Citat:
Ursprungligen postat av Rakii
Är det en neuropsykiatrisk undersökning du skall genomgå där dom kommer fram till en eventuell diagnos utifrån dom kriterier och symptom du sägs ha?
Yes
Citat:
Ursprungligen postat av Rakii
känner du att din problematik är ett hinder, även om du kunde läsa sociala koder? Menar mestadels dom andra symptom du känner att du har.
Egentligen inte förutom att jag bli så snabbt rastlös.Och jag har inget jag direkt brinner för.(kan man räkna resa utomlands som ett intresse?)
Kan ochså tänka mej att det kommer att bli ganska jobbigt med att ha en masa folk runt omkring en hela tiden då det tenderar att trötta ut mej ganska fort och jag behöver gå undan och vara själv en stund.
Det mest motsägesfulla är att jag älskar stora städer med mycket folk.Låter konstigt kankse.
Är det brist på ömsesidighet eller emotionella band som det brister för dig? Även om även jag älskar morsan så känner jag att jag inte riktigt trivs med hennes närhet på det sättet att hon kramar och håller om mig då jag mår dåligt. Vill helst ha mina problem för mig själv och inte lägga över dom på henne som hon tar åt sig vid genom denna ömsesidiga kontakt hon försöker förmedla.
Nu mår jag ju inte ens i närheten så dåligt som vissa som skriver dessa trådar vekar göra så.Men visst kanske jag har svårt att visa att jag tycker om folk osv.Gör det på mitt sätt så att säga.
Citat:
Ursprungligen postat av Rakii
Håller med i vad du säger om överbeskyddande mor. Min var och är fortfarande i dagsläget likadan. Ringer hela tiden och frågar var jag är, vill att jag inte ska ut sent på stan och vill jämnt att någon ska vara vid min sida om jag befinner mig ensam hemma över en helg. Mycket vet jag är rent av en respektfull tanke och att hon vill mitt eget bästa men morföräldrar förstår sällan hur detta beteende kan skada i vuxenlivet. Osäkerheten och en präglan av otrygghet skapar individer som är osäkra på sig själv och omgivningen. Har en vän som nästintill har en värre överbeskyddande mor men han har klarat sig undan rimligt med några få depressioner och så.
Jag antar att man är såm om man är förälder,ett jävla oroande hela tiden för att nån ska göra ens barn illa.
Men där ser man...
mitt är ochså uppdelat på två timmar åt gången.Låter enormt pskykiskt påfrestande.