Och jag förklarar att det är matte på onsdagar. -Ja, men det är ju på eftermiddagen. Säger läraren... Jag tittar på ett schema på väggen och ser hur det stämmer. -Visste inte du det? Frågar läraren. Jag skakar på huvudet och säger att jag kommer tillbaka på eftermiddagen. I det här läget är mitt huvud i kaos. Jag har en mindre panik på G. Den dag jag hade planerat föll med ett kras.

Jag ringer morsan och förklarar läget. Hon säger att hon skall ringa och prata med lärarna, och ber mig att gå till biblioteket och försöka varva ner lite. (Lätt i den här situationen) Resten av förmiddagen håller jag kontakt med morsan och hon berättar vad jag skall göra. -För nu är jag knappast självgående. Så till klockan ett så går jag tillbaka till skolan. Lärarna hasplar ur sig några ursäkter om att de borde ha informerat mig om ändringen. Sen är det inte mer med det. Jag går och räknar matte nu med en ny grupp än den gamla. Men mot slutet är jag så trött av hur förmiddagen har varit att jag somnar ett par gånger.

När jag kommer hem så somnar jag så fort jag satt mig framför datorn. Jag sover ända tills personalen (jag på på ett kommunalt serviceboende för personer med Asperger) kommer och ringer på för att påminna om middagen ungefär två timmar senare. Den som kom ner berättar att jag ser nyvaken ut och jag förklarar hur dagen har varit. Nåja efter maten så är det dags för den onsdagsaktivitet jag brukar ha. Men jag pallar inte. Jag går och sätter mig och sover framför datorn igen. Framåt åtta så vaknar jag och känner att jag är i "normalt tillstånd". -Resten av kvällen är som vanligt. Bortsett från att jag inte är på onsdagens aktivitet...

Är det någon av er som känner igen sig. Man brukar ju säga att "Liten tuva stjälper ofta stort lass" -Perfekt beskrivning av dagens händelse. En liten sak ändras, de ändrade lektionstiden, och hela dagen blir helt uppfuckad!

Nej jag känner inte igen mej i nått av det du beskriver.Men jag undrar över en sak,ni alla stavar så perfekt och allt och ändå har ni problem som verkar vara 10 gånger värre än jag har.Visste heller inte att det fanns grupp boende för folk med asperger?.Har ni svår asperger då??

Jag kan ju säga att några av mina grannar egentligen borde vara på institution (IMHO). Men då det inte finns något sånt såvida man inte utgör fara för sig själv eller allmänheten så är ju det kört. Det är ganska ojämn nivå på de boende här. Jag hör nog till de mest självgående. Och anledningen till att jag bor här, var för att det lät som en bra första bostad när man kommer direkt från föräldrahemmet. Och det är det också. Jag har personal som kommer och påminner om att vissa uppgifter bör göras. Typ laga mat och tvätta och städa. För annars så finns risken att jag glömmer det. Samtidigt så utarbetar vi strategier för att jag skall klara av det själv. Och nu har jag kommit till den punkten då jag börjar kolla på en lägenhet, utan personalstöd.

Börjar mer och mer fundera på om inte minna problem bottnar i panikångest.Tvivlar på att jag skulle ha aspie(mycket av det ni har har jag med) men ni verkar ha riktigt svåra problem en del av er.Skulle inte förvåna mej ett dugg om jag har DAMP med inslag av asperger.(kan man ha det?)