Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Hehe aa, har ingen skam i kroppen har man fått höra ibland efter att man nynatt McGyver theme på busen, för att skäma ut nån polare:P
Det känns inte som om det är viktigt vad andra tänker om en.
Fast ångrar en del saker man gjort endå, på jobbet och sånt det brukar ha jobbiga konsekvenser:P

Förresten, Rakii, har du sett dokumentären/filmen jag postade här? Skulle vara kul att höra vad du tyckte om den!

Har inte sett på den ännu, men blir nog någon dag framöver.

Återkommer då!

Om du lider mycket av att vara annorlunda så ta kontakt med psykologin, bup, unga vuxna eller vuxen psykologin.

Vet inte om tics är assoisierat med aspergers.
Aspies brukar plågas av diverse tvångstankar, om det är så att du måste knäcka dina leder och inte bara är något konstigt intresse du har, så passar du ju in på en del av aspergers diagnosen.

Har fått för mig att det är så.

De gör en utredning på mig just nu, och det verkar som att jag har AS.
Jag har en stark tendens till att hellre välja litteratur baserad på verklighet/fakta, och ser oftare dokumentärer för att kunna hänge mig tillfullo. Men det har sett annorlunda ut, längre tillbaka i tiden. Detta kan ju handla om ett personlighetsdrag, likväl.

Jag är överkänslig för fysisk kontakt. Ända sen jag var liten har jag aldrig tyckt om när mina föräldrar kramat mig. Inte nu heller, men nu jag har lättare att acceptera att andra behöver kroppskontakt, även om jag inte förstår, men jag ser att dom blir ledsna när dom inte får det. Fast GUD vad jag hatar det! När någon rör mig känner jag mig kränkt, arg, ledsen och smutsig.
Jag är oskuld och bilden om sex finns bara i mina mardrömmar.

Det där med att man inte kan förklara med ord och man vet vad men menar, men kan inte förklara stämmer väldigt bra på mig. Jag kan ibland mummla och svammla framför mina lärare och försöka få ihop en bra mening, men det blir inte alltid lyckat...

Du låter som en spegling utav mig.

Håller också gärna på sådär, speciellt när jag är stressad eller nervös, gnider fingrarna mot varandra och nuddar snabbt med fingerspetsarna mot tummens fingerspets. Jag har även vissa regler när jag går, behöver för att det ska kännas bra, gå ett jämt antal steg på varje typ av yta. Till exempel om det är lappad asfaltering behöver jag kliva på så vis att jag börjar med vänster och det sista steget tas med höger fot på den ytan. Jag har några mer invecklade grejer också men det är svårt att förklara. Orkar inte längre kämpa emot dessa impulser, jag har haft det sedan jag var lite och har inte övervunnit det än och det skadar mig inte.

Håller på med utredning, en psykolog, tror jag, ska snacka med mina föräldrar. Har gjort ett begåvningstest, har ej fått reda på resultatet ännu.
Så när man får diagnosen, vad kan de göra?

Jag har väl relativt lindriga problem, märker inte subtila meddelanden, ännu svårare är det att visa något sådant som att jag tycker om någon. Märker inte alltid vilket humör någon är på. Misstolkar vissa saker, märker också syftningsfel mycket väl och jag har svårt att frånse att de egentligen menar något annat som jag faktiskt vet vad det är. Men det var ju inte vad de sa.
Kan vara mer ärlig än vad som passar ibland.
Började tala sent också, två år tror jag att jag var.

Har problem med fysisk kontakt, börjar bli bättre, likaså ögonkontakt. Det har gått till den grad att jag nu kan stirra ut vem som helst. Åtsittande kläder är hemskt, det gör ont på något vis. Jag har även ont av att personer tittar på mig om jag är på dåligt humör, det är också som om det gör ont. Det är jobbigt om saker pekar mot mig.
Har ni haft mycket utbrott eller får fortfarande när saker inte blir som ni vill eller något oförutsett händer? Fick mycket utbrott som liten när det inte fanns tillräckligt mycket lego för att bygga något symmetriskt som ett exempel.

Hur har ni det med att hitta på saker?
Det värsta som finns är ju svenska/engelska-uppgifter där man behöver hitta på något. Berättelser, krönikor, insändare och sådant.


Jag såg på den, rätt så intressant. Jag är helt klart imponerad av honom.


Precis, det jobbiga är bara att folk dömer en efter ytligt beteende.

Hm, detta blev oväntat långt.

I skolan hade jag väldigt svårt för sådant, oftast tog jag lite det ena och andra ifrån skräckfilmer som jag hade sett i barndomen. Skrev om zombies som åt människor och en maskerad mördare på ett tog, svenskaläraren tog mig lite avsides och bad mig vänligt att sluta skriva om sådant i mina berättelser.

Hade problem med det också, dock var det värst i trä- och syslöjd för min del. Att man hade värdelös finmotorik gjorde inte saken bättre!