Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Sådant har jag haft lätt för, ritar rätt så mycket. Jag får rätt mycket visuella bilder, jag tycker om att göra dessa till verklighet. Oftast surrealistiska saker. Men att skriva texter däremot, ush, har ju svårt för att skriva en labbrapport för skolan. Det fungerar väl att formulera sådant här, att komma på vad som ska skrivas, men det finns ju ett något att svara på eller ett syfte med det man skriver. Inbillar man sig.

Nej, det händer ganska ofta för mig också. Speciellt privat, när man ska diskutera med folk. I min hjärna är allt alldeles perfekt och kan knappast formuleras bättre men när det sen ska ut därifrån så blir resultatet helt annorlunda.

Så är det ofta för mig med. Det brukar bli invecklade meningsuppbyggnader och så håller de inte reda på vad man säger. Väldigt ofta får man svar på en fråga man inte ställde eller svar på ett svar man inte gav.

Japp, känner igen det väldigt mycket också.

Bara ett tips...
Läsning av tyngre skönlitterära böcker har gett mig en större förståelse för mänskliga handlingar samt en förändring i mitt moraliska tänkande som aldrig tidigare existerade.

Facklitteratur är måhända ofta mer "tillfredsställande" för mig att läsa men när jag väl började försöka förstå att alla andra inte hade ett likadant tänkande som jag så blev mänskligt beteende som en form av specialintresse.
Det är dessvärre mest ett väldigt sorgligt ämne så jag vet inte om jag bör rekommendera att även andra gräver ned sig i det.
Flera når visserligen nivån där de anser sig bättre än andra, avskyr mänskligheten samt tycker att andra individer är korkade. Ingen kul sits naturligtvis men att fortsätta försöka förstå har för mig blivit förödande.
Det skulle dock inte vara så förödande ifall fler tänkte lite längre...

Läste i en annan tråd om jag ej missminner mig om att individer med Aspergers syndrom kan "passa in" utan att förstå. Förståelsen har jag fått genom att läsa mycket skönlitteratur men jag kommer förmodligen aldrig tycka att "vanliga" mänskliga beteenden är okej att nyttja.

Nu blir det än fler ting att ta upp... Det här med att lämna ut personlig information, bilder och dylikt på diverse hemsidor är någonting jag är väldigt duktig på. Jag litar lite för mycket på att de läsande individerna är goda och lever i samma värld som jag.
Det har dessvärre påvisats gång på gång att så inte är fallet men likväl får jag då och då underliga infall att "blotta mig" inför omvärlden.
Som exempel har detta lett till att hela min släkt känner till att jag haft ett stort drogintresse. Jag trodde helt ärligt att ingen skulle kunna bli speciellt upprörd över ifall jag hade testat Heroin men ack så fel jag hade.

För en sak jag aldrig kommer kunna förstå mig på bland människor är varför de så sällan har vilja att ta reda på fakta istället för att blanda in rykten samt personliga känslor när någon ska "dömas".
Jag är ingen logisk maskin men jag kan åtminstone hålla isär mina åsikter, andras åsikter samt mina känslor...
Jag är f:ö inte speciellt tystlåten så länge det inte är stora grupper jag hamnar i. Med 1-2 andra personer, eller för den delen här på Internet kan jag babbla på i evigheter.

God natt!

Om jag har fattat saken rätt så associerar folk till överdrivna blinkningar när de hör ordet "tics". Vettigt, då ansiktet syns bäst. Men jag har läst att det typska AS-ticset sitter i händerna.

Ja, jag har förstått att det är så för de flesta men inte för min egen del. Mina tics sitter mest i kroppen överlag och det innefattar såväl händerna.

Jag har mycket för mig med händerna, det är lugnande.

Tycker också att det är lugnande i stressiga situationer.

Jag brukar uppleva psykoser, om jag nu förstått vad det betyder. Om jag till exempel går i stan så kan jag se folk som andra inte kan se. Jag ser dom ganska snabbt och sen så är dom inte kvar där längre. Oftast brukar jag få intryck av dom overkliga personerna ser på mig som om jag var något konstigt. Sen när jag frågar om "X" såg den personen så säger X att jag har fått för mig något.
En annan sak är att jag inte kan se mina nära och käras glasögon. Till exempel om dom har precis satt på sig sina nya glasögon, så ser jag inte att dom bär glasögon förnst dom frågar "Vad tycker du om mina nya glasögon?". Då förstår jag inte vad dom menar med nya,för i mina ögon har dom aldrig haft på sig glasögon. Sen senare när det har gått ett tag, så har personen tagit av sig glasögonen, i mina ögon.

Jag vet inte om jag har social fobi. Men på skolan undviker jag att umgås med andra och när min familj åker iväg några dagar, så vill jag stanna hemma och ta hand om huset. Jag bor på landet, så när dom är borta är jag ensam hemma, långt borta från andra och vill inte att någon hälsar på. När jag har hela gården för mig skälv lever jag i lycka.

Just det här stycket som jag citerar av dig har jag upplevt själv och fann det väldigt obehagligt ibland, speciellt då en liten flicka kom springande emot mig på stan och grät för full hals. Vände mig snabbt om och såg att hon försvann in i tomma intet. Har du sökt hjälp för just dessa symptom som du skriver, om ja, har du fått någon slags hjälp för det?

När jag var yngre, från 9 till 16 så hade jag skälvmordstankar. Men det hade inte med min AS att göra. Jag hade bara ett otursamt liv då.

Mina funderingar om dom med AS som har självmordtankar. Vissa med AS syndrom (även jag) kan känna beroende och kanske till och med kärlek till vissa rutiner. Så det är nog större chans att personer med AS tar skälvmord om en person dom umgåtts mycket med dött. Det kan nog också bli så om dom förlorar en viktig rutin som dom behöver.
Jag vet inte hur långt jag skulle gå om jag förlorade ett ben. Jag har en rutin att jag måste springa (ovanligt mycket säger psykologen) för att må bra.